Septemberprunk i trädgården
Hösten är här. Visserligen har vi enstaka dagar med sol och värme, men även varma dagar ger kalla kvällar och kalla nätter. Och mörkret är omisskännligt (minns en deckartitel, tror att det var Maria Lang – Mörkögda augustinatt). Och nu är det september.
Men i kvällsmörkret lyser det i rabatten än mer, det är som om blommornas färger blir än tydligare.
Som igår kväll när jag satt på altanen efter bastun och bara tittade ut över ägorna (nåja, åtminstone 650 m2 trädgårdstomt); kvällsskymningen började så sakta lägga sig och jag märkte att blommorna i perennrabatten började liksom nästan glöda. Och det är flera blommor som uppenbarligen har sin storhetstid nu när sommaren är över.
Rudbeckiorna till exempel, med sina starka färger och karakteristiskt nedåtriktade blomblad
Och anemonerna, skira blommor, som med sina lite bleka färger till trots lyser starkt.
Astilben har blommat länge, ända sedan i somras, med sina lite oansenliga blommor som ändå blir tydliga med sina klasar…, och där helhetsintrycket ger effekt när de står många bredvid varandra.
Jag har egentligen ingen riktig koll på det här med blommor, har till exempel inte avsiktligt planterat blommorna så att de ska matcha varandra i rabatten, med storlek, färg eller tid för blomning, men jag tycker ändå att det blivit bra. Det räcker i mina ögon med blommorna som blommar så här rikligt, det blir ett helhetsintryck som räcker. Och höstsilveraxen anas här, också på gång med sina blommor som luktar så starkt och gott.
Och björnbären är på gång nu när hallonsäsongen är över, men det är en annan historia.
På återseende//Göran
Med mange venlige hilsner fra Erik.
//GöranR