Fotofällor och strandliv

Det finns fotofällor överallt. Strandliv kan ju i någon mån betraktas som gatufoto – gatans (strandens) teater, människor som rör sig, situationer som uppkommer etc. Ligger stranden dessutom i anslutning av en stad (som här), blir det urbana närmast självklart.

Nå, fotofällorna då. Jo, tittar man på mycket gatufoto, finns det en del situationer och scener som återkommer hela tiden; människor som går fram och tillbaka, situationer där människor står och pratar, lustiga människor och lustiga situationer. En del fällor är också konstruerade så att bilderna försöker likna sådana bilder som är tagna av erkända gatufotoikoner, som Cartier-Bresson et al, svartvita bilder  med mörka skuggor och mycket vemod, eller färgglada strandbilder a la Parr. De bilderna må likna sina förebilder, men blir sällan lika bra.

Och är man sen på stranden återkommer alla de här gatufotofällorna; människor som går fram och tillbaka, situationer som uppkommer men sällan säger något- med alla färgglada parasoll, och handdukar och denna stora variation av människor i alla åldrar, alla storlekar och utseende och utrustning, så är exempelvis tanken på Martin P aldrig långt borta. Men det vill liksom aldrig bli samma. Det är lika lätt på stranden att det bara blir dokumentation, precis som i gatufoto annars.

Men, det får aldrig avhålla oss från att fotografera. Om inte annat är det viktigt att dokumentera vad vi håller på med, skapa minnen för oss och våra efterlevande, tidsdokumentera.

Och sen om det är gatufoto eller inte, eller om våra bilder aldrig når samma verkshöjd som exempelvis hos Vivian Myer, spelar ingen roll i det långa loppet.

På återseende//Göran

På stranden

Vi har alla våra olika stilar här i livet. Och är det drygt 20 grader i skuggan (närmare 30 faktiskt), så finns det flera sätt att hantera solen - vill man bli brun så vill man.

Bilden tagen med mobiltelefon, Samsung S4.  Lite imponerad av bildkvaliteten, åtminstone i det här formatet.

På återseende//Göran

Borgar för säkerhet - lite kultur

Åker man bara några mil inåt landet från den spanska Costa Blanca, hamnar man bland bergen och alla de små och större städer och byar som finns där. Det är ofta spännande områden, med borgar på snart sagt varje bergstopp, med de gamla städerna klättrandes på bergssluttningarna under borgen, med en massa blandningar av arkitektur som beror på alla som varit där och haft makten; kartager, fenicier, araber, romare etc etc.

Borgen i Villena, som en sagoborg. Högt  upp på berget. Klart att det fanns grad av säkerhet i detta, svårt att komma upp, lättare att försvara. Hade till och med lite svårt att komma upp idag, att klättra i alla trappor. Undrar hur de gjorde med matkassarna på den tiden...

Bergen anas precis bakom kreneleringarna. Väl bibehållet, väl vårdat. 

Borgen i Novelda, lite söderut. Här bredvid kyrkan, med drag av Gaudi. 

Bergen här är mäktiga, och finns runt om hela synfältet. Här syns också den stora motorvägen till Madrid.

Lite längre söderut, strax söder om Murcia ligger en by som heter Mula. Den är ett mischmasch av olika stilar från olika epoker, med smala gränder mellan husen som klättrar på bergssluttningen, och där ibland de gamla husen ligger vägg i vägg med nyare arkitektur (även om det nyare huset inte syns här).

Och kyrkor överallt. Just här var ett äventyr att ta sig fram, man fick faktiskt klättra bland gränderna.

Till sist utsikten över den bördiga slätten, och de gamla tegeltaken. Och kyrkorna.

Spaniens infrastruktur är av hög kvalitet, med massor av fina, breda och lättkörda vägar, som en rest av de goda tiderna med mycket EU-pengar. Skyltningen är föredömlig, och det är lätt att hitta. Och det finns restauranger och caféer och barer överallt. 

Vädret uppe bland bergen slog om en smula; det blev kallare - ner emot 10 grader - och det blåste och faktiskt regnade en smula. När vi kom ner till kusten igen var det emellertid solsken och 15 grader i skuggan (motsvarar runt 20 grader i solen), så ordningen var återställd.

På återseende//Göran

Strandliv på kvällen

Det är fortfarande varmt och skönt på Spaniens östkust. Ikväll hade vi faktiskt lite drygt 20 grader. Och himlen fortfarande mest röd, men det är annat väder på gång nu. Hade med mig kameran på den vanliga kvällsrundan på strandpromenaden - alltid lika roligt att titta på folk och företeelser.

Några ungdomar hade samlats för att möjligen träna parkour.

Sanden är mjuk att landa i...

Himlens färger från den sjunkande solen speglas i vattnet och sanden.

Det är nästan alltid mycket folk ute på strandpromenaden på kvällarna, många barnfamiljer. 

Och Medelhavets vågor rullar in mot stranden i en aldrig avtagande rytm.

På återseende//Göran

Palmernas stad - Elx (Elche)

Det är något visst med ställen där palmerna växer naturligt. Värmen, ljuset, luften i övrigt - de varma kvällarna.

Elx (katalanska - på spanska Elche, det är en tvåspråkig region) är just en sådan stad där palmerna finns naturligt, och i en överflödande myckenhet. Staden ligger på Costa Blanca, cirka 15 km från havet på slätten, och ingår i regionen Alicante och provinsen Valencia. Som många andra ställen här på den iberiska halvön har Elx en minst sagt brokig historia, där fenicierna - som hade med sig palmerna för mer än 2000 år sedan - har avlösts av araber, romare och andra som funnit strategiska fördelar med stadens placering och som gjort avtryck. Idag är Elx en tämligen blomstrande bygd, kanske mest känd för alla sina skofabriker - det lär finnas minst ett tusental - förutom alla palmerna och historiska lämningar.

Majestätiskt med alla palmerna som finns i området. Särskilt mäktigt är det i stadens mest framträdande park, närmast en liten botanisk trädgård som anlades av en präst på 1800-talet och därför följaktligen heter Prästens Trädgård - Horte del Cura.

Det är mest dadelpalmer det handlar om och dadlar är en stor exportvara. Men ännu mer exporteras och säljs palmbladen, inte minst under de kyrkliga stora högtiderna som exempelvis Palmsöndagen, då det går åt mycket palmblad för dekoration etc.

Det finns förstås inte bara palmer i Prästens Trädgård, och inte bara dadelpalmer.

En stor klippträdgård, med bland annat kaktusar från världens alla hörn ligger mitt bland alla andra växter.

En påfågel struttade omkring och ägde världen. Jag hade gärna sett att han spärrade ut stjärtfjädrarna i klassisk pose, men han var föga samarbetsvillig i detta. Tyvärr.

Basilikan från medeltiden är byggd på grunden av en gammal moské, och är berömd för sina blå kupoler.

Ungarna spelade fotboll och lekte på torget framför kyrkan och mot dess vägg, samtidigt som en gudstjänst var i full gång.

En väldigt vacker och påkostad kyrka, som så oftast i de katolska länderna, och med hög uppslutning!

Sammanfattningsvis är Elx en liten pärla, om än en smula off side från de vanliga turisternas allfartsvägar. Men om man är i närheten, till exempel på semester i Costa Blancaområdet, är ett besök direkt värt mödan!

På återseende//Göran