Livets salt – och den rosa saltsjön (La Laguna Rosa) i Torrevieja
Salt har i alla tider haft en avgörande roll för vår överlevnad. Det har funnits tider som man betalade lön i form av salt, vilket lever kvar i orden salary (eng), salario (spanska) etc, bildat från latinets Salis som betyder salt.
De olika geologiska situationerna för miljoner år sedan skapade i samband med bland annat istiderna stora koncentrationer av salt just utanför Torrevieja, dels i jorden men också i bergen en bit in i landet. Vattnet steg och sjönk mellan istiderna och bildade sjöar, laguner. Under vissa perioder fanns flera laguner i området från Torrevieja och upp mot Alicante. Vad som är kvar nu är två saltsjöar i området, Laguna Azul (den blåa sjön) och Laguna Rosa (den rosa sjön). Den sistnämnda har en salthalt på mellan 15 och 18 procent, och används framförallt för saltutvinning. Den rosa färgen beror på en encellig alg som heter Dunaliella som har pigment från mikrobakterien Halophiles, som är rosa. När solen skiner över vattnet bryts solstrålarna i vattnet och den rosa färgen framträder. Denna alg trivs bara i vatten med hög salthalt som i Laguna Rosa.
Alternativt utnyttjande av den höga salthalten i Laguna Rosa är av hälsoskäl. Sjön tillskrivs läkande egenskaper för de flesta kända sjukdomar, om man badar i sjön, gnuggar in sig med leran etc. Sant är att det finns många positiva saker med detta; vitaminer, en luft mättad med mineraler, jod och salt – det skapas ett mikroklimat i området som inte minst personer med lungproblem brukar må väldigt bra av.
Man ser tydligt den rosa färgen, särskilt när solen skiner och på lite avstånd. Kommer man nära ser det mest brunt ut, faktiskt.
Och här är saltbergen, dvs från sjön utvunnet salt som lagras i högar innan de skeppas ut. Det är mest vägsalt som är den stora produkten härifrån.
På återseende//Göran
Gäller att hitta e rätta balansen där. Vet att det finns saltrum på en del SPA där man kan sitta och få i sig en del mineraler utan att äta saltet. Bra för en del, men var tydligen inte bra för mig. Blodtrycket rusade i höjden och jag blev skickad i säng med ett tryck på 210/190.
Och nu när vi har frysar och andra sätt att konservera maten behöver vi inte saltet på samma sätt som förut.
Men det är också intressant hur det blir mytbildning kring såna här saker som den här saltsjön; på vissa håll ett grundmurat rykte som den ultimata kuren oavsett sjukdom (nästan).
Tack för kommentaren Margareta.//GöranR