Trädgårds (och foto) tankar

Trädgården är ett ständigt pågående projekt. Och gott så! Den lever ett självständigt liv och det enda jag egentligen kan göra med mina spadar och händer är att varsamt försöka styra den något. Samtidigt kräver den uppmärksamhet, att man tittar till den då och då, för gör man inte det antingen lägger den ner eller ger sig iväg åt totalt oönskat håll.

Jag har skrivit om och visat bilder från trädgården förut. För det är så att min inre trädgårdsmästarte kommer fram mer och mer, särskilt nu när jag har mer tid att vara med den och sköta om den. Och utan att det känns som en plikt, nu är det bara nöje.

Det här med att ha mer tid är en välsignelse. Jag jobbar i min egen takt, och tycker att jag jobbar långsammare och mindre effektivt. Samtidigt märker jag att jag får lika mycket gjort som tidigare, när jag stretade på i min begränsade tid.

Samtidigt blir trädgården, förutom att vara en oas i livet, ett ställe för eftertanke och begrundan och en kall pilsner när det är varmt ute, självklart fotomotiv. Möjligheterna är snart sagt obegränsade.

Mitt nyaste projekt i trädgården är ett stenparti. Det började med dels en gammal terrassering, rester efter en tidigare trädgård där vårt hus är byggt, som liksom slutade blint, och dels en jättedaggkåpa. Daggkåpan tog över hela perennrabatten och behövde en ny plats, en egen plats. Jag såg en möjlighet att använda den gamla terrasseringen, hittade en skreva, men såg också fler skrevor, och om jag lade dit en sten blev det fler. Så, eftersom jag också hade en hög med olika stora stenar liggande var stenpartiet som idé självklart. Det är mycket jobb, men belönande. Och det blir aldrig färdigt.

Nu väntar jag bara på att mina små växter ska växa och breda ut sig så där som de gör när man ser stenpartier.

Samtidigt får man inte glömma att fotografera, dokumentera och komma ihåg, men också ta bilder ändå. Här prövade jag ett nytt fält för min nya vidvinkel, strax innan komplettering - det ser aldrig ut att behövas mycket växter på de små jordplättarna, men det gör det! Sen när de nya växterna var nere i jorden hade solen och ljuset försvunnit. 

Man lär sig mycket. Nu handlar om typiska stenpartiväxter, där jag förutom alla nävor också smugit med lite timjan och malört. Nåt nyttigt ska väl också vara med. 

På återseende//Göran

2016-06-05 19:59   Vibybo

Det blir säkert bra. Trädgården är en välsignelse för mig som nybliven pensionär, men stenparti är inte aktuellt hemma på den plattaste skåneslätten. Däremot planterade jag ett bigarråträd (svarta söta) i dag, trots att stararna lär plundra allt när de är gröngula redan.

Besvara

2016-06-05 20:19   gorred

Tack Stefan. Precis så. Stenpartiet är inte det centrala i sig, det viktiga är det här med trädgården som både livsstil och hobby (och fotomotiv). Och det är alltid en konflikt med djuren i trädgården - som är roliga att ha och se - och det man till äventyrs lyckas odla. Vi har våra rådjur här som begränsar till dels.
//GöranR

Besvara

2016-06-05 21:08   canic

När vi flyttade ner till Småland trodde jag att det gick att gräva bort stenarna och göra vanliga land för blommor och örter. Nu vet jag att här finns bara sten så det är gilla läget eller fara till "Amerkat" som gäller.
Gläder mig att du hittar nya motiv med vidvinkel och att det blir bra bilder. Läser om livets smaker (en kall pilsner) och fattar att du tar tillvara på pensionärstillvaron på rätt sätt. Som blivande pensionär pratade jag med en skateboard försedd yngling som tyckte att "gubben" borde köpa ett par burkar Modus Hopperandi på Systemet. Det är ett slags referens-öl bland ungdomar som far världen runt med en hjulförsedd bräda på ryggen. Nu vet jag att denna förträffliga IPA passar alla åldrar och du som sysslar med musik borde gilla namnet.
Må gott!

Besvara

Svar från gorred 2016-06-05 21:53

Ahh - man tackar; för en trevlig kommentar och för god information - ska absolut prova :). Låter synnerligen passande, jag menar bara namnet inspirerar ju.
Hälsningar//GöranR

Svara