PRECIS SOM NALLE PUH?

När Alan Alexander Milne skrev sina böcker om Nalle Puh, tog han historierna direkt från verkligheten, sin familj, med sonen Christopher Robin och hans leksaksdjur som huvudpersoner. Christopher Robin blev retad i skolan för detta, och började till slut mer och mer avsky hur han mot sin vilja blivit exponerad till allmänheten, vilket ledde till en livslång brytning med föräldrarna. Lite berodde kanske också den brytningen – särskilt med mamman – på att han gifte sig med fel flicka (i mammans ögon).

Men, han blev alltså utsatt och exponerad i böckerna om Nalle Puh genom faderns försorg på ett sätt han inte kunde värja sig mot, och som han aldrig kunde förlika sig med. 

Det var då, dvs i början av 1900-talet. Idag har vi i Sverige Föräldrabalken 6 kap 1§ som inte bara förbjuder kroppslig bestraffning, utan också ”annan kränkande behandling”, som att omnämna barn med nedsättande/förlöjligande ord, nedlåtande attityd, osynliggörande, skamvrå eller andra ”timeout”-åtgärder.

Det här är intressant eftersom vi nu tack vare Internet och alla sociala medier ser potentiella kränkningar av barn varje dag. Facebook, Twitter, föräldrabloggar som översvämmas av  bilder och berättelser om ungarna, ofta i positiva ordalag, men även tyvärr negativa; ungar som kissar i sängen, som skriker, bilder på barn på pottan, i jobbiga situationer etc. 

Jag undrar hur det blir när de här barnen växer upp, hur roligt de tycker att det kan vara att alla kunde se dem i alla tänkbara situationer när de var små och inte kunde värja sig, att upptäcka att föräldrarna hade beskrivit dem som jobbiga och till och med ovälkomna (jo, sådana bloggar finns enligt uppgift). Jag undrar hur kränkta de skulle kunna känna sig, med all rätt i många fall. Jag tror inte föräldrarna tänker på att bilder och berättelser sprider sig till obegränsat antal andra människor, och väl uppe på nätet försvinner det inte.  Får vi om några år se rättsfall där innebörden i föräldrabalkens förbud mot ”annan kränkande behandling” prövas i förhållande sociala medier?

Jag har funderat över det här länge, men läste nu senast i Läkartidningen att också en barnläkare och professor uppmärksammat problematiken. Han  efterlyser en barnets nätombudsman, och kanske det kan vara en väg att gå, om nu föräldrar inte förstår att tänka efter innan de lägger ut bilder och berättelser på sina barn.

Nu får vi fotografera snart sagt vad som helst och vem som helst och göra vad som helst med våra bilder,inklusive publicera dem hur vi vill (givet aktuella lagrum). Frågan är bara om det är värdigt att utnyttja detta fullt ut, inte minst när det gäller våra barn, men även förment komiska och kanske ibland förnedrande situationer som alla street-fotografer eftersöker. Jag menar här att även bilder som faller utanför fotolagarna kanske inte alltid är så rumsrena ändå.

Bara för att illustrera min text publicerar jag här bilder på mina barn! Emellertid har jag frågat om lov. 

På återseende//Göran

2015-01-10 03:06   beorn_83

Ett välskrivet blogginlägg med sunda funderingar. Sen visst kan man förstå att man är stolt över sina barn och visar det med en bild ibland, men rätt ofta som användande (eller snarare ytligt beaktande av) facebook får man funderingen om alla verkligen tänker på vad de lägger ut. Tror du påtalar viktiga funderingar som fler borde reflektera över. God fortsättning, Mvh Robin

Besvara

Svar från gorred 2015-01-10 10:30

Tack för kommentaren. Min grundinställning är att man måste visa respekt, även för barnen, och därmed tänka över både en och två gånger innan man lägger ut bilder.
//GöranR

Svara

2015-01-10 10:19   Annelie Worgard

Det här är viktiga reflektioner.
Generellt så tycker jag att det är viktigt att vi visar bilder på barn o barnbarn, det blir bra konstigt annars.
Även att få prata om sina barn på nätet måste vara OK. Bilder som du visar här ovan tycker jag är viktiga att visa upp.

Som i alla lägen behövs sans och balans
Det finns element i de här diskussionerna som jag tycker närmar sig fördömande och höjda pekfingrar. Det går säkert snett ibland och sans och balans saknas men överlag är mina erfarenheter att de fleasta av oss har sansen o balansen.
Som du skriver måste respekten för den andra vara A och O i dessa lägen. Min bild eller min rätt til min bild har ringa värde. Humor och ömsinthet kan kanske vara ledord som fungerar.
.
Jag har själv många bilder på mina barnbarn Jag är dock påverkad av det du skriver om ( sedan tidigare) och eftersom jag inte riktigt vet vad de vill och vad de senare kommer att tycka avstår jag många gånger från att visa bilder.
För egen del tanker jag att om jag får vara med så kommer det en tid när de är äldre, då kan jag fråga dem vad de vill och vad de tycker om de här bilderna.

Besvara

Svar från gorred 2015-01-10 10:39

Tack för kommentaren Annelie, uppskattar dina funderingar. Det här med möjlighet att visa bilder på nätet är ju ändå tämligen nytt, förut satt man ju och bläddrade bland kort eller album för att visa bilder från semestern eller bilder på barnen och var per definition mer privata. Jag tror att vi använder våra sociala medier - Facebook, Twitter, egna bloggar etc - olika, en del är väldigt öppna med sina liv. Frågan är bara om vi fullt ut förstår vilket genomslag det har. Det är en fråga om integritet och respekt, både egen och andras integritet och framförallt respekten för hur man presenterar andra. Jag utgår i hög grad från hur jag själv skulle acceptera att bli presenterad när det gäller andra. Sedan spelar ju situationen viss roll också.

Sen till slut och förstås; det är roligt och kanske till och med viktigt att presentera sina barn och sin familj. Men, som du säger, sans och balans, och också respekt är viktigt. Det jag som förälder tycker är en gullig och dråplig och rolig situation nu med den lilla kanske inte uppskattas alls när vederbörande blivit större och fattar.
Ha det gott//GöranR

Svara

2015-01-10 16:49   Erik Madsen

Ett viktigt inlägg Göran.
kloka idéer och tankar.
Jag rätta mig efter den danska " Persondatalov" och loader bara person porträtt efter godkännande från den fotograferade eller barnens föräldrar. Och mycket sällan på Facebook.
Hälsningar från Erik / DK
PS: Persondataloven gäller i denna sammanhang bilder publicerat på nätet.

Besvara

Svar från gorred 2015-01-10 17:41

Tack för kommentaren Erik. Jag tror inte vi har samma lag i Sverige, inte på det viset, men det är precis så jag gör själv, oavsett lag. Snarare är det så att om jag lägger upp bilder på Facebook så är det på uppmaning av den/de fotograferade.

Svara