Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Spegellöst eller DSLR? Fullformat? Vilken kamera ska jag köpa? Etc. Eller hur man blir nöjd och tar bra bilder ändå.

Vanliga frågor i Fotosidans forum, och överallt annars också när det handlar fotografering. Ofta intressant läsning, även om det kan bli lite tjatigt ibland.

Det är ofta tjejer som ställer frågorna, det är i stort sett uteslutande (och ofta samma) män som svarar och ger råd. Trådarna följer också för det mesta samma mönster; frågan om vilken kamera eller byte till FF ställs, efter inledande svarsfrågor om vad vederbörande brukar fotografera och vad de ska kameran till, blandat med direkta råd – där svaren ofta blir ”köp den här kameran, för den har jag” – handlar fortsättningen om argument för den egna teorin, egna tankar och övertygelser, inte sällan på ett missionerande sätt. Detta leder ofrånkomligen till detaljdiskussioner som i sin tur inte sällan urartar till personangrepp och diskussionerna devierar ut tills de är långt ifrån grundfrågan som ställdes. Ibland kommer det vettiga inlägg, med allmänna råd som är relevanta för den ursprungliga frågeställningen, men de försvinner oftast i det allmänna bruset av teknikaliteter och personligt tyckande.  

Visst finns det grundläggande skillnader mellan olika kameror. Sensorstorlek är naturligtvis en sådan. Större sensorer tar in mer ljus, ger utrymme för bättre upplösning (men inte nödvändigtvis mer detaljer) och ett större dynamiskt omfång. Processorkraft är en annan viktig detalj som påverkar utläsning av sensorytan, snabbhet i fokusering och antal bilder per sekund etc., och det finns mycket annat att diskutera.

Men, den enkla sanningen är att för att kunna ta en bra bild så spelar egentligen inte skillnaderna i prestanda eller de tekniska förutsättningarna eller utseendet eller vikten någon roll! För de flesta av oss. Alla moderna kameror är i det avseende egentligen lika bra. Och skillnaderna som finns, i exempelvis DR är i sista änden, för de flesta av oss, försumbara.

Det som skiljer är på ”finessnivå”; förfinade AF-system, repetitionshastighet, data/processorkraft, knapparnas placering, inställningsrattarnas utseende och handhavande etc.

Till slut hamnar vi ju ändå i BILDEN. Var vill vi visa den? I vilka sammanhang? Hur vill vi visa den? Vi ställs inför visningsmedia (skärm, papper, förstoring, magasin/tidningar, Facebook, Instagram etc), och vi konfronteras med betraktningsavstånd (100% uppskalning?), känsla, budskap och grad av intresse (kontext). Och då blir frågan om de skillnader som vi kan se avgörande – vi har ju en tendens att se vad vi vill se i bilden (eller inte se) – och då får man fråga sig vad jag ser och vad jag kan leva med.

Så, dels handlar det i slutändan om vad som är ”good enough” för mig och vad kan jag leva med när jag ser bilden. Sen handlar det också, och kanske viktigast hur jag trivs med min kamera/utrustning, hur känns den i handen, hur förtrogen är jag med den och menysystemet och handhavandet - grundläggande fotokunskaper, om storleken (som får vägas mot andra fördelar/nackdelar) etc. Och, visst, man får väl också tänka på vad man ska ha kameran till, där finns faktiskt en del verkliga skillnader. Frågan är emellertid om de inte är mer eller mindre försumbara i sista änden, vilket är mer ett personligt ställningstagande. 

