Svartvitt och/eller färg

Vi ser vår upplevda värld i färg, åtminstone de flesta av oss.

Svartvitt är en konstruktion, det fanns inte färgfilm från fotografins barndom och ungdom. Så man hade inget val. 

Svartvitt eller frånvaro av färg kan ge en del effekter som går förlorade i färgbilder; mer känsla av dramatik, större kontraster, avskalat, inte så distraherande, dvs mer naket, mer tydligt. Färgbilder kan upplevas gulligare, mer oskyldiga, utan konstnärligt djup. Men om man mörkar ner färgbilderna, mättar färgerna mer kan dramatiken ökas även i färgbilden.

Det mörka, det svartvita är det olycksbådande, nattens eller mörkrets perception, den mörka skogen, den svarta natten som innehåller faror vi inte ser. Trollen verkar om natten. Det ljusa (färgbilden) är upplevelse av dagen, avtäckningen av det mörka, solen som går upp och får trollen att spricka när de exponeras för dagsljuset

Oskärpa upplevs ofta som mindre problematiskt i monokroma bilder. Möjligen kan det bero på att vi är mer vana vid, ur ett historiskt perspektiv, att se suddigare eller snarare mindre detaljerade monokroma bilder, vilket också kan bero på filmens karaktär och natur, ljusegenskaper etc., plus kanske också – tidigare - det vanligaste mediet för svartvita bilder – den rastrerade bilden i papperstidningen.

Det finns också, beroende på att färgfilm är ett senare påfund, en tradition att fotografiska bilder kan eller ska vara svartvita, i avsaknad av alternativ eller möjlighet att återge bild i färg.

Så, till dels teknisk begränsning som sålunda ger ett traditionstänkande => svartvitt.

Klicka på bilderna så kommer de upp i rätt storlek

Som exempel bilder från senaste fotofika i Sötälje, några typiska snapshot porträtt. Bättre i svartvitt eller i färg är en fråga som sannolikt ger ett subjektivt svar. Möjligen handlar det också om i vilket sammanhang respektive bild visas. 

För mig är det naturliga att återge färger. Men i vissa situationer kan svartvitt användas för effekt, särskilt när det gäller porträtt. Möjligen kan dramatiska väder- och naturbilder också presenteras monokromt ibland, för effektens skull, men för mig är sådana bilder ändå naturligast i färg. Ett rapsfält i Skåne saknar sin dramatik i svartvitt, det intensivt gula går ju förlorat. Fast mörka olycksbådande molnformationer över ett rapsfält kan göra sig i gråskala, förstås. 

Alltså; Jag ser det inte som något antingen eller dvs färg eller monokromt. Jag har färg som grund eller bas. Svartvitt ibland, när jag liksom känner för det, för dramatikens skull eller för särskilda effekter ur ett mer känslomässigt perspektiv.

På återseende//Göran

2019-08-01 09:27   Benganbus

https://fstoppers.com/education/why-its-still-important-shoot-black-and-white-48141

/B :)

Besvara

Svar från gorred 2019-08-01 14:02

Intressant artikel. Jag köper hans resonemang om "fargdistraktion", renare linjer och kanske lättare att komponera bilden, liksom annorlunda sätt att hantera och se på ljuset förutom stämningen. Min text var ju inte heller något ställningstagande eller pläderande i sig för eller emot svartvitt, utan mer reflektioner kring hur man såg och upplevde olika i färg jämfört med svartvitt.
Sen är det också en stor skillnad, kanske avgörande, i att konvertera till svartvitt jämfört med att fotografera i svartvitt. Att fotografera i svartvitt, ja, då gör man ju det, det är en helt annan sak, då är ju det monokroma default så att säga. Att konvertera till svartvitt (som jag oftast gör) är ju en översättningsprocess, jmfr bilderna ovan.
Kanske avsiktlig svartvitfotografering kan vara en kreativ begränsning, liksom fast objektiv , dvs útan zoom, och kanske till och med på en kamera där det inte går att byta objektiv?
Utan att bli för dogmatisk känns det ändå lite lockande att köra så en period (bortsett från kamera där det inte går att byta objektiv då), dvs avsiktligt svartvitt och till och med ett fast objektiv.
//GöranR
PS (red): Det slog mig nu också att en impuls till min text var en bild på Instagram där fotografen visade två versioner, monokromt och färg respektive, och frågande publiken vilken de föredrog.
(Jag föredrog faktiskt färg)

Svara

2019-08-01 12:26   mombasa

Intressanta tankar, särskilt det om acceptansen för oskärpa i monokroma bilder. Det har säkert en historisk koppling till vår vana att se svartvitt som massmediabild. Åtminstone vi något äldre. Nu trycker ju dagstidningarna genomgående fullfärg, åtminstone i Sverige.
/Gunnar S

Besvara

Svar från gorred 2019-08-01 14:06

Tidningarna var ju svartvita i både text och bild tidigare, på ett klassiskt vis. Familjebilderna var ju mestadels svartvita dessutom. Undrar hur mycket man är påverkad av historia och tradition?
Jag kan ju ändå se att det svartvita fotograferandet kan stå på egna ben och inte vara en konvertering av färgbild.
Intressant artikel här ovan som Bengan skickade, i sammanhanget.
//GöranR

Svara

2019-08-01 23:22   Erik Madsen

Hej Göran.
Intressant inlägg med många kloka ord och överväganden. Och jag håller med dig långt ner på vägen. Jag har också alltid varit färgfotograf. Men jag tycker att det är utmanande och roligt att fotografera s/v och här har vi fördelen idag att vi med de spegelfria kamerorna och EVF-söger kan se resultatet innan vi trycker på avtryckaren. Jag håller med "fStoppers" om att man ska fotografera s/v och inte konvertera till s/v med LR eller liknande. "You’ll See Light Differently".
Med många vänliga hälsningar från Erik s/v nybörjare.

Besvara

Svar från gorred 2019-08-01 23:50

Tack Erik. Tänkte försöka mig på att fotografera monokromt ibland framöver. INtressant.
//GöranR

Svara