Livet är ibland allt annat än färg - forts (#3)
"Svartvitt är fotografins färg," (Robert Frank) Tja, eller kanske var det från början när färgfilm inte fanns, eller allra första början när det "bara" var ljus, och inte var möjligt att återge färger på de fotografiska media som stod till buds. Det blev naturligtvis viktigt att jobba med ljuset, de olika gråskalorna och balansera ljus och kontrast. I detta kunde man också förstås ge bilden olika drag av dramatik och den svartvita bilden blev inte bara en avbildning eller en dokumentation, utan mer av känslor kunde vävas in - det blev mer konst av det, liksom.
Jag ser världen i färg. Jag hade när jag började fotografera nästan 60 år sedan, tillgång till både färgfilmer och svartvit film, och ven minns inte Tri-X ISO 400 till exempel. De olika typerna spelade då emellertid för mig och redan då, olika roller. Färg var mer dokumentation, semestrar, upplevelser som skulle dokumenteras, berättelser, medan det svartvita ändå var roligt att jobba med ur andra aspekter - här kunde man framkalla själv, leka med skuggor och ljus och ha en mer egen kontroll över vad man gjorde (istället för att bara lämna in filmen och få färdiga bilder tillbaka).
Och det här präglar fortfarande mitt fotograferande. Jag fotograferar i grunden i färg, och nu är det roligare, i datorn kan jag, nästan som svartvit framkallning, vara med och bestämma över bilden - skuggor och ljus, kontrast och färgrendering, jag kan i högre grad återskapa vad jag upplevde vid fotograferingsögonblicket, mer lägga in vad jag kände och upplevde och inte bara återge eller dokumentera (även om det också är viktigt).
Men, det är inte så enkelt. Ibland ser jag bilder (i färg) genom sökaren som för mig egentligen är svartvita. Och ibland när jag tar upp mina bilder i datorn (Lightroom) så är en del bilder upplevelsemässigt svartvita, även om jag där och då ser dem i färg, de liksom presenterar sig för mig som svartvita även om det i grunden är färgbilder. De bilderna konverterar jag till svartvitt. Ibland funkar det, ibland inte. (Mitt favoritprogram här är NIK Collection Silver Efex Pro).
Så, bland bilderna från min promenad i parken härförleden, med alla höstfärgerna, fanns ändå några svartvita motiv, som jag upplevde dem. Och de fick en egen presentation - man ska inte blanda 😎.
Som den här, från Rosendals kafé (och de andra i tidigare blogginlägg):
På återseende//Göran
Jag håller med dig i det mesta som du skriver. Och jag lyssnar på de erfarna på S/V-området - som sådan nogen som dig.
Det var någon annan som jag inte kan komma ihåg namnet på) som sa att man borde se svarta vita motiv i sökaren för att förstå och förutse resultatet ? Et annan sted læste jag att det fanns en stor grupp som trodde att skulle vare "förbjuden" att konvertera från färger till S/V :-) :-) Till slut kommer vi att göra vad vi alla verkar ha det bäst med.
Jag är inte s/v-expert nog til att komma med en tillräcklig kommentar på ditt foto, men jag gillar situationen och flickans ansiktsuttryck.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag fotograferar i färg, och i RAW, så jag får till sensorn all information som kameran kan förmedla. Sen konverterar jag vissa bilder till svartvitt, enligt mitt resonemang i texten. Jag kör alltså aldrig svartvitt direkt ur kameran. Även om det säkert kan bli bra med de olika kamerafiltren, så är det inte så roligt och det blir ju en bild som jag inte kan göra nåt åt, på samma sätt åtminstone.
Fast, nåja, vi gör alla på vårt eget sätt, och alla sätt är väl bra 😀.
Ha det gott//GöranR
Ha det gott
/Gunnar S
Jag kan också hålla med dig (och RF); jag tycker svartvitt på något sätt har sitt egna språk det blir en annan bild i svartvitt, vilket i någon mån möjligen framgår av min text, resonemangen hänger ihop ändå. Men alla bilder är inte varken färgbilder eller svartvita. Var sak har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund, typ.
Må väl//GöranR