Crystal River i Colorado, och vit marmor i Klippiga Bergen

Crystal River är, precis som Fryingpan River ett tillflöde till Roaring Fork, den stora floden som rinner i dalen där Interstate Highway 82 passerar bland annat Aspen och Vaile, de välkända skidorterna i Klippiga Bergen i Colorado.

Långt uppe i bergen ligger så den lilla orten Marble, där det idag bara bor ett hundratal personer, men runt förra sekelskiftet var en stor stad med flera tusen invånare.

Runt 1870 hittade man nämligen vit marmor i området, när man var ute för att leta efter ädla metaller i bergen. Området i sig har historiskt också varit fullt med gruvdrift, under många år var området exempelvis centrum för kolbrytning.

Det är många byggnader som är byggda i USA med vit marmor från Marble Colorado; tänk på alla offentliga byggnader som man sett bilder på i USA, med sina typiska mäktiga kolonner och trappor särskilt kanske i Washington DC. Det största verket är emellertid nog USA’s version av den okände soldatens grav. Det är sannolikt det största blocket av vit marmor som någonsin brutits. Gruvan lade ner runt 1930, efterfrågan minskade, allt var redan byggt (!?!) och andra världskriget stod för dörren.

Idag är stan mest en startpunkt för friluftsaktiviteter som vandring, mountainbike, fiske  etc. Naturen är som alltid i Klippiga Bergen minst sagt spektakulär, inte minst med den lilla floden Crystal River, som rinner här.

Även gruvan är nerlagd finns det fortfarande lämningar kvar av driften, plus mycket vit marmor i övrigt kvar. 

Av sådana här block gör man fortfarande exempelvis trädgårdsstatyer, som i sina kretsar är populärt. 

Stolthet över sina gruvor.

En klassisk barberquerestaurang...

Kolla dimensionerna på grillarna. 

Och kyrkan, förstås.

Och så Crystal River, där den vita marmorn ligger och blänker i vattnet.

Vi fiskade aldrig i Crystal River, även om det såg inbjudande ut. Men det ska vara fullt möjligt, enligt vad som sägs. 

På återseende//Göran 

Basalt Colorado

På vår fiskeresa i USA bodde vi första veckan i en liten stad som egentligen ligger mitt i Klippiga Bergen, längs State Highway 82 och där floderna Fryingpan River och The Roaring Fork går ihop. Det är samma område som de berömda skidorterna Vail och Aspen ligger i – det är max en halvtimmes resa till Aspen till exempel.

Det är en lustig liten stad; det känns som om den ligger långt ute i vildmarken, fast det är ganska nära till allfartsvägarna. Det är väl mera att direkt bortom Basalt är det redan långt ut och upp i bergen. Det bor cirka 2 500 personer i stan, där drygt häften  är mellan 25 och 65 år, dvs det bor många unga familjer där så det är ingen avlägsen avfolkningsbygd.

Namnet kommer förstås från bergsformationerna runt om, Basalt Mountains, som alltså innehåller mycket (röd) basalt, ett vulkaniskt mineral.

Det finns många restauranger i stan, som håller hög kvalitet, och flera gallerier, det verkade vara lite av en konstnärsstad, vilket kanske i sig inte är så underligt med tanke på dels naturen runt om, men också sett till att det är en gammal (med amerikanska mått) kulturbygd, med mycket Vilda Västernhistoria och kulturhistoria från ursprungsbefolkningen. I övrigt finns det en bensinstation, men inga livsmedelsbutiker (å andra sidan är det inte långt till större köpcentrum.

Sportfisket är förstås stort, det finns alltså massor av vatten att fiska i, och det kanske inte är så underligt att det då finns minst tre sportfiskebutiker. Mountainbiking är också stort, förutom vanlig landsvägscykling – man fick se upp på de smala vägarna som man delade med alla cyklister. Och sen skidåkningen på vintern således, det är inte långt till backarna.

Man bygger fortfarande, som i Vilda Västern husen med en extra fasad, för att de ska större ut(?).

Bilarna man ser är mest SUV-ar, pickuper - små och större lastbilar. Lastbilen som står mitt i gatan står på en lastplats, mitt i gatan, inte som hos oss vid gulmarkerade trottoarkanter. Här syns också hur nära det är till bergen.

