Rädslan för det banala…

Blodröda solnedgångar över tropisk strand med palmer i förgrunden, eller bara vanliga solnedgångar med för den delen, björkar i morgondimma, böljande sädesfält (eller intensivt gula rapsdito), rådjuret som liksom tittar sig över axeln i skogsbrynet, den sneda eftermiddagssolen på bergssidorna, de glittrande stenarna i vattenbrynet vid solnedgången etc etc.

Exemplen är legio på vackra bilder och motiv. Sådana där bilder ”alla” tagit nån gång, eller velat ta för att är så vackra; sådana där bilder man ändå inte riktigt skryter om för att ”alla” har tagit dem (och de är ju vackra och banala) och man vill ju inte bara vara en i mängden – eller hur? Och man vill ju inte bli skälld för Rosenlundare!

Kanske vi hellre strävar efter att ta mer personliga bilder, mer konstnärliga bilder – typ de avgörande situationerna på gatan (i svartvitt), eller det konstnärliga skuggspelet, eller den fräcka detaljen ur den annorlunda vinkeln som ingen annan tänkte på att fota, allt för att inte hamna i banalitetsträsket och ta bilder för att de är vackra och som många andra tar.

Men det är ju de här bilderna vi tar. Bland annat. Och bara för att andra tar sådana bilder förtar ju det egentligen inte värdet av dem. Och det är ju de bilderna vi ser, inte minst i bloggarna.

I diskussionen hamnar vi gärna i eller åtminstone tangerar frågan om varför vi fotograferar. För mig handlar det i det stora hela om att dokumentera mitt liv, min situation och en önskan att visa bilderna för andra, främst för de som är berörda, i min närhet men också andra. Minnen, upplevelser som jag vill bevara och dela med andra.

Och då är bilderna mina, det är min sanddyn i Namibia även om den blivit fotograferad tusentals gånger tidigare, det är mina björkar, mitt rapsfält, min solnedgång över Sturköfjärden, min bergssida i kvällssol och mitt rådjur i morgondimman – dvs mina upplevelser, mina minnen.

Fast det är klart, just för att de här vackra bilderna är så allmängiltiga och ändå personliga är det inte säkert att jag riktigt kan uppskatta sådana bilder tagna av andra fotografer, de får inte samma mening för mig och det räcker inte att de är vackra, risken är att de blir platta i mina ögon, liksom mina bilder blir platta i andras ögon. Men det gör ju ingenting, det är den egna upplevelsen, den egna bilden som gäller i alla fall.

Så jag menar att vi inte behöver vara rädda för att ta vackra bilder eller vardagliga bilder med risk att de är banala. Bilderna är ju ändå våra och personliga och värdefulla i sig.

På återseende//Göran

2018-02-21 22:25   imse 59

Håller med dig helt och fullt.
Ibland blir jag så trött på alla art och närbilder på fåglar och djur.
( ofta då från grupper på fejjan och inte så mycket här på bloggarna )
Det vimlar av vackra närbilder på t.ex. örnar men dom är inte mina.
Jag tycker det skulle vara riktigt häftigt att få ta en sån bild själv för då är den MIN. Var jätteglad över mina björnbilder för dom var ju MINA.
Så när jag ser liknande på utställningar så har jag lite svårt att förstå att någon vill ha dom om dom nu inte har det där lilla extra vill säga.
Mysig bild du visar förresten.
ing-marie

Besvara

Svar från gorred 2018-02-21 23:59

Tack Ing-Marie. Ofta är ju även vackra bilder platta och ganska intetsägande för oss, för att vi inte har någon personlig koppling till dem. Och då blir det banalt, vykort typ. Men om vi tar bilderna, även de banala, blir de ju våra bilder, som vi känner för, och då är de inte banala längre. De betyder ju nånting för oss.
//GöranR

Svara

2018-02-21 23:00   Erik Madsen

Hej Göran - du skal ikke være bange :-) - hverken for det banale eller det der er værre. Jeg er helt enig med dig og det er meget godt formuleret. Vi må og skal da fotografere det vi synes om.

https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/danske-bloggen-864-rosenlundare.htm#comments

https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/danske-bloggen-866-for-sista-gangen.htm#comments

Virkeligt et fint s/v billede af en dagligdags situation - jeg gillar pigens udtryk.

Med mange venlige fotohilsener fra Erik.

Besvara

Svar från gorred 2018-02-22 00:05

Tack för kommentaren Erik - uppskattas. Diskussionen om "Rosenlundare" har varit lite intressant - vackra bilder utan innehåll... Och gränsen för varför vi fotograferar ligger nära. Och även om vi strävar efter unika bilder med djup och innehåll, får vi inte vara rädda för att ta de bilder vi vill ta, som dokumentation, som minnen och för att det också är kul att göra ett bra hantverk.
Gillar dina bilder i dina blogginlägg - i mina ögon både känsla, djup och innehåll!
//GöranR

Svara

2018-02-22 08:20   Evacent

Väldigt bra skrivet, och jag håller med dig till fullo. Väldigt fin bild dessutom!

Hälsar
Eva

Besvara

Svar från gorred 2018-02-22 14:41

Tack för kommentaren - uppskattas.
//GöranR

Svara

2018-02-22 18:24   Khalad

Fin svartvit bild! Hoppas han lägger i från sig mobilen snart och pratar med sin dotter istället!/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2018-02-23 00:47

Tack Björn. Och det gjorde han :)

Vi var på samma aktivitet, det gällde körsammanhang, och jag tror att just den här situationen handlade om att lägga upp vår gemensamma aktivitet, tillsammans med dottern, på sociala medier. Sen satt de och lyssnade.
//GöranR

Svara

2018-02-24 10:39   Sunny 16

Tummen upp för din text, delar dina åsikter helt och hållet.

Besvara

Svar från gorred 2018-02-24 11:55

Tack Thomas. Uppskattas!
//GöranR

Svara