Nu är det höst igen…
Första september, första höstdagen enligt både min officiella almanacka och min personliga, mer känslomässiga kalender. Men solsken och fint väder. Solen värmde, men det var ett omisskännligt bett i skuggorna, inte så kallt men en tydlig skärpa, luften liksom klarare och vassare.
Vi tog vår vanliga promenad runt den lilla badsjön där vi bor. Vi såg fortfarande folk som badade och var i vattnet och simmade, så det borde ju inte ha varit så kallt ändå.
Och eftersom det var ungefär lunchtid så var det en hel del människor på sin lunchpromenad, uppenbarligen hemmajobbare med tillgång till flexibla arbetstider vad det verkade. Många hundar också, och det blev många stopp för att hälsa och prata lite, sådär som hundägare gärna gör. I övrigt gick man, promenerade och sprang/joggade, ensamma eller i grupper. Det är viktigt att röra på sig, men visst borde det finnas något lustfyllt även i ansträngningen? Här var det väldigt olika, några sprang med lätthet, pratade obehindrat och såg ut att njuta medan åter andra slet och såg ut att lida, oaktat de fortsatte… Undras om motionen gör nån nytta då, egentligen.
För mig var det ur alla synpunkter ändå inte bara en föraning om hösten, den är här. Sommaren är slut, detta märkliga år. Det går fort!
På återseende//Göran
PS. Alla bilderna med mobiltelefonen, HUAWEI Mate 10 Pro, min Leica alltså (objektivet i telefonkameran bär i alla fall detta ärevördiga namn!
Hälsningar//GöranR
Ha det gott//GöranR