Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Man måste väl inte göra det svårare för sig än vad man behöver?

Jag kan inte min kamera. Inte fullt ut. Det är en modern digital systemkamera utan spegel och den är så full av finesser som jag aldrig använder; olika filter med en mängd olika resultat för hur bilden ska te sig, olika inställningar i jpeg från ”vivid” till ”neutral” via ”monoton” och ”muted” (vad det nu kan vara). Det finns inställningar för bleka porträtt, för mustiga porträtt, för hålkameraeffekter och jag vet inte vad. Och går man in i menyn finns ännu fler inställningsmöjligheter – skulle man skriva ut den skulle det bli en tegelstensbok. Och så finns det förstås olika möjligheter till automatik; PASM vredet inklusive iAuto, för att inte tala om de olika fokusmöjligheterna som finns. .

Vad jag menar är att jag alltså inte använder bråkdelen av de olika inställningsmöjligheterna som jag har tillgång till i kameran. Kameran är mer som en dator numera, med inlagda program. Det är nästan så det krävs en tremånaderskurs på Folkuniversitetet på halvtid för att lära sig inställningsgrunderna…

Det går förstås att skräddarsy inställningarna så man får det precis som man vill ha i olika fotograferingssituationer, men skulle man tillämpa det fullt ut skulle man inför varje bild man tar hålla på och fixa inställningar, och då är det lätt att räkna ut hur många bilder man tar då.

Min första riktiga kamera var en SLR, en analog Ricoh Singlex. Den var nästan helt oautomatisk (dvs manuell). Det enda i automatikväg var att jag kunde bestämma slutartid relativt vald bländare. Fokus ställdes in med hjälp av ett raster.

Jag använder min aktuella kamera på ungefär samma sätt, dvs jag väljer bländare och får då en relativ slutartid, sen kan jag öka eller minska exponeringskompensationen i enlighet med aktuellt ljus. Jag fotograferar i RAW och kör med automatisk vitbalans och ISO-värde. Nästan allt annat som går att ställa in på olika sätt är på defaultbasis – förutom att jag har ställt slutaren på ”tyst”. När det gäller fokus använder jag allra mest en enstaka, liten fokuspunkt.

Så jag ger mig aldrig, eller ytterst sällan, in i menyn. Till nöds ändrar jag inställningar på kamerans skärm, där grundinställningarna finns samlade, men då handlar det om främst exponeringsfaktorer, möjligen lite olika sätt att använda fokuspunkterna eller om jag ska köra med enstaka bilder vs seriebildstagning. Sen exponerar jag, och fokuserar, i sökaren med att trycka ner avtrycket halvvägs, komponerar och trycker av. Precis som jag gjorde förut. Och så grejar jag lite med bilden i Lightroom förstås, typ framkallningsmomentet. Det är lättare att lägga in eventuella effekter där!

 

 Frågan är förstås om jag skulle ta bättre bilder om jag kunde alla inställningsmöjligheter bättre. Fast jag tror inte det. Fotografi handlar till syvende og sisdt om de gamla vanliga exponeringsfaktorerna (bländare, tid och exponeringskompensation plus ISO) förutom fokuseringen.  Och det är ju så jag fotograferar.

På återseende//Göran

Inlagt 2018-03-16 13:07 | Läst 1152 ggr. | Permalink

"Precis samma här. Utom att jag faktiskt fokuserar med tummen på AF-knappen, d v s fokuserar först, trycker av sen. Lilla kameran S110 har lika oöverblickbart många finesser. Då jag försöker ändra nån inställning, kanske ISO, brukar det dyka upp en uppmaning "Enter a nickname for this camera". Då vet jag att att jag gått vilse igen. Snygg kamera!"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Hej,
Jo, det är så man gör.
Ha det gott
Bob
Svar från gorred 2018-03-16 18:57
Javisst är det, eller hur? Och vad ska man då med alla Art Filter då?
Ha det bra du med//GöranR
Ungefär på samma sätt gör jag. Jag började med en Mamiya NC1000. Enkel systemkamera från slutet av 70-talet, bländarutomatik och manuell fokus. Min X-Pro2 använder jag på ungefär samma sätt, men jag använder autofokuen. En mätpunkt i mitten, och exponeringen står i spotmätningsläge. Men jag föredrar att ha full koll på ISO så jag kör inte auto-iso.

Jag tror att alla funktioner i dagens kameror bara är ett slags funktionsrace mellan tillverkarna. Ingen törs ta bort dem, trots att kanske nästan ingen använder dem. De är väl gissningsvis till för att okunniga och ointresserade ska kunna använda kamerorna, men dom köper väl troligen enklare kameror. Tänker jag.
Svar från gorred 2018-03-16 18:59
För att fotografera behöver man grundparametrarna; bländare, slutare, ISO och exponeringskompensation. Och så behöver man fokusera. Undrar vem som vågar göra en sådan kamera?
//GöranR
TomasKronberg 2018-03-16 21:26
Leitz t.ex. Men det trodde jag du visste ;-)

/T
Precis samma här. Utom att jag faktiskt fokuserar med tummen på AF-knappen, d v s fokuserar först, trycker av sen.

