Kan man verkligen tävla i körsång?
2018-07-08, kl 15.00 lokal tid (New York, USA): Just nu sitter jag på terminal B på Newark, dvs den terminal som SAS använder, på väg hem efter en vecka med kören i Orlando för att delta i världsmästerskapen i barbershopsång. Det här måste vara den del av världen som Gud glömde – torftighet är bara förnamnet. Flygplatser förknippas ju annars med flärd, lyx, affärer och restauranger; här finns visserligen några matställen, men allt annat saknas. Och inte når jag något nät heller, så den här bloggen får göras färdig när jag kommer hem i morgon.
2018-07-09 kl 13.30 lokal tid (Stockholm Sverige): Jag har alltså varit i en bubbla i en vecka, där omvärlden har varit, om inte direkt ointressant, så i alla fall väldigt avlägsen, Vi har sjungit i stort sett hela tiden, med varandra i kören, med andra i andra körer och kvartetter, jämt och hela tiden, på scen och i varje hörn. Vi har också sjungit för andra vid flera tillfällen, dels förstås tävlingarna med sin minst 6000-hövdade publik men också i andra sammanhang, som International Showcase - en av många möjligheter att uppträda.
Och då är frågan; kan man verkligen tävla i musik? Eller fotografi också, för den delen?
Det finns säkert lika många svar som tyckare i detta. Faktum är att man faktiskt tävlar i musik, liksom fotografi, hela tiden, världen runt. Det handlar om subjektiva bedömningar, precis som konståkning eller simhopp.
För mig är det självklart. Man kan naturligtvis mäta sina krafter när det gäller allting, bara förutsättningarna är givna, och att det finns ett regelverk och man vet och har kommit överens om vad man mäter.
När det gäller min ”sport”, barbershopmusik, finns ett tydligt och genomarbetat regelverk och givna parametrar. Man bedömer en kör eller kvartett utifrån tre kategorier; musik, sång och framträdande. Varje kategori är nogsamt definierad även om de griper in i varandra och det finns (flera) domare för varje enskild kategori. Domarna är omsorgsfullt utbildade – det tar flera år att kvalificera sig för att vara domare - och alltid framträdande inom musik överhuvudtaget, och det är frapperande att se att de alltid ligger väldigt nära varandra i respektive bedömningar, helt oavsett. Det är alltså väldigt lite lämnat åt slumpen.
Man kan möjligen tycka att regler så här begränsar, och visst gör det. Varje kör eller kvartett håller sig strikt inom regelverket i tävlingarna. Men, sedan är det mycket friare, i övrigt är den konstnärliga och kreativa sidan betydligt mindre begränsad och det handlar om ren skönsång med stort underhållningsvärde.
Det har alltså varit en veckas bubbla. Så mycket mer av Orlando än konferensområdet har jag inte sett. Om sanningen ska fram har det nog inte varit så mycket jag missat heller. Orlando har inte så mycket att erbjuda förutom konferensmöjligheterna, om man inte räknar Disney World eller Sea World förstås. Men det är en helt annan fråga. Nu är jag emellertid långsamt tillbaka till verkligheten och vardagen. Det är knappt att jag haft möjligheter att fotografera, men något har det blivit. Så här är lite dokumentation över hur det kunde te sig bakom kulisserna.
Alla bilderna; inför deltagande i World Harmony Showcase, ett extra evenemang inom ramen för konventet.
Sen är det ju förstås en fråga om man verkligen behöver tävla, om det verkligen är nödvändigt att bedöma och ranka och rangera. Men det är en helt annan diskussion.
De här tillställningarna ger oss alla en möjlighet att träffas och sjunga tillsammans, man möter nya människor, knyter nya kontakter och ingår i ett oerhört positivt sammanhang som stimulerar och vederkvickar.
På återseende//Göran
PS: Vi slutade som #12 bland de trettio bästa körerna i världen som kvalificerat till världsmästerskapen från hela världen. Platserna 9-15 var ett getingbo så där var det hugget som stucket. Vi är väldigt nöjda och glada.
Tack /Leif
//GöranR
//GöranR