Naturligt (nästan) svartvitt

Ute på havet igen, på väg från Bodö och uppåt, nästa anhalt Lofoten (tror jag). Det vackra vädret har lämnat oss, vi har nu molnigt blandat med växlande molnighet, enstaka solglimtar och lite återkommande regnskurar. Funkar det med. Blir sådär lite färglöst och disigt, som också har sin charm.

Och med möjlighet till en liten eftermiddagslur när båten tuffar på. 

På återseende//Göran

Trondheim - Hurtigruten forts

Ett ganska kort uppehåll i Trondheim, så vi hann inte se så mycket. Man fick koncentrera sig på det viktigaste, vilket här fick bli Nidarosdomen, domkyrkan som under en följd av århundranden under medeltiden var ett kristet centrum i Europa. Man vallfärdade hit från när och fjärran, och många av de vandringsstigarna är kvar som moderna pilgrims- och vandringsleder.

Nidaros betyder lokalisering vid Nidälven. Namnet Trondheim kommer av omgivande fylken här i Trondelag, Man har, utan egentlig framgång försökt att återta namnet Nidaros i olika sammanhang. 

Trondheim är annars en av de övriga norska kuststäderna med massor av småbåtar förutom hamnen med de stora skeppen, mycket träbebyggelse blandat med modern arkitektur. Och så domkyrkan, förstås. Som vanligt, när jag ser sådana här byggen, kan jag inte låta bli att i enlighet med en äldre europeisk man ha ignoranta men respektfulla funderingar om hur man egentligen klarade av att bygga så här! Det tog visserligen tid, bygget varade mellan mitten av 1100-talet fram till drygt år 1300, men ändå...

Och så båtarna förstås. 

På återseende//Göran

Hurtigruten forts - lite kvällsbilder

Lite sen till solnedgången, det går fort här uppe, vi har ju kommit en bit norröver. Men fortfarande ljust även efter kl 2300, och mäktigt att ljuset ändrade karaktär så mycket, beroende på i vilken riktning man siktade. Har inte gjort så mycket i Lr, mer än justering av kontrast och klarhet . 

Norge er et yndigt land

Litre vykortsbilder från Norge. När man åker båt så här längs kusten i Norges ytterskärgård - och hela kusten är en enda stor skärgård, från södra Norge och ända upp - solen skiner och det är är i stort sett kav lugnt på havet och man ser bergen, de små samhällena som ligger utspridda på klipporna, och man har kameran med sig så kan man inte låta bli att fotografera. Det är så vackert! Kameran (eller fotografen) kan inte göra vyerna fullt ut rättvisa, men man dokumenterar ändå. Nån gång kommer jag att titta på de här bilderna, visa dem för vänner och, även om jag måste förklara, minnas hur vackert och storslaget det var. 

Det är så det är. Och alla fotografer ombord, och det är många, med häftiga kameror, långa objektiv ni vet, fotograferar - vi trängs längs relingen på deck 9, där man står exponerad utomhus och har fri sikt och knäpper frenetiskt på fyrar, klippor, små vita hus, små röda hus och båtarna vi möter. 

Här gäller det egentligen inte att hitta den fräckaste vinkeln eller det smartaste motivet; motiven är givna, vinklarna begränsade och det handlar snarare om att växla mellan vidvinkel och tele och dokumentera det vi ser, det vi alla har framför ögonen. Och även om min bild som jag just tagit är precis likadan som den som står bredvid mig också tagit, så gör det ingenting, det är min bild, mitt motiv, mitt minne.

Sen att det gärna blir lite enahanda gör ingenting heller. Jag som står här mitt i det hela ser detaljerna, ser hur motiven förändras med båtens framfart vet, ser det föränderliga, ser detaljerna, och det är gott nog. 

Det här är skärgården när vi lämnat Trondheim, på väg upp mot Bodö. Lite lugnare, lite mjukare och rundare, inte riktigt så dramatisk. Men jag ser fram emot de djupa fjordarna med de höga dramatiska bergen - då kommer fler vykort!

På återseende//Göran

Hurtigruten III - Ålesund, typisk men ändå annorlunda

Vi ser dem från båten när vi cruisar längs de smala vattenpassagerna mellan alla öar i skärgården - de små byarna och städerna, som liigger liksom inklämda mellan vattnet och bergen. Och jag undrar hur man tar sig dit, för att det ser inte ut att finnas plats för nån väg, och alla kan väl inte åka båt? Men sen kommer man närmare och ser vägen som slingrar sig längs bergssidorna, och att döma av antalet båtar som ligger parkerade mitt inne i byarna och städerna så åker verkligen alla båt.

Ålesund, som vi angjorde igår den 17.maj, var just en sådan stad, med de snötäckta bergen som tornade upp sig bakom husen och med vatten som liksom skar igenom stan och konkurrerade med gatorna - och fullt med båtar.

Men Ålesund är ändå annorlunda. Staden räknas till en av de i världen som mest genomgripande har husen byggda i Jugendstil. Jugend var en konstform som blommade i Europa årtiondena före och efter 1900. Byggnadsmässigt innebar det bland annat rika ornamenteringar, pastellfärger, spröjs bara i de översta delarna av fönstren plus en del annat. 

1904 brann i stort sett staden ner till grunden. När man då, ganska snabbt, byggde upp den igen så kanske det inte var så konstigt att man då tog intryck från den ledande konst- och kulturformen, och när man så startade från scratch liksom... Och går man omkring i de centrala delarna av stan ser man det här med jugendinfluering snart sagt överallt. 

Men också vattnet mitt inne i stan, och de mäktiga bergen som fond. 

Vi fortsätter resan - på återseende//Göran