Gräv där du står

"Gräv där du står" är ett uttryck som jag stötte på på 70-talet, framförallt när det gällde vetenskapliga undersökningar men också när det gällde att skriva och dokumentera. Finessen var att man inte behövde gå längre än till sin närmiljö för att hitta frågor som var värda att undersökas och utgå från närliggande kunskap och kompetens, att undersöka och dokumentera där man faktiskt lever.

Höstfärgsjakt är ett annat, i dagarna väldigt aktuellt uttryck, som myntats här på fotosidan. Skogarna och parkerna och alla träden brinner i sina vackra höstfärger, och det är lätt att man springer för långt för att hitta de vackra miljöerna. Ofta finns de rakt framför näsan.

Så jag gick ut i trädgården. Där prunkar det fortfarande, men inte som i somras av alla blommorna, utan mer och mer får blad och löv de vackra höstfärgerna i rött och gult (även om det finns blommor kvar fortfarande). Och höstlöven lägger sig på gräsmattan och skräpar till synes ner, men bjuder samtidigt på en mosaik av andra färger än den gröna gräsmattan, och blir undan för undan  näring och mylla.

På återseende//Göran

Ny kamera=bättre bilder. Sant, eller?

Det här med fotografi är verkligen ett stort intresse för mig. Jag har nästan alltid kameran med mig, och dokumenterar vad jag ser och upplever och är med om. Jag tittar på bilder och läser intresserat om bilder och fotografi, och så tänker jag; om man håller på intensivt med nånting borde man väl bli bättre på det...

Mina aktuella kameror är moderna digitalkameror, även om de inte är av senaste modellen, och min utrustning är relativt påkostad. Och det borde väl också avspegla sig i bättre kvalitet på bilderna, jämfört med lite enklare och något billigare kameror och objektiv...

Och så tittar jag på gamla bilder, och hittar flera jag fortfarande är nöjd med, trots att det var längesedan jag tog dem och trots att jag borde ha en bättre utrustning nu.

Solnedgång i Torrevieja oktober 2012

Panasonic Lumix DMC G3 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/100 sek f/7,1, 35 mm

Ostron i en känd restaurang bara om hörnet 

Panasonic Lumix DMC G3 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/100 sek vid f/3,2, 26 mm

Under alla förhållanden blir jag helt säker på att man inte behöver vara så ängslig när det gäller grejorna man har. Uppenbarligen duger de, också jämfört med modernare grejor, och oftast i alla fall good enough! Och bilderna blir per automatik inte bättre med ny kamera.

Iofs, objektivet är av direkt yppersta kvalitet, och objektiv åldras som bekant inte på samma sätt som kameror, med alla nya finesser, nya sensorer och datorer som följer med varje ny inkarnation av kameran i fråga.

Sen förstås, viktigt att man har de grejor som passar för ens fotografi, och att de är bra nog. (Och att man trivs med dem) Men kameror slutar inte att ta bra bilder, bara för att en ny generation kommer ut. Faktiskt!

På återseende//Göran

Día nacional de España - nationalfest!

Alltså Spaniens nationaldag, idag den 12.e oktober. Fest, stoj och glam, överallt i stan. Och fullt med folk, mer än vanligt - alla inlandsspanjorer har åkt till sina ställen vid havet, till exempel Torrevieja.

Och är det nåt som man är duktig på i det här landet, så är det fester, parader, processioner och sånt. Man klär upp sig och gör sig fin, ofta i typiska kläder - kjolar och klänningar med mycket volanger, starka färger och mycket pynt (en kvinnlig barbershopkör skulle dregla) - man tar allvarligt på det här att ha kul. 

Och på nöjesfältet bakom basarstånden var det fullt ös. Massor med stora tält med grill, gigantiska paellor, öl och vin i plastmuggar och jag vet inte vad - allt typiskt spanskt att äta fanns att äta. Och dans, i varje tält fanns en liten scen eller avbalkning där alla som ville kunde dansa. Och alla ville dansa! Det var professionella uppträdanden, och däremellan vanliga civila som gick upp och dansade varianter på flamenco, till levande musik och till inspelad musik. 

Folkfest är alltså bara förnamnet!

Och det blev inte sämre av att de var varmt och skönt - änu kl 2200 var det 22-23 grader i luften. 

På återseende//Göran

Utan titel

På strandpromenaden i Torrevieja.

På återseende//Göran

Politik!

Torrevieja hör till regionen Valenciana, ett slags autonomt län med huvudstad Valencia. Valenciana gränsar i sin tur i norr till Katalonien, som i sin tur är en autonom region (med huvudstad Barcelona) som har diskuterats mycket nu på sista tiden, för sina självständighetstankar. Sen är gränserna inte så tydliga, det katalanska inflytandet når utanför regionens gränser, och katalanska dialekter talas lite överallt i det här nordöstra hörnet av Spanien.

Diskussionernas vågor har alltså gått höga, särskilt i samband med det här underliga valet, folkomröstningen,  som skedde alldeles nyligen. Och alla är lika förvirrade som förut. Och eftersom Torrevieja ändå ligger så pass nära berörs området av diskussionen, liksom man gör i angränsande Alicante och Elche (som är tvåspråkiga i så måtto att gatuskyltar  har både katalansk och spansk beteckning (exempelvis Alicante/Alacant och Elche/Elx). Och jag har aldrig sett så många spanska flaggor från husen, hustaken och balkongerna här i Torrevieja förut - och det är likadant i Alicante enligt uppgift. Budskapet är klart - man vill här ha ett enat Spanien.

Rädslan och terrorn breder också ut sig till periferin. Med Barcelona och Stockholm i färskt minne har man blivit medveten om att det inte bara är konventionella vapen som kan användas. Och man vidtar nu tydligen åtgärder lite överallt för att åtminstone försöka förebygga liknande attacker i fortsättningen. Så, mitt i stan, vid infarten till dels strandpromenaden - där det alltid är mycket folk - plus infarterna till basarområdet som  gränsar till strandpromenaden och andra öppna ytor har man alltså placerat ut stora betongklumpar, så ingen ska kunna jaga fram med nån lastbil bland alla människor. (Jag såg det också nyligen i Edinburgh, på turistgatorna där). Beklämmande om än kanske nödvändigt....

Vilken värld vi lever i! Jag har inget bra svar, men det är ju för bedrövligt om rädslan ska få styra våra förehavanden.

På återseende//Göran