Om man inte fotar manuellt är man väl ingen bra fotograf, eller?

Den tekniska utvecklingen av kameror har varit väldigt stor, från ett hål i en låda med möjligen en glaslins via möjligheter att själv kunna påverka hur mycket ljus som ska komma in, hur fort slutaren ska stänga etc till dagens elektroniska vidunder där allt kan skötas automatiskt (om man vill, eller vi kan bestämma helt själva också).

Samtidigt är det ju inte minst en personlig utveckling i fotograferandet att ju mer man lär sig om förhållandet mellan de olika exponeringsparametrarna, desto mer vill man styra själv, utan automatik – man vill ju som bildkonstnär själv ta kontrollen över sina bilder med verktygen som finns.

PASM-ratten finns på de flesta kameror idag som är någorlunda avancerade, där framförallt M-läget, det manuella läget där man ställer in slutare och bländare själv oberoende av varandra i någon mån, ger fotografen högst status och är ett tecken på skicklighet och kunnande. Om man därtill ställer in avståndet själv, alltså manuell fokus är man väl riktigt duktig(?).

Hittade det här blogginlägget nyligen: http://erickimphotography.com/blog/2016/04/18/in-favor-of-p-program-mode-in-photography/#more-28541. Författaren är en erkänt duktig och känd framförallt gatufotograf. Hans blogg är direkt värd att läsa och följa, och det här blogginlägget tycker jag var synnerligen intressant.

Hans tes är att det dels finns en fullständigt onödig status i att jobba manuellt relativt att använda sig av kamerans automatik men också och kanske främst (vilket är det intressanta i sammanhanget) - att det tekniska, och här alltså inbegripet de manuella inställningarna, kommer i vägen för motivet; vi ser inte bilden för allt runt omkring det här med inställningar avbländare och slutare, exponeringsvariabler- och dynamik, utbrända högdagrar respektive igensotade skuggor etc. För bloggförfattaren är bilden eller motivet det viktigaste, förmågan att ha kameran så klar och beredd att han inte missar det avgörande ögonblicket – the decisive moment - som annars går förlorat i allt skruvande på kamerans inställningsrattar, dvs han utnyttjar kamerans automatik i främst P (program) – läget.  

Mycket av våra diskussioner i fotograferingen är tekniska frågor. Det handlar förstås om våra grejor, hårdvaran, våra nya kameror med alla de nya finesserna, inte minst nya algoritmer när det gäller autofokusen etc, men också det tekniska runt exponeringsvariablerna, våra inställningsalternativ, men spelar det egentligen någon roll? Kan en bra bild innehålla oskärpa, utbrända högdagrar, variationer i skärpedjup etc och ändå vara en bra bild? Eller tappar vi den bra bilden, vi ser den inte,  på grund av just oskärpan eller de igensotade skuggorna?

Sen är det klart att det finns situationer när man kan bestämma själv, där man vill uppnå särskilda effekter, och där man inte är så beroende av det avgörande ögonblicket. Men ändå intressanta tankar. Själv har jag sett det som en utveckling i mitt eget fotografiska kunnande att använda mig av manuella eller semimanuella inställningar (M resp fra A-läget). Samtidigt använder jag mer och mer mobiltelefonen, och där ställer jag inte in ett jota…

Bägge bilderna A-läge, dvs bländarprioritet - viktigt med stor bländaröppning pga ljuset. Och med Olympus 75 mm F1,8 - det är i sådana här lägen det här objektivet kommer till pass.

På återseende//Göran

2016-04-24 18:29   syntax

Tänk så olika det kan vara. Jag har sysslat väldigt länge med fotografi, noga räknat sedan 1965. Under 1970-talet var jag yrkesfotograf med egen ateljé - och jag har kommit till en helt annan slutsats.
Denna erfarenhetsbaserade slutsats går ut på att när det gäller gestaltande och komponerande fotografi, är det en fördel för bilden att hantera de grundläggande tekniska parametrarna, som tid, bländare, avstånd, och eventuellt hyperfokalavstånd via skärpedjupsskalan. Det ger det där lilla kontemplativa andrummet för att även tänka på komposition och avsikten med just den här bilden - att inte bara trycka på knappen.
Visst, den ideale fotografen tänker på bildgestaltning oavsett om det används automatik eller inte - men hur många fungerar idealt? För de flesta amatörer är nog automatiken förslöande och leder till sämre bildgestaltning. Och förresten - kan det vara en hobby, att trycka på en knapp?

Besvara

2016-04-24 18:48   gorred

Intressant att höra, Peter.
Min tanke är att olika situationer kan kräva olika sätt att fotografera. Att fotografera manuellt ("M") är i många fall samma som att manuellt ställa in exponeringsparametrarna som blir automatiskt i exempelvis "P". Men vill man uppnå särskilda effekter är det ju "M" som gäller.
Sen tycker jag att det är nödvändigt att behärska exponeringen oavsett vilket program man använder, för att vara en duktig fotograf. Så vet man vad man gör kan man använda automatik för att vara mer beredd och inte missa det avgörande ögonblicket.
Och jag förknippar också det kontemplativa andrummet med fotografi, men kanske mer med naturfoto, stativ och så, hellre än gatufoto eller eventfoto. Knapptrycket är bara del av det hela, det är ju bilden som är hobbyn.
Hälsningar//Göran R

Besvara

syntax 2016-04-24 19:25

Det ser ut som om vi gamla grågubbar är rätt överens... ;-)
Min poäng var närmast att den här snubben som du hänvisar till tycker att hanterandet av de grundläggande tekniska parametrarna är till hinders för bildgestaltningen, och så kan det vara i mycket snabb reportagemässig fotografi - men inom den gestaltande fotografin kan det tekniska hanterandet alltså, enligt mig, innehålla ett egenvärde för bättre fotografi.

