Påsk i Skövde: Del 4, mer om Hornborgasjön

Det är alltid väldigt trevligt att besöka Hornborgasjön. Fotograferandet och alla fåglarna är en bit, men det är mycket mer; det är en av Skaraborgs otaliga kulturskatter, med en alldeles egen historia.

På vikingatiden och fram till medeltiden var Hornborgasjön är stor sjö, det gick havsgående fartyg upp till sjön (landhöjningen, båtarna var inte så djupgående, men ändå), och bygden var i allra högsta grad levande, med stora gårdar och många handelsplatser runt sjön. Det fanns yrkesfiskare som alltså levde på sitt fiske, och till och med en färjelinje, dvs en av bönderna som hade åtagit sig att mot betalning skjutsa folk över sjön i sin båt. Man odlade på de årligen översvämmade strandängarna precis som man gör runt om i världen i motsvarande situation, se exempelvis nildalen.

Men under 1800-talets svält i Sverige ville man utvidga betes- och slåttermarkerna. Den första sänkningen av sjön ägde rum i början av 1800 och följdes av ytterligare 4, den sista så sent som 1933. Sjön reducerades med en yta motsvarande flera tusen fotbollsplaner, djupet minskad med flera meter och ändå blev det fiasko. Sjöbottnen dög inte som odlingsmark, sjön växte igen och blev ett träsk, särskilt efter den sista sänkningen. Det sägs att vissa somrar kunde man gå mer eller mindre torrskodd över sjön. Dessutom blev sjön förstörd som den fågelsjö den alltid varit.

1965 börjande man så planerad för att försöka restaurera sjön. Det blev ett Herkulesarbete; 11 mil kanaler fylldes igen, 1 200 ha bladvass och 800 ha träd röjdes bort, och betes- och slåtterbruket återetablerades längs sjöns stränder. Sjöns yta höjdes med knappt en meter.

Så det är lite mer av riktig sjö nu, men situationen är fortfarande skör. Emellertid har sjön blivit en fungerande fågelsjö igen, vilket väl är vackert så.

1999 blev sjön naturreservat! Man har nu byggt sk Naturrum och utsiktsplatser på flera ställen runt sjön, man har hägnat in och reglerat så att inte fåglarna störs och man tillhandahåller mängder med information om fåglar, om sjöns historia etc på ett intressant och välkomnande sätt.

"Fågelvärdar" som hjälper med information, vilka fåglar man  ser etc. 

Naturrum med utsiktsplatser

Med kikare att låna

Och så har man självklart byggt en restaurang och ett fik, vilket var skönt att kunna gå in till särskilt en dag som nu när vi var där. 

Ändå med en dålig smak i munnen när man ser ut över vad som en gång var en obruten sjöyta.

På återseende//Göran

Påsk i Skövde: Del 3, mer fåglar och lite BIF

BIF-bilder är svårt, bland det svåraste man kan ge sig på. Flygande fåglar, alltså, Birds In Flight, som jag lärt mig att det heter hos bl a DPreview. Det ställer krav på utrustningen, framförallt fokusmodulen, att det exempelvis finns följande fokus som är snabb nog (bland annat), men det ställer också krav på fotografen; att denne känner de olika fokusmetoderna och faktiskt kan använda dem... På rätt ställe, och vet hur de fungerar. Sen handlar det om utrustningen också, förstås - tillräckligt lång brännvidd, tillräckligt snabba objektiv, dvs det underlättar. En god fotograf får väl säkert bra bilder ändå.

Vid Hornborgasjön finns stora möjligheter att fotografera flygande fåglar och praktisera sina kunskaper, eller öva på det man lärt sig eller läst om. Fåglarna flyger fram och tillbaka mest hela tiden, vilket kan vara både fantastiskt att se på men också frustrerande, när kameran jagar fokus och fåglarna sedan länge har flugit utanför bild eller landat när fokus till slut är ställd.

Eller se det ur andra synvinklar, exempelvis ett mer grafiskt utsnitt....

På återseende//Göran

Påsk i Skövde: Del 2, tranor, men inte bara...

Påskaftonen blev kall. Och blåsig. Det regnade eller snöade  inte (som det gjorde på vägen ner från Stockholm), men temperaturen orkade precis upp över nollan, och med handskarna kvar i bilen blev det täta turer in i värmen vid Naturrum vid platsen som heter Trandansen. Solen lyste verkligen med sin frånvaro.

Det var inte så många tranor kvar, påskafton lite drygt 7000, mot de tiotusentals som kunde räknas bara nån vecka tidigare, och inte heller så mycket människor - ibland är det knökat vid staketet och monsterobjektiven trängs. Det blev inte heller så mycket dans, men det var kanske för kallt, och de som hittat varandra hade säkert redan dragit. 

Så de flesta gick där och betade bland alla andra gäss, svanar, ankor och andra fåglar. Några flög iväg, och några kom tillbaka, men det är svårt att fånga flygande fåglar på ett bra sätt.

Det kommer mer bilder från Hornborgasjön och påsken, så: På återseende//Göran 

Påsk i Skövde: Del 1, Varnhem

Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Normalt ska ju bloggen handla om och dokumentera min vardag och fest, I Helg och Söcken. Men det har inte hänt så mycket, jag har inte haft några saftiga frågor att ventilera, som prylar, eller typ av foto, eller hur mycket man får greja med bilden i post processing, och framförallt; jag har faktiskt inte fotograferat så mycket. Jag har tagit promenader utan kamera och jag har knappt ens varit inne på Fs och det har hänt annat.

Och då blir det inte så mycket att  blogga om. Och jag vill gärna att blogginnehållet ska vara nån slags färskvara.

Men nu har jag i alla fall haft med kameran på den sedvanliga påskresan till Skövde, min uppväxtstad och där min mor fortfarande bor kvar, med sedvanlig tur ut till Hornborgasjön och liten rundresa i Skaraborg där det finns så mycket att se och uppleva.

För att komma till Hornborgasjön från Skövde passerar man klosterkyrkan i Varnhem. Det finns mycket att berätta om den och ruinerna av munkklostret, mycket finns i böckerna om Arn och det är egentligen en bra och väldigt intressant plats att fotografera. Nu blev det bara en kort paus, av särskild anledning, och inte så mycket fotat. 

Den intakta klosterkyrkan från ett lite annorlunda håll.

Och historiens vingslag - lite hisnande att detta är i stort 1000 år gammalt, om det nu är en gång i klosterträdgården, eller del av mur. 

Varnhem är annars en vanlig liten villastad mellan Skövde och Skara. Väl värt ett besök. 

Återkommer med lite fåglar. Så, på återseende//Göran