Om "en lille en" och Åke Cato
Just nu står jag inför en stor förändring i mitt liv och fotoliv. Jag väntar på en ny dator, en riktig värsting, som alla de senaste datorerna har varit, innan de efter en förvånansvärt kort tid blir obsoleta. Anledningarna är flera; den senaste tiden har det ploppat upp meddelanden på skärmen när jag startat datorn om att en CPU-jävel har slutat att fungera och blivit för varm ("CPU-fan stopped functioning"), så med en i tiden relativt närbelägen hårddiskkrasch i någorlunda fräscht minne har jag, inte minst med grad av aktning inför min dators vördnadsvärda ålder (inköpt hösten 2011) och hårda användning, i samråd med min datorhandlare beställt en ny. Och jag tillhör ju inte de som använder gamla saker bara för sakens skull, som en del andra bloggkollegor ;) , jag älskar lukten av nyupppackad elektronik. Samtidigt fasar jag för det nya, hur jag ska igen organisera filer och program, fixa med backup och alltid med rädslan att jag inte får till det som det var...
Men nu kommer vi för långt ifrån ämnet. Ingressen var snarare för att förklara att jag i skrivande stund inte har tillgång till mina bilder annat än i begränsad omfattning, bilder som skulle illustrera blogginlägg exempelvis.
Åke Cato då: Åke Cato tillhörde under många år de mest framstående krönikörerna, kåsörerna, manusförfattarna och skribenterna i svenskt nöjesliv och i media. Han framträdde ju också själv - vem minns inte Werner und Werner eller Preben og Preben, och vem har inte sagt att nu är det dags för "en lille en" när det varit dags för en lille en?
Jag har alltid undrat var han blev av, det var ju i alla fall i mitt liv tyst om honom de senare åren. Men så idag fick jag besked, i DN, i en krönika av Croneman. Åke Cato var av allt att döma rätt så sjuklig och levde ett stilla liv i Skåne (Malmö?). Men, hans nästan Falstaff Fakirliknande humor (i mina ögon) levde vidare i hans bloggande (som jag alltså inte kände till). Nu har jag suttit en god stund och glatt mig åt Åke Catos betraktelser över högt och lågt, tecknat med hans omisskänneliga stil - en synnerligen trevlig läsning som varmt kan rekommenderas till de som har samma dåliga sinne för humor som jag.
Åke Cato avled helt nyligen, frid över hans minne.
Men han lever kvar i sin blogg: https://acato.wordpress.com
Läs den!
De här bilderna har ju egentligen inget samband med texten, utom att de skulle kunna illustrera livets oförgänglighet och att man landar efter livets seglats, där landningsplatsen tyvärr kan vara stenig och ovälkommen.
På återseende//Göran
Lycka till! :)
/B
//GöranR
/MA
//GöranR
//GöranR
Efter ett par ganska dyra datorer är det nog dax för en ny strategi, halva priset och halverad bytesintervall, 4-5 år alltså;)
/Stephan
Nu är det bara att vänta. Återkommer med synpunkter.
//GöranR
//GöranR
//GöranR