Pjål, gnäll och ämmel. Och några vykort från Spanien.

Kommer ni ihåg Skäggmanslaget 1970? Proggens förlovade årtionde, traditionell spelmansmusik med gästartister som Marie Selander och Kjell Westling, och inhopp av Contact för att rocka upp det hela.

Så först lite gnäll: Vad är det med våren egentligen? Eller är det SMHI’s fel? Gör om, gör rätt! Våren ska bestå av lika delar sol och regn, kryddat med begynnande värme. Inte som det varit nu, kallt och ruskigt. Och snö!?!

Och det har nästan inte blivit något fotograferat alls, dvs förutom barbershopaktiviteter, som vanligt som händer på våren. Och således nästan inget bloggat, inte på länge. Det är som jag inte iddats (heter det så när man inte ids?) att ta med kameran ens en gång. Det är som det ingenting har hänt. Vilket inte är riktigt sant, jag har planterat en rosenhäck till exempel. Fast den är så ynklig ännu, så det har inte varit något särskilt att fotografera.

Men nu möter jag den riktiga våren på Spaniens Costa Blanca. Här är det runt 25 grader och för det mesta ganska strålande solsken. Och här växer palmer.

Den lilla staden är fortfarande lite sömnig, men om bara ett par veckor slutar skolorna och stan exploderar när alla inlandsspanjorer åker till kusten för att sola och bada tillsammans med alla turister från övriga Europa och världen. Befolkningen sjudubblas, alla urbanizationes (turistbostäderna) fylls till brädden. Men då är inte vi där. Det blir för stökigt, och för varmt. Vi hoppas som vanligt på den svenska sommaren, som i sig saknar motstycke. Men just nu, i maj, är det skönt med solen och värmen här nere.

Här finns ingenting att göra, dvs förutom att gå långa promenader i stan med omnejd, göra paus på något utomhus/trottoarkafé för en doble espresso, lite vatten och kanske en glass, kanske ta lite tapas som en sen lunch i ett hål i väggen, och i övrigt sitta på terrassen eller ner vid stranden och läsa.

Och det är rätt mycket av det som är finessen, att inte göra något särskilt, att faktiskt unna sig att ha tråkigt. Jag är övertygad om att ha tråkigt är den bästa drivkraften för kreativitet. Om man vill vara kreativ. Jag har i alla fall börjat ha med mig kameran igen.

Så här kommer några bilder från en typisk kvällspromenad.

Inte så mycket folk ute alltså.  Men man samlas gärna framför kyrkan, på Plaza Constitutionale och umgås. Och ungarna leker och spelar fotboll. 

Och ingen riktig fart i basarkvarteren heller. Men snart så. Det kommer att vara knökat med folk och den märkliga blandningen av krimskrams och kvalitetsvaror.

Inte minst de här Carmencitaklänningarna (hittar inget bättre ord) är bara för söta.

Strandpromenaden är också ett ställe att hålla till, sitta och prata eller titta ut över havet eller bara promenera. 

Kvällssolen kastar långa skuggor. Fotografen avslöjad.

Och inte längre någon trängsel på stranden....

På återseende//Göran

2017-05-19 10:26   Mats Axelsson

Håller med om våren. Den har varit sen. Kollade energiförbrukningen på elräkningen här hemma och kunde konstatera att den är 10 % lägre i år än förra året. Räknat från årsskiftet och till och med april. Våren har känts kallare inomhus också.....! Men nu, igår, var det Spanientemperaturer även här. Så för första gången i år vågade vi ha ute tomatplantorna under natten!
Känner inte igen damerna dock vyerna, ser att havet är blått!
/MA

Besvara

Svar från gorred 2017-05-19 10:47

Precis.
Och helt oavsett är det så skönt att komma ner vid den här tiden; lite lagom varmt, man får fortfarande plats. och sol, stan lever men det är inte de här horderna av turister, man får fortfarande plats. Och så kommer man hem till den svenska sommaren. Cykeluthyrning ner på hörnet mittemot, i det tidigare bageriet!
Ha det//GöranR

Svara

2017-05-20 13:32   Khalad

Läckra bilder från Spanien, ser skönt och avstressande ut!/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2017-05-20 20:40

Tack Björn! Det är skönt och avstressande :), viktiga veckor.
//GöranR

Svara