Vad ska man annars hitta på i karantän?

Man kan ju inte bara sitta still. Man kan ju till exempel komma ut och fotografera förstås, man måste ju ändå gå ut med hunden. Eller man kan grilla på den nya grillen, när man kommit hem från hundpromenaden. Jag tror förresten inte att jag nånsin sett så mycket folk på den vanliga lilla skogsrundan som nu under karantäntider. Och så många hundar – de måste ju tycka att det här med lockdown, eller nästan i alla fall är något gudasänt – ”matte/husse har tid med mig och går ut på långa promenader, flera gånger dagligen!” Vilket det kanske är, om man tänker efter… Gudasänt, alltså.

Men man kan alltså grilla, också. Och ta bilder på det  man grillar, även om det är mobilbilder. Så jag hittade en fläsklägg i frysen, och tänkte: Varför inte! Så här är fläsklägg på mitt sätt i den nya grillen (lite inspirerad av BBQ Pit Boys).

Ett vanligt fläsklägg, rimmat. Skåror i skinnet, lite flingsalt och in i grillen på typ 120-130 grader, indirekt värme.

Det här skulle ta lång tid, så under tiden fräste jag lite bacon och lök, blandade sedan med surkål och lade sedan fläsklägget (efter flera timmar) ovanpå och fortsatte i grillen. När köttet var uppe i runt 90 grader var det färdigt. Skuret i små bitar, blandat med surkålen var det himmelskt! Köttet blev oerhört mört, surkålen med lök och bacon hade mjukats upp i smaken och matchade köttet så bra. Glömde så när; en halv pilsner i surkålen innan in i grillen.

Tiden medan köttet blir färdigt i grillen kan man exempelvis fördriva med att snabbt snickra ihop en enkel hylla under. Så det gjorde jag. Och så gick den eftermiddagen.

På återseende//Göran

Mitt i all karantänsparlåga kan man ju alltid ta och baka en pizza, eller fler.

Den här coronasituationen dämpar. Jag har nu inte varit ute och fotograferat på flera veckor. Jag har visserligen grävt i arkiven - det gör jag jämt - men ändå inte haft nåt att skriva om. Och även om bloggen handlar om min vardag, så är det ändå en fotoblogg, det måste vara någon substans. 

Men nu har jag skaffat en keramikgrill, en Kamado. Nu har jag igen nånting att fokusera på, och där kommer fotograferandet in igen. Och hunden har kommit hem efter sin valptjänstgöring - livet börjar till dels normalisera sig. 

Så jag tänkte berätta lite om min grillning, med den nya grillen. Detta med grillning, att laga mat över eld och kol, är nåt basalt. Och en "community" som verkar vara väldigt stor och engagerad (som hos oss som fotograferar). 

Bilderna med mobilen!

Pizzapremiär!

Det blir en massa premiärer nu med min Kamado Sumo Maxi. Egentligen varje gång jag grillar och gör nåt nytt på grillen är det någon slags premiär. Första gången jag använde den, första gången jag gjorde ribs, grillade och rökte lax och räkor, och körde en fransyska som stek/rostbiff (den blev förfärligt god, inte minst som kallskuret på macka).

Nu dags för en premiär till – Pizza! Har man en pizzasten och en keramikgrill är det ett måste. Och hur svårt kan det vara, tänker den klentrogne med hjärtat lite i halsgropen, innan man sätter igång… Spoiler alert – det blev jättebra. Men först till hur jag satte upp det hela.

Det är viktigt hur man anordnar grillgaller och de andra prylarna.  Nu försökte jag få en hög och jämn genomströmning av värme och cirkulation runt pizzastenen så den inte skulle bli för varm och bränna pizzorna i botten. 

Över till pizzorna. Deg inköpt på restaurang Lilla Rött i Trollbäcken, en av våra bästa (vi har flera!) allmänna restaurangen här som dessutom gör en väldigt bra pizza. Det finns många bra degrecept, och någon dag kommer jag (nog) dit, men den här gången genade vi lite.

Det ser så lätt ut när en van, duktig och erfaren pizzabagare med händerna drar ut degen så det blir en rund, lagom tjock och jämn pajbotten. För en annan är det inte lika lätt. Man får acceptera avvikande form, jämnhet etc. Döm själva. Men degen var lätt att jobba med, fin elasticitet och inte så svår att arbeta med. Det kan bara bli bättre.

Sen, vad ska man toppa med? Här sätter ju bara den egna kreativiteten och fantasin gränserna. I botten dock alltid tomatsås (hemgjord) och riven ost (80% lagrad Prästost och resten parmesan). Skinka, pepparsalami, skuren svamp, kronärtskockshjärtan, strimlad paprika etc etc, lite mozzarella och några basilikablad på toppen efteråt. Gillade sältan och syran som pepparsalamin gav, plus osten och svampen förstås.

Det smakade underbart gott. Pizzorna blev (bortsett från formen) nästintill perfekta, lagom färg undertill med bubblorna puttrandes ovanpå. Drygt 300 grader i grillen, 5-7 minuter för varje pizza. Det lönade sig uppenbarligen att läsa recept och titta på Youtube (och där finns ALLT!)

Det är lite pilligt med pizza, det tar sin tid innan grillen värms upp etc, men är det inte så det ska vara? Det är lika mycket vägen som gäller, eller hur? Gäller egentligen all matlagning. Och fotograferande!

På återseende//Göran