Norge er et yndigt land
Litre vykortsbilder från Norge. När man åker båt så här längs kusten i Norges ytterskärgård - och hela kusten är en enda stor skärgård, från södra Norge och ända upp - solen skiner och det är är i stort sett kav lugnt på havet och man ser bergen, de små samhällena som ligger utspridda på klipporna, och man har kameran med sig så kan man inte låta bli att fotografera. Det är så vackert! Kameran (eller fotografen) kan inte göra vyerna fullt ut rättvisa, men man dokumenterar ändå. Nån gång kommer jag att titta på de här bilderna, visa dem för vänner och, även om jag måste förklara, minnas hur vackert och storslaget det var.
Det är så det är. Och alla fotografer ombord, och det är många, med häftiga kameror, långa objektiv ni vet, fotograferar - vi trängs längs relingen på deck 9, där man står exponerad utomhus och har fri sikt och knäpper frenetiskt på fyrar, klippor, små vita hus, små röda hus och båtarna vi möter.
Här gäller det egentligen inte att hitta den fräckaste vinkeln eller det smartaste motivet; motiven är givna, vinklarna begränsade och det handlar snarare om att växla mellan vidvinkel och tele och dokumentera det vi ser, det vi alla har framför ögonen. Och även om min bild som jag just tagit är precis likadan som den som står bredvid mig också tagit, så gör det ingenting, det är min bild, mitt motiv, mitt minne.
Sen att det gärna blir lite enahanda gör ingenting heller. Jag som står här mitt i det hela ser detaljerna, ser hur motiven förändras med båtens framfart vet, ser det föränderliga, ser detaljerna, och det är gott nog.
Det här är skärgården när vi lämnat Trondheim, på väg upp mot Bodö. Lite lugnare, lite mjukare och rundare, inte riktigt så dramatisk. Men jag ser fram emot de djupa fjordarna med de höga dramatiska bergen - då kommer fler vykort!
På återseende//Göran
/MA
//GöranR
//GöranR
Hälsar
Eva
Nåt att drömma om, kan livligt rekommenderas!
//GöranR
Mesta tiden tillbringas på båten. Ganska ofta kör man rätt nära land, mellan öarna. När man går iland är det ju egentligen dokumentär eller gatufotografi som gäller. Så jag skulle tro att man givet det fasta objektivets begränsningar kan få en massa bra bilder med en 35:a, samtidigt som man förstås missar bilder som hade "behövt" ett längre tele.
Jag kör för det mesta med den suveräna superzoomen som Olympus har, 12-100/f4, ganska ofta i den vidvinkligare delen av bränvidden.
//GöranR
Hälsningar Lena
//GöranR