Trend- eller paradigmskifte? Lite tankar om att fotografera kattjävlar...
Det är ju ett direkt faktum, att om man är man seriös fotograf tar man inga bilder på sina husdjur. Framförallt kattbilder är no-no! Och tar man sådana bilder finns det ju ingen chans att man visar upp dem i seriösa medier, som till exempel chat/forumtrådarna på dpreview.com (där det kan vara absolut förbjudet) eller bloggarna på Fotosidan.se.
Att visa sådana bilder kan inverka menligt på rykte och status som exempelvis gatufotograf. Och det vill man ju inte riskera. Eller?
Frågan är varför det är så?
Och ändå ser man, mer och mer, bilder på katter, och hundar med för den delen, som smyger sig in bland seriösa bilder på solnedgångar, blommor i motljus med makroobjektiv eller till och med ängar i morgondimma. Börjar vi kunna se en ny motivtrend, eller handlar det om ett paradigmskifte, med alla nya kattbilder?
Nu, och utan att vara minsta trendkänslig, tänker jag ändå bidra. Jag sitter alltså här i mitt arbetsrum, där jag ser ut över baksidan av trädgården, när jag plötsligt ser en katt smyga fram bland buskarna. På den tiden salig Boris härskade över domänerna förekom inga främmande besök av den sorten. Den här katten har jag emellertid kunnat se några gånger nu, möjligen intresserad av eventuella fågelnästen som ska kunna finnas i snåren.
Så, eftersom kameran är beredd, så tar jag faktiskt några bilder, genom fönstret.
Alltså! Sen drog han (hon?) och gled iväg upp bland buskarna, och försvann upp på grannens tomt.
Olympus E-M1 med mZuiko 40-150mm/2,8 med konverter 1,4x, lite olika brännvidd, bländare 4,0 och slutartid varierande mellan 1/250 och 1/400.
Principen är ju att motivet är underordnat bilden i övrigt. Och jag ser gärna mera kattbilder. Också.
På återseende//GöranR
//GöranR
Bästa hälsningar
Mats
//GöranR
//GöranR