På återseende//Göran

Inlagt 2017-10-16 13:55 | Läst 955 ggr. | Permalink

"Tillsammans med många andra är jag rätt utmattad av den här teknikdiskussionen. Den har liksom evigt liv. Den ältar och ältar och ältar. Perpetum Technicus Photographicus på hemmalatin. När jag började fotografera på 1960-talet var det samma diskussion. Den tekniska världen var mycket annorlunda – men det var principiellt sett samma slags diskussion som man fick sig till livs. Här några goda råd. Inte för att undvika själva saken kanske – utan för att undvika vissa typers profeter: HÅLLA PÅ DEN BIL MAN RÅKAT KÖPA-SYNDROMET. Man råkar mer eller mindre slumpmässigt köpa en viss kamera. Sedan bygger man en grandios överbyggnad med ord, ord, och ännu mera ord, för att visa hur klok man var från början. Den typen undvikes lämpligen nogsamt. DEN SOM ALLTID HAR HÄNDERNA FULLA AV PRYLAR-MEN ALDRIG VISAR EN FÄRDIGSTÄLLD BILD. Spolas direkt. Varför skall man ta råd av någon som inte fotograferar? DEN SOM KÖPER NY KAMERA VART OCH VARTANNAT ÅR. En osäker typ som nog inte vet mycket om vare sig fotografi eller fototeknik – undvikes. DEN SOM SYNS I ALLA FORUM OCH I ALLA SVARSFUNKTIONER OM FOTOTEKNIK. Vederbörande har nog en duktig slagsida på sitt intresse. Han tror att han vet precis vad han snackar om – men han snackar troligen om något helt annat än han tror. Undvikes nogsamt. Om man nu plockar bort de här fyra arketyperna, så blir det angenämt tyst. Man kan då börja fundera på vad man vill med sin fotografi, vad som blir roligast med hobbyn. Det är ju så, och det försöker jag alltid hålla i minnet - min hobby är till för att jag skall ha så kul som möjligt!"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Uppskattar din bild!
Om man nu är fotoamatör så handlar det ju om ett intresse för nöjes skull, inget annat.
Man tar sina bilder, ser på andras bilder, tänker och lär sig något om bilden, om livet kanske rent av. Det behöver inte vara mer komplicerat än det man själv orkar göra av det.
Utgiftsnivån bör rimligtvis hänga samman med bankkontot, något var och en avgör själv.
Tyckandet må spreta i alla riktningar, skönt att det är tillåtet.
Så kort sagt om fotohobbyn: bäst om var och en får göra på sitt sätt.
Svar från gorred 2017-10-16 17:30
Tack Stefan. Teknikdiskussionen blir tröttsam, just för att den egentligen inte tillför något. Det är ingen större skillnad i utrustningen nu för tiden. Det handlar om fotografen å ena sidan, och hur vi ser på bilden å den andra. Men sen får man tycka vad man vill, precis.
//GöranR
Tillsammans med många andra är jag rätt utmattad av den här teknikdiskussionen. Den har liksom evigt liv. Den ältar och ältar och ältar. Perpetum Technicus Photographicus på hemmalatin.
När jag började fotografera på 1960-talet var det samma diskussion. Den tekniska världen var mycket annorlunda – men det var principiellt sett samma slags diskussion som man fick sig till livs.
Här några goda råd. Inte för att undvika själva saken kanske – utan för att undvika vissa typers profeter:

HÅLLA PÅ DEN BIL MAN RÅKAT KÖPA-SYNDROMET. Man råkar mer eller mindre slumpmässigt köpa en viss kamera. Sedan bygger man en grandios överbyggnad med ord, ord, och ännu mera ord, för att visa hur klok man var från början. Den typen undvikes lämpligen nogsamt.

DEN SOM ALLTID HAR HÄNDERNA FULLA AV PRYLAR-MEN ALDRIG VISAR EN FÄRDIGSTÄLLD BILD.
Spolas direkt. Varför skall man ta råd av någon som inte fotograferar?

DEN SOM KÖPER NY KAMERA VART OCH VARTANNAT ÅR. En osäker typ som nog inte vet mycket om vare sig fotografi eller fototeknik – undvikes.

DEN SOM SYNS I ALLA FORUM OCH I ALLA SVARSFUNKTIONER OM FOTOTEKNIK. Vederbörande har nog en duktig slagsida på sitt intresse. Han tror att han vet precis vad han snackar om – men han snackar troligen om något helt annat än han tror. Undvikes nogsamt.

Om man nu plockar bort de här fyra arketyperna, så blir det angenämt tyst. Man kan då börja fundera på vad man vill med sin fotografi, vad som blir roligast med hobbyn. Det är ju så, och det försöker jag alltid hålla i minnet - min hobby är till för att jag skall ha så kul som möjligt!
Svar från gorred 2017-10-16 17:27
Skrattade gott när jag läste din kommentar - precis så är det. Och det var därför jag skrev min blogg - diskussionen är som den gamla gåtan om klockan - den går och går och kommer aldrig fram.
//GöranR
Ett av de bästa blogginläggen skulle jag tro..träffade huvet på spiken direkt..rolig och sann. Och
Peters svar är ju en fullpoängare :)
Nej dom vetgiriga borde göra som din bild, dyka på skallen i träsket och läsa, kolla, jämföra och bilda sig en egen uppfattning...det lär man sig massor av, och att inte ha för bråttom med inköp.
Mv/Gunte..
Svar från gorred 2017-10-17 13:07
Tack Gunte! Helt rätt. Och du förstod symboliken i bilden :)
//GöranR