"Vår" flugfiskebutik, en av tre i stan.

Och en plats att vila.

På återseende//Göran

Fiske i Klippiga Bergen, Colorado

Årets fiskeresa, den 44:e i ordningen och näst intill i obruten rad, gick till Klippiga Bergen i Colorado, USA. Till en början bodde vi och fiskade vi i Fryingpan River, med den lilla staden Basalt som närmaste tätort.

Området är minst sagt spektakulärt när det gäller naturen och scenerierna; höga berg, trånga passager emellan, kanjoner med floder som brusar fram, och sedan det som gett staden sitt namn, nämligen bergarten basalt.

De höga men ganska runda bergen är perfekta för skidåkning, och mycket riktigt finns flera skidorter i närheten, inte minst Aspen och Vail, som ju är ganska kända, minst sagt. 

Basalt är en vulkanisk bergart som ofta är svart till gråbrun, men ibland, som här kan ha en intensivt röd färgtoning, som lyser på bergssidorna, särskilt i kvällssolen.

Fryingpan River är berömt för sitt öringfiske. Den nativa fisken är Brown Trout, närmast vår vanliga öring som man får i bäckar och älvar i Sverige, men här finns också Rainbow Trout, regnbågsöring och Brook Trout, en variant av röding. Trots att floden är ganska hårt fiskad finns goda möjligheter att få bra med fisk, i storlek uppemot 1-2 kilo. Men man får jobba för att få fisk. Flugmässigt är det framförallt små ljusa torrflugor som exempelvis Pale Morning Dun och liknande som gäller. Vi hade ofta kalas med stora och lurviga streamers som Wooly Bugger, framförallt med guldskalle, men också vanliga Montananymfer, Muddler Minnow (förstås) och olika caddisvarianter.

Namnet på floden, Fryingpan River är lite speciellt. Området ser minst av allt ut som en stekpanna, vilket annars skulle kunna vara anledning till namnet. Historien vet att berätta att när Vilda Västern började befolkas, några pälsjägare/nybyggare vid ett tillfälle blev överfallna av indianer. En av dem kom undan för att skaffa hjälp. När han kom tillbaka fanns inte ett spår av kompisarna. Det enda man fann var en stekpanna som var upphängd i ett träd…

Det finns så mycket mer att visa och berätta, så det kommer mer. Tills dess - på återseende//Göran

Mördande reklam

Den gamla schlagern, och visst är det väl en gammal svensk deckare som heter så? Eller var det Agatha Christie?

I alla fall; Gotland är väldigt trevligt ur många aspekter. Intressant natur på sina ställen, Visby förstås med sin ringmur och medeltidsanda, och flera små mysiga hamnar med sina små stugor (fiskestugor?) som förmedlar bilden av fiskelägestradition och historia, och där man kan köpa rökt fisk. 

Men så mitt i allt detta dyker då den här GB-gubben upp och mosar fullständigt idyllen med sin vulgära framtoning, som en skrikande siren under något andaktsfullt tillfälle. Det känns så tokigt varje gång jag ser den här figuren som alltid känns så felplacerad och tagen ur sitt sammanhang. Reklam i all ära - jag köper hellre annan glass på grund av den här vulgoreklamen om jag kan välja. 

Och sen är det inte så lokalt och mysigt man kan tro; siken kommer från Kanada(!?!), rödingen är kassodlad liksom laxen, men det luktar och smakar gott. 

På återseende//Göran

Lustiga figurer. Och bilden av svensk sommar.

Liten roadtrip eller minisemester på Gotland, som vi bara helt tillfälligt besökt förut men alltid velat lära känna lite bättre. Idag blev det Fårö, och då kommer man ju inte undan att fotografera raukar.

Raukar är erosionsprodukter sedan den senaste istiden för 10 000 år sedan. Och tydligen har naturen haft roligt ibland vid skulpterandet och utmejslandet av åtminstone en del figurer... Märkligt egentligen.

Och den svenska sommaren ja; ont om värme har det varit gott om, även om solen skiner. Det kylnar väldigt fort på och eftermiddagarna går fort.

På återseende//Göran