Fotoblogg - vad är det och vad ska den handla om? Och lite prylsnack.

Möjligen är ämnet uttjatat till förbannelse, men tanken slår mig med jämna - och ojämna - mellanrum, inte minst med hänsyn tagen till min egen blogg, vad jag skriver om, vilka bilder jag visar etc. 

Enligt Wikipedia: "En blogg (avkortning av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden ’web’ och ’log’), webbjournal eller webbdagbok är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp. Många bloggar uppfyller definitionen för ett massmedium."

Flera frågor hopar sig. Text eller bilder? Eller text och bilder? Och vad är viktigast? Och sen det här med det tekniska; diskussioner om framkallning, procedurer i fotograferandet, och den stora stötostenen: Prylar! Är det viktigt att skriva om vilka kameror man använder, eller vilka objektiv? Eller är bilderna viktigare?

Eller, om man vänder på det - kan man skriva om något annat än fotografering och fotoprylar? Egentligen? Hör politik till exempel, eller samhällsfrågor i övrigt verkligen hemma i en fotoblogg?

Och hur ska man reagera på en fotoblogg. Ska man till exempel kritisera bilder, dvs ur aspekten bedöma dem? Kan man bedöma/kritisera det skrivna? Ska man göra det?

Jag tittade på första sidan på Fotosidans bloggavdelning. På min dator ser jag 27 stycken inlägg där. Alla hade bilder, de flesta flera stycken. De flesta hade text i betydelsen små berättelser, typ dagbok, eller tankar och reflektioner i övrigt, dokumentation i både ord och bild från promenader, resor etc. 

Och så långt allt gott. Ur mitt perspektiv är det precis som det ska vara. En blandning av bilder och text, tankar och beskrivningar. Möjligen lite lite prylar och prylsnack, det är ju ändå kamerorna och objektiven och alla andra tillbehör som vi använder för att kunna blogga här, och det är alltid intressant att ta del av olika verktyg som finns och hur vi använder och upplever dem olika. 

Politik och samhällsfrågor kommer vi inte undan. Det vore löjligt att tro att vi kan hålla sånt undan här i bloggarna. Det är ju livet vi lever, de sammanhang vi finns i. Det är väl i så fall ren propaganda vi sak försöka undvikas, men hittills har jag aldrig stött på något i den vägen. 

Och relativt min egen blogg; att visa bilder och skriva om, dokumentera, vad som händer i mitt liv, vad jag är med om, tankar jag har ibland och så. Ibland vill jag visa hur bra bilder jag tar och berätta om dem, ibland vill jag bara illustrera tankar jag skriver om. Och det är väl det som är meningen. Och här når man ju ut med sina bilder, åtminstone till en given läsekrets, vilket annars är svårt, med tanke på den mängd av bilder som produceras varje dag och risken att de annars försvinner i mängden, om de ens lämnar datorn. 

Så jag slår väl in öppna dörrar här. Jag läser de flesta bloggarna, har väl lite synpunkter här och där som jag ibland ger uttryck för i kommentarsfältet, men de bloggar som finns här är till stor del alltid intressanta i ett allmänt perspektiv, ibland väldigt intressanta ur fotografiska aspekter. 

Men, för att inte jäva min uppfattning om prylar så kommer här slutbedömning om handledsremmar till kameror. Jag skaffade 3 stycken olika när jag satt och lekte på Ebay. De är alla bra, och uppfyller grundkraven på användning. Men de passar bäst till mindre kameror. De större kamerorna (>500 gram utan objektiv) behöver andra lösningar. Till små kameror i samband med exempelvis gatufotografi, resor etc är handledsremmen för mig den bästa lösningen.

Den som sitter på kameran nu är bra, mjukt läder och skavskydd mot kameran. Möjligen lite lång. Sen har vi den som är som virkad, mjuk och skön mot handleden och enkel att montera, men också lite lång (egentligen ännu längre). Till slut en påkostad (men ändå ganska billig) modell av läder, gott hantverk och precis lagom lång, om än lite stel. Det blir nog ändå den jag kommer att använda i fortsättningen. Och perfekt på min Olympus OM D E-M10 mkII. 

På återseende//Göran

Bilder som "gör jobbet"!

Besök på Fotografiska idag, tillsammans med en massa andra människor som kommit på samma idé. Som vanligt bra utställningar, framförallt Anton Corbijn, som jag har ett gott öga till sedan tidigare. Hans porträtt, eller snarare bilder av rockmusiker är väldigt starka, väldigt uttrycksfulla och fantasifulla och fjärran från "vanliga" porträttbilder. Skärpan är inte alltid spot on, mycket igensotade partier och hög kontrast, men det är fantastiska bilder, bilder som trots ibland alltså principiellt tekniska tillkortakommanden  verkligen griper tag i en. Exempel på detta var bland annat bilder på Rolling Stones, men också en bild på Ulf Lundell, där skärpan låg på bakgrunden och han alltså var suddig, men ändå en underbar bild. Sen är jag ju så gammal att de flesta av dem som han porträtterar tillhör mitt liv ända sedan jag var ung, musik jag lyssnade på och fortfarande lyssnar på.

Det fanns en annan utställning där också, bilder som följde en kvinnas kamp mot cancer, en slags dagbok som blivit illustrerad av fotografer som hon kände sedan tidigare. Det här är också starka bilder och det var lite svårt att säga att det är "fina" bilder, eller "bra" bilder - jag visste inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig när jag pratade med kvinnan och en av fotograferna som