Norges Nasjonaldag - den syttende mai.

Idag är det alltså 214 år sedan dåvarande prinsregenten Christian Frederik valdes till kung och skrev under grundlagen. Nu blev ju Norges tid som självständig stat ändå kort, redan till hösten var man i påtvingad union med Sverige, som pågick till 1905. Så sedan 1814 firar man just den 17. Maj.

Och man firar ordentligt, alla är ute, har på sig sina hembygdsdräkter, går i tåg och spelar i  musikorkestrar. Inte bara städerna är smyckade och lövade utan hela Norge tydligen, och det är direkt karnevalsstämning med ballonger och och flaggor och jag vet inte vad. 

Vi angjorde Ålesund just idag, med Hurtigruten, och redan på kajen stod där folk, som en välkomstkommitté och vinkade med flaggor åt oss turister. Sedan fortsatt det hela tiden när vi strosade genom stan, vi hörde musikkåren värma upp på en närbelägen servering med några öl innan de ställde upp sig på gatan och spelade när de marscherade iväg, och vi såg alla familjer och alla andra människor på stan som också firade.

Och de är bra på det här med musikkårer i Norge! 

Det var helt fantastiskt att vara med på så nära håll och se och uppleva festiviteterna, på plats liksom. Det var precis så häftigt som man kunnat ana. Ålesund var för övrigt en liten trevlig stad, med mycket att se. Återkommer om det. 

På återseende alltså//Göran

Hurtigruten I

Tiden går fort och jag märker att jag inte bloggat på ett tag. I och för sig har jag inte varit helt inaktiv, jag har ägnat mig en del, om än inte så jättemycket, åt en diskussionstråd på forum. I grunden ett intressant ämne – fusk och ljug när det gäller fotografering – men som snabbt bröts ner i personangrepp, respektlöshet, ifrågasättande av karaktär och behov av ”korrigering”; begreppen impertinens och pejorativ fick ett helt nytt ansikte. Och då dog grunddiskussionen. Men på ett makabert sätt ändå intressant, dvs hur hyfs, sans, vett och respekt fullständigt tappas bort i nätdiskussioner, som om den relativa anonymiteten och snabbheten gör att vanlig jävla hygglighet och hövlighet bara vittrar ner och försvinner.

Nå, nog om detta. Kanske jag funderar lite längre framöver…

I skrivande stund är jag och makan ombord på MS Midnatsol. Vi har nyss, något försenade, lämnat Bergen och är alltså på väg att – som rubriken skvallrar om – begå Hurtigruten, från Bergen till Kirkenäs, en present till oss från oss, en dröm som vi haft länge. Så det är väl att vänta bilder över makalösa vyer som är svåra att göra rättvisa med kameran; vatten och hav, fjordar med dramatiska berg, kanske till och med valar, vi får väl se...

Vi fick några timmar i Bergen innan avfärd. Träkåkarna som samsas med modern bebyggelse, alla båtarna – taxibåtar och turbåtar – och vinden från Atlanten, alla måsarna, fisketorget med saluhall och matställen (bl a en rökt laxkanapee som var ljuvlig). Och solen sken, vilket i Bergen inte hör till vanligheterna. En trevlig stad som jag gärna skulle vilja tillbringa mer tid i.

Vårt hem för den kommande veckan.

På återseende//Göran

Solnedgång över Klarälven

På besök i Karlstad. Nordiska tävlingar i barbershop. Och vädret är med oss, sola skiner verkligen i Karlstad. Så, en liten kvällspromenad längs älven med Olympus E-M 10 mkII och 17mm/1,8, och vem kan väl motstå en solnedgång då...

På återseende//Göran

Min inre trädgårdsmästare

Uppväxt som jag är i en familj där min mors gröna fingrar är en legend, såg jag mig som evigt vaccinerad mot trädgårdsintresse. Jag hade fått ”hjälpa till” för mycket. Men när fan blir gammal blir han ju enligt traditionen religiös, så med egen trädgård och mer tid vartefter så har min känsla för växter och blommor och buskar och sånt bara vuxit.

Och med sådana dagar vi haft nu i början av maj, med sol och grönt och musöron på träden och naturens pånyttfödelse så kapitulerar jag. Det finns inget bättre än att gå ut i trädgården på morgonen, ha tusen projekt och planer och bara kasta sig in i jobbet. Det ska krattas löv och skräp, stubben efter det nersågade plommonträdet ska bort, pallkragarna ska fyllas på och planteras i - man måste ju ha plugg för sommarens sill inte minst - och så är det ju så avkopplande att bara gå omkring och titta, ta ett handtag där, stanna upp och begrunda, betrakta rosorna jag satte förra året i den nya häcken, kanske ta en kopp kaffe på altanen och så ta ett varv till.

Sen på kvällen kan man titta på några avsnitt av Hundra Procent Bonde eller Bonderøven som det heter på danska, och till och med Mandelmanns blir mindre fjolliga, eller till och med riktigt intressanta när de går omkring i sin trädgård.

Och de här dagarna är så guld värda, för kroppen och för sinnet. Och fåglarna sjunger. Och man behöver inte bli ”klar”, eller det blir man aldrig och ska inte bli det heller. Det är inte ett jobb, det är mer ett sätt att leva som jag lärt mig uppskatta mer och mer.

Och sen bastu. Och grillen är på gång för första gången den här säsongen - egna hamburgare. Och 17 grader på kvällen, så middag på altanen. Det är livskvalitet.

På återseende//Göran

Konsertfoto är som sportfoto

En duktig sportfotograf kan sin sport. Fotografen vet i exakt rätt ögonblick hen ska trycka av för att fånga aktionen och få situationen rätt och bli typisk. Fotografen måste ha sådan kunskap om vad som händer på planen, i vattnet eller banan att vederbörande kan ligga före och förutse situationer, med fingret på avtryckaren. Annars kan bilden bli tom, innehållslös och egentligen rätt tråkig. Det är viktigt i bollsporter, både med racket och med fötter eller händer, i friidrott och i simning, för att bara nämna några.

Om man tar det sistnämnda till exempel så finns det ett närmast optimalt läge när man till exempel fotograferar fjärilsim rakt framifrån som är optimalt – med båda armarna precis uppe ur vattnet i rörelsen framåt och med ansiktet uppe ur vattnet med öppen mun i ett andetag – där man når maximal action och fart i bilden. Det finns motsvarande situationer i fotboll, och handboll, och tennis, ja överallt.

Så det gäller att kunna tänka i förväg, veta som kan hända och vara beredd, vilket skiljer den duktiga sportfotografen som kan sin sport från andra.

Samma gäller egentligen konsertfoto. Även här gäller ”think ahead”, vilket innebär kunskap om musiken, inte bara vad som händer utan vad som kommer att hända. Det handlar om hur munnen ser ut i olika vokaler/ljud. Det handlar om kroppsrörelser, hur artisterna rör sig på scenen etc. Och liksom varje sport inte är den andra lik så är inte heller exempelvis musiken densamma. Det skiljer på rockkonserter, vissångare eller körer, dvs för att få rörelse i bilden, för att kunna förmedla känslor och stämningar.

Så det gäller att fånga ögonblicket!

På återseende//Göran