Svara

Svar från gorred 2016-04-24 22:12

Jag fattar hans idéer som att tekniken kan bli viktigare än motivet som sådant, viktigare än bilden - att den så att säga kan stå i vägen för bilden - förutom att det går snabbare att ha en redan färdig inställning i kameran jämfört med att stå och snurra på inställningshjulen medan the decisive moment försvinner...
Men visst, han är ju gatufotograf, där just den snabba närmast reportagemässiga delen kan vara viktig. Sen är det ju alltid en fråga om hur man ska balanser det "konstnärliga" i bilden relativt den tekniska bedömningen - skärpa, högdagrar, skuggor, balans, dynamik, motivregler etc etc.
Emellertid alltid kul när man stöter på tankar och idéer som bryter mot vad man är van vid.
Hälsningar//GöranR

Svara

syntax 2016-04-25 13:47

Även för gatufotografen är manuell inställning många gånger det rätta. Man ställer en skärpedjupsgaffel - det vill säga hyperfokalavstånd. Det är snabbare vid tagningen än all autofokus.
Så det där med att tekniken blir viktigare än bilden - ett gammalt fenomen. Jag satt nyligen och gick igenom en lång rad artiklar jag skrev i tidningen Aktuell Fotografi under 1990-talet. Jag kunde då inte undgå att titta på övrigt innehåll. Inget nytt under solen vad det gällde att gå tekniknördarna tillhanda varken då eller nu, så att själva bilden kom lite i skymundan.
Visst är det farligt att fixera sig för mycket på teknik. Alla vet vi ju att när bilden ligger på bordet, så är det den som gäller. Det är inte många som frågar om vilken kamera den togs med - eller vilken palett och vilka penslar som användes.

Svara

2016-04-24 21:41   Khalad

Det verkar vara väldigt olika hur mycket tekniken intresserar. Tittar vi i bloggarna är det vissa som praktiskt taget aldrig säger ett iota om teknik medan andra har teknik som huvudtema i nästan varje blog. Och så vi som är nånstans mitt emellan. Och eftersom vi bloggar och fotar av så olika skäl är inget rätt och inget fel. Det enda som är uppenbart är väl att man inte behöver kunna allt, vara bäst på teknik eller ha den bästa utrustningen för att ta bra bilder. Det finns ingen samvariation mellan utrustning och bildkänsla. Inser däremot att om man vill ta bilder som man vill behöver man veta lite om sin egen utrustning och dess begränsningar/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2016-04-24 22:23

Jag tycker att du har alldeles rätt. Livet är aldrig så enkelt att det är svart eller vitt. Ibland kan emellertid tekniken möjligen ta över och skymma bilden - förstöra bildkänslan - det kan vara lätt att låsa sig vid regler och teknik, särskilt när man är i process av att lära sig och börjar fatta teknik och regler. Men visst, det är när man kan reglerna och känner sin utrustning och teknik som man kan bryta mot dem.
Men jag kan också förstå och sympatisera med att med en grundinställning, exempelvis "P" (som ju ger bra bilder rent generellt), man kan koncentrera sig på bilden, på motivet utan att behöva snurra på en massa inställningsrattar...
Själv fotograferar jag för det mesta, cirka 50/50 i antingen bländarprioritet eller "M". Vad det nu säger om mig...
Hälsningar//GöranR

Svara

2016-04-24 22:30   N Thomas Meldert

Jag tycker nog att det här är en icke-fråga. Att få bilden tagen så bra som möjligt borde vara slutmålet för varje fotograf oavsett de tekniska färdigheterna med utrustningen, Den som är en övad manuellfotograf ändrar ju sina inställningar nästan omedvetet efter hur ljusförhållanden allteftersom han går vägen fram och har inga problem med snabbheten utan kan i bästa fall vara lika snabb som den som kör auto-allt. Det ligger också ett visst mått av stolthet i att kunna fotografera manuellt och t o m utan exponeringshjälp. Den som är intresserad av att lära sig fotografi grundligt känner förstås en stor tillfredsställelse i att behärska den manuella fotografin. Men det avgörande är resultatet. Den som kör med mycket automatik kan känna sig lika stolt när han ser det eftersträvade resultatet och är nöjd med det.

Besvara

Svar från gorred 2016-04-24 23:29

Det avgörande är mycket riktigt resultatet. Och det handlar inte bara, eller kanske ens så mycket om manuellt vs automatik utan också och hellre om hur man ser bilden - ser man de urfrätta högdagrarna eller ser man "bilden"?
Ha det//GöranR

Svara