Lilla kameran S110 har lika oöverblickbart många finesser. Då jag försöker ändra nån inställning, kanske ISO, brukar det dyka upp en uppmaning "Enter a nickname for this camera". Då vet jag att att jag gått vilse igen.


Snygg kamera!
Svar från gorred 2018-03-16 19:00
I enklare kameror kan jag förstå, om man inte är en seriös fotograf utan fotar mest på skoj, när man är på semester och så kanske de här finesserna kan kännas användbara. Men inte annars.
Tack!//GöranR
Håller med dig fullständigt! Jag jobbar på samma sätt. Jag vill absolut inte in och strula bland menyerna mer än nödvändigt. Trots att det är billigt och enkelt att ta massor av bilder nu för tiden så blir det totalt inte många fler sparade per år än på den analoga tiden.
Ha det gott!
/Uffe
Svar från gorred 2018-03-16 19:01
Nja, det blir lätt några extra bilder, eftersom varje bildruta inte kostar lika mycket som med film ;). Men annars håller jag med. Det finns för mycket i kamerorna.
//GöranR
Jo, jag gör ungefär som du, så lite krångel som möjligt, det som lärdes in med min Practica super TL, det sitter kvar. Dock kan jag om vintern få många intressanta inställningar, växlingar mellan raw-jpeg och film stillbild helt oavsiktligt. Dagar som de sista med bitande vind och metallhus i kameran gäller rejäla vinterhandskar, och då nuddar handskarna alla möjliga knappar på baksidan. Men på det hela taget blir de flesta bilderna vintertid med vettiga inställningar.
Svar från gorred 2018-03-16 19:03
Jo, det kan vara ett problem, när man kommer åt knapparna utan mening att göra så. OPch det går fort att gå vilse bland menyerna.
//GöranR
Din rescention av Olympus menyer kan jag instämma i
Svar från gorred 2018-03-16 19:03
Förstår vad du menar. Fast, jag tror alla kameramärken har snåriga menyer, alla har ju de här onödiga finesserna med.
//GöranR
Hej Göran. Jag håller med dig. Kommer man åt menyn, kan dagen vara åt helvete. Jag tycker Fuji , har lite enklare tänkande. En kamera jag kollade började plötsligt spela en musik gingel! när jag var inne i menyn..
Men problemet är nog att många tycker det är hela grejen,med alla allternativ.och gärna visar på vad man kan göra, med deras små underverk.
Mvh Bengt H.
Svar från gorred 2018-03-16 19:05
Jo, fast jag undrar om inte alla kameror har snåriga menyer, eftersom alla kameror har alla dessa onödiga finesser som man aldrig använder. Och så vänjer man sig vid sitt märke, precis som alla andra grejor man använder i livet; bilen och så.
//GöranR
Jag gör som du, utom vid eventuellt speciella situationer som kräver andra inställningar. Med alla digitala kameror jag använt har jag gjort en grundinställning och sedan låtit kameran varit så i princip hela tiden.

Det blir jättestökigt om man lånar en likadan kamera, fast där allt är inställt annorlunda; som tur är har åtminstone vissa tillverkare tänkt på detta så man kan kopiera inställningar från en kamera till en annan via minneskort :)
Svar från gorred 2018-03-16 22:45
Jag har också en grundinställning, som blir ännu mer basal eftersom jag också fotograferar i RAW. Enda gången jag kan tänka mig ett större behov av att dyka ner mer i inställningarna är väl vid seriös filmning. Men det gör jag inte, åtminstone inte ännu.
Och så använder jag iAuto om jag vill att någon annan ska ta en bild (av mig och min fru exempelvis) med min kamera...
//GöranR
Jag tror inte du behöver bekymra dig om alla inställningar. Som du säger: det är bländare, tid och ISO som man kan påverka framförallt - och fokusering förstås.

Min dyraste kamera har överhuvudtaget inga andra inställningar, förutom objektivinställningar för vinjettering och sån´t. Har inte ens autofokus(!). Bländarautomatik finns dock.

Bilden på vattnet med isformationen blev ju bra, så vad är problemet?

/T
Svar från gorred 2018-03-16 22:42
Nja, egentligen inget problem per se; snarare en smula förundrad över hur kamerorna är byggda. Det verkar som om de flesta - ska vi kalla det det seriösa - fotografer fotograferar på ett enklare sätt än vad kameran egentligen erbjuder, att kameran också riktar sig till mindre erfarna fotografer som tycker att det är kul att leka med alla inställningsmöjligheter och finesser som de mer erfarna fotograferna inte bryr sig om. Och jag kan fundera eller reflektera över hur många möjligheter kameran erbjuder som jag aldrig ägnar ens en tanke. Möjligen beror det på grad av lathet. I och med att jag fotograferar på ungefär samma sätt som jag gjorde analogt, dvs med de enkla parametrarna som jag berättar om, utan att orka läsa menyerna fullt ut kan jag också fundera över om jag missar nåt (vilket jag inte tror att jag gör) och då tänka att kameran bär på en massa barlast av finesser som jag aldrig behöver. Det blir för mig en smula paradoxalt.
//GöranR