Rätt ut ur kameran – den fotografiska Sanningen. Eller?
Straight Out Of the Camera (SOOC), eller rätt ut ur kameran har ibland hög status. Det är Sanningen opåverkad av människohand, eller Verkligheten som den är (eller var i fotoögonblicket) utan manipulationer, förstärkningar eller annat förskönande. Inga dataprogram är med i bilden; Photoshop har inte använts, eller Lightroom eller något annat program, det är alltså en oförfalskad bild av det som fotograferats. Allt annat är fusk och bedrägeri.
Eller? Jag får inte riktigt ihop det.
Fotograferar man i RAW registrerar kameran (objektivet, inställningarna av exponeringsparametrarna etc) ljuset som släpps in rakt av liksom. Bilderna ter sig ofta ganska tråkiga och flacka och långt ifrån vad vi kommer ihåg av exempelvis en solnedgångs mustiga färgskala.
Fotograferar man i jpeg föreligger redan förinställda inställningar avseende färg, kontrast, dynamik etc. Men det är inte säkert att ens det räcker till för att visa situationen som vi såg den och minns den.
Men, sett till ovanstående, har kameran alltså alltid mer rätt än vi människor? Trots den jämförelsevis torftiga dynamiken, som inte förmår tolka situationen till fullo? Kameran har ju långt ifrån det dynamiska seende och de tolkningsmöjligheter som vi människor, med våra ögon, våra hjärnor, våra känslor, vår erfarenhet och våra minnen och föreställningar.
Sena rosor...
Jag kan personligen inte låta bli att se kamerans bild som en utgångspunkt, ett råmaterial där jag med hjälp av program i datorn kan återställa bilden till hur jag såg och upplevde situationen.
Bilden är ju alltid subjektiv, så det är ju min sanning som gäller i sista änden, inte kamerans.
På återseende//Göran
B)
Hälsn!
Jag slutade skriva "rakt ut ur kameran". När jag skrev det var det bara för att informera att jag "förbehandlade" i kameran med de tillgängliga programmen i min kamera. Istället för att efterbehandle med program på datorn. För framtiden kommer jag definitivt att sluta skriva särskilt om bildbehandling. Det är sant att färguppfattningen i synnerhet är subjektiv och smak. Med den elektroniska sökaren på de spegelfria kamerorna ser du motivet mycket nära verkligheten, om det är vad du vill ha som resultat. Det är länge sedan jag har sett vad som händer i RAW-området, men jag tror att jag såg några frågor på webben som gick över vilka RAW-omvandlare som var bäst. Eftersom de fick olika resultat när du konverterade till jpg?
Väl nevermind varje gör som det passer bäst.
Kreativ och vacker blommabild - gillas.
Med många vänliga fotohälsningar från Erik.
PS: Undskyld för den långa kommentaren.
Med vänlig hälsning/Gunte..
Gunnar S
I själva verket är det så, enligt min mening, att det nya digitala mörkrummet ger mig välkomna nya möjligheter att återföra bilden till det som jag såg och ville förmedla eller komma ihåg.
Det är möjligheter som inte fanns förut, eller fanns i rätt begränsad omfattning i det svartvita mörkrummet. Då var ju realiteten den att om jag fick diabilder från labbet så var dom som dom var. Om dom inte alls liknade mina intentioner vid fotograferingsögonblicket, var det inte mycket att göra åt saken. Jag hade grannlaga gjort mitt - men den dåvarande tekniken gjorde sitt bara ibland.
Nu, 40-50 år senare tar jag fram mina Kodachromedia och går över dem digitalt, och får dem dit jag vill.
Det där med "bilden rakt ur kameran" som någon slags förhållningsregel och statusmarkör är nog bland det mer befängda som kommit upp på senare år... :-D
Det verkar finnas enighet kring detta, men ändå så florerar begreppet Rakt Ut Ur Kameran som något att sträva mot...
Instämmer med Peter H att det är nog bland det mest befängda som kommit upp på senare år.
GöranR
Bara ett lite oskyldigt pip här i slutet av denna debatt från min sida.
Att säga att rakt ut ur kameran borde vara "det mest befängda som kommit upp de senare år." Tycker jag är ett orimligt påståend. Det kunde kanske också bero på att censorer, processorer etc. har blivit allt bättre och bättre och att bilderne direkt från kamerorna också har förbättrats?
Jag skal inte nämna det i framtiden, men det har aldrig varit min avsikt, varken att skryta eller hävda att det borde vara något speciellt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: i mellan efterbehandler jag ochså med dator programmer.
Men det finns uppenbarligen en tanke om att kameran inte "ljuger", att det som kameran fångar är verkligheten, eller sanningen. Men så är det ju inte. Kameran hanterar ljuset som kommer in , men bilden, den får vi göra, och då är det postprocessing som gäller.
Ibland kommer kameran nära vad jag såg, men oftast inte ända fram.
Hälsningar//GöranR
Med venlig hilsen og god nat fra Roskilde/DK.
PS: Namnen här kommer från kamerans svenska meny.
Jag har naturligtvis inget att invända i att bilden då och då kommer helt fix och klar direkt ur kameran. Det händer, och då är det bra. Det jag här ovan klassade som befängt är att det hela lyfts upp till någon slags statusnorm: "Se här vilken fantastisk kamera jag har, bilden rätt ur kameran - opåverkad av människohand".
Visst vet man sedan gammalt att folk håller på den bil dom råkat köpa, men detta går ju för långt. Att arrogant avstå från alla de fantastiska möjligheter som det digitala mörkrummet erbjuder när det gäller att aktivt skapa den bild man från början såg framför sig - det är just befängt.
Sen skulle man kunna dra det ännu längre och säga att det inte bara handlar om status när det gäller kameran, det handlar också om nån slags idealiserad renhet när det gäller fotografin; eftersom bilden inte är påverkad av människohand är det den rena och oförfalskade bilden av verkligheten, det sanna och objektiva återgivandet som inte är besudlat av det subjektiva tyckandet eller manipulerandet.
Vilket gör det hela än mer befängt.
Den saken har ju hörts i oändliga variationer under fotografins hela historia - och det är nog att förvåna att något så orealistiskt och verklighetsfrämmande fortfarande tar tag i sinnena??
//GöranR