En regnig lördag. Och om gatufoto, och Fotografiska.

Kom på en länk om street photography, där en möjligen känd fotograf hade synpunkter – James Maher, kolla in hans websida: http://www.jamesmaherphotography.com/.

Han diskuterar här bland annat alla dessa gatufoton med människor som bara går längs en gata, och fastän det ibland finns roliga situationer, eller kläder, eller hårfärger så är det oftast som om inget hände, det finns sällan någon idé eller känsla med i bilden. Och då blir bilden ointressant.

Och det är vad jag ofta tycker, när jag ser gatufoton. Jag har många gånger slagits av att bilden inte säger mig någonting; jag tittar och kan tycka att bilden är bra, men sen lämnar den mig med ett ”jaha? Och sen då?”.

James Mahers tankar är intressanta, inte minst ur mitt perspektiv att försöka förstå vad som är en bra bild, vad som gör en bild intressant för en större publik, utöver vad mina närmaste tycker (på exempelvis Facebook).

Så v ad passar väl då bättre en regnig lördag som denna än att besöka Fotografiska för att kolla in främst Anders Petersen och Höstsalongen. Och särskilt när det gäller Anders Petersen så fanns det där, dvs uttrycket, känslan, idén och berättelsen. Jag har ju sett många bilder av honom förut, men det var läckert att ha dem samlade så här, att kunna se en lång rad bildberättelser. Lite mäktigt dock, jag behöver nog gå flera gånger (som vanligt) för att smälta och kunna ta in. Men, alltså så bra, och så intressant.

Höstsalongen också intressant. Trots skiftande kvalitet så fanns här många väldigt bra bilder, ofta dokumenterande, bilder ur livet runt omkring oss.  Svårt att ta fram något speciellt nu, men rakt ur minnet minns jag bland annat en serie ofrivilliga självporträtt – iPhone som var inställd på ”selfies” när fotografen tog bilder på motiv runt omkring sig – med ett intressant  resultat,  en bildserie med spännande perspektivförskjutningar och bilder med djurhuvuden på människor, där fotografen (i mina ögon) på detta viset lyckats fånga ett speciellt uttryck.

Till sist ett besök på den nya restaurangen, eller snarare fiket i mitt fall. Och sen hem med en smula ny inspiration. 

På återseende//Göran

Extrablogg - rekommendation och strömming

På väg från Tårtan passerar man, om man går mot Slussen, Galleri Kontrast. Alltid fritt inträde. 

Aktuell utställning Elisabeth Ohlson Wallin med Ack Fosterland Du Sköna. Här snackar vi bra fotografiska bilder. Förutom teknisk perfektion ur alla avseenden handlar det om bilder som berör; det är inga röda stugor i skärgården, inga solnedgångar över Västerhavet eller liknande, utan här visas en bild av ett annat Sverige upp, ett Sverige vi har precis runt om oss, inte tillrättalagt eller förskönat. Starka bilder, som tar tag i betraktaren. 

Rekommenderas!

Och så en strömming på hårt bröd på Rysstorget. Och en utmärkt illustration av mina tillkortakommanden när det gäller gatufoto; egentligen skulle jag tagit den här bilden från en annan vinkel, så man kunde se damen som vänder ryggen till, hennes härliga outfit med frackrock, randiga byxor och kubben som satt som gjuten på henne. Men jag var för feg...

På återseende//Göran

Om att våga gå sin egen väg, vara nöjd med det man har och lägga krutet på väsentligheter

När Robert Capa, Cartier-Bressons, Felix Mann och Gunnar Lundh och de andra stora grabbarna köpte sina Leicor, på 20-30 – talet, bröt de med den rådande traditionen. Istället för de stora och otympliga bälgkamerorna, eller ännu otympligare glasplåtar hade man nu en liten och behändig kamera, för ”kinofilm”, låt vara med mycket mindre bildrutor.

Och så gjorde de historia. Och Leican blev kultförklarad. Och så sa Gunnar Lundh nånting om att dagens banala bild kan bli unik i morgon, relativt att han i mycket fotograferade vardagsbilder utan att arrangera dem.

Sånt här gillar jag att höra, eller läsa, inte minst i dagens tekniknördiga samhälls(läs kamera)debatt, där små sensorskillnader blir jättestora i diskussionstrådarna och man på allvar diskuterar (förlåt) skitsaker i kamerornas ergonomi och layout och specifikationer i övrigt.

Till slut är det alltså den gamla sanningen som gäller, dvs att det är den som håller i kameran som är ansvarig för bildresultatet, inte kameran.

Så får jag ytterligare bekräftelse att jag gör rätt i mitt kameraval i alla fall – inte minst eftersom jag är nöjd med mina Olympuskameror och objektiv, behöver jag inte lägga mer energi på att grubbla över min utrustning. Istället ska jag fokusera på att göra bättre bilder.

En banal vardagsbild, javisst, från en skoaffär i Spanien, Torrevieja. Men, som sagt, den kan vara unik i morgon, vem vet?

På återseende/Göran

Om gatufoto och den gyllene regeln

Jag har tidigare deklarerat min tveksamhet inför gatufoto. Särskilt när det gäller att fotografera människor i situationer känner jag att jag inte hänger med. Varför plåtar man folk, särskilt okända människor, på gatan? Vad är det för bilder man vill uppnå? Vad ska man med dem sedan?

Jag ser till exempel en bild på en liten tjock gubbe som sitter på trottoaren. Och min reaktion blir: Och?

För mig gäller den gyllene regeln, dvs visa dina medmänniskor den respekt som du vill bli visad tillbaka. Jag vill exempelvis inte bli fotograferad, även om jag vet att jag inte kan säga nåt om det. Och då fotograferar jag inte i min tur, i alla händelser inte ”roliga” situationer.

Jag kan tänka mig att fotografera människor på gatan om de är direkt positiva till det, eller om de utgör staffage i bilden, för att få bilden att se mer levande ut, eller om jag likt några av de stora gatufotograferna lärt känna mina motiv under en längre tid. Inte annars. Att köra upp en 35:a i ansiktet på någon som jag inte känner, för att det ser ut som en situation, eller använda ett tele för att smygfotografera är för mig helt uteslutet.

Att fotografera folk jag känner eller är bekant med känns OK, och när de är medvetna om det kan jag till och tycka det är roligt att porträttera, som exempelvis på vårt fotofikande eller motsvarande. Men då gäller också att göra bilden så bra som möjligt, att visa respekt, och inte göra narr av någon.

Bilden är från ett besök hos en barbershopkör i Torrevieja januari 2014, ett gäng äldre gentlemän, övervägande engelsmän, som bor i Spanien son pensionärer och sjunger och spelar golf.

På återseende/Göran

Bara ett vanligt inlägg, med reflektioner om våren.

Att våren är här kan ta sig många uttryck. Sådana uttryck kan vara att människor kommer ut ur sina iden, lite förvirrat kisar mot solen, äter glass, sätter sig på trottaren och lägger sig på gräsmattorna i stadens parker, som här; Nytorget på Söder, Stockholm.

Sen kan man, som min fru och jag gjorde idag, går till Urban Deli, äta en utmärkt lunch och handla ekologiskt surdegsbröd i den angränsande affärsdelen. Ett bra sätt att fördriva en lördag på.

Bilderna tagna med min ta-med-överallt-för till-exempel-gatufotoutrustning; Olympus E-M5 med pannkaksobjektivet Lumix 20mm/1,7. Bilderna är konverterade i Lr och en del av dem redigerade i Silver Efex.

På återseende//Göran