Sångsvanar. Och man ska kolla inställningarna.
När jag är ute och går med M har jag oftast med mig kameran. Det är lätt utrustning som gäller, bara en kamera och ett objektiv. De objektiv jag normalt använder är antingen 17mm/1,8 eller 25mm/1,8, dvs brännvidder motsvarande 34mm respektive 50mm relativt FF, dvs de två vanligaste normalobjektiven brännviddsmässigt. De sitter i sin tur nästan alltid på min promenadkamera by default Olympus PenF.
Det säger sig själv att det blir gärna lite svepande naturbilder med de här objektiven, och om motiven är små och långt borta blir de väldigt små. Det de passar bäst till är mer snapshoporträtt, eller snävare vyer, typ bilder på hunden eller liknande.
När jag såg de här sångsvanarna kunde jag emellertid inte låta bli, det blev ju en ganska fin vy i övrigt över sjön, Tyresö Flaten. Finlands nationalfågel och Norrbottens landskapsfågel. Den har vad jag förstår varit lite undanträngd av knölsvanen men har mer och mer återtagit sin forna utbredning. Se den raka halsen och den typiska näbbteckningen som skiljer den från knölsvanen. Majestätiska fåglar verkligen.
Och så vådan av att inte kolla inställningarna i kameran när man går från olika ljusförhållanden. Inne i skogen är det stundtals ganska mörkt. Det var det inte här. Så med objektivet Olympus 25mm/1,8 på min PenF stod bländaren på 2,0, och eftersom ISO var kvar på 800 blev det smått bisarra 1/12800 s i slutartid. Med det hade jag kunnat fånga och frysa vilken cyklist eller friidrottare som helst. Så snabbt rörde sig emellertid inte de här svanarna.
Tja, nåt att tänka på till nästa gång. På återseende//Göran
Å man lär så länge man lever! :)
/B
//GöranR
Hälsn!
Trevligt att du gillade bilden i alla fall 😊
//GöranR
//GöranR
Med vänlig hälsning/Gunte..
//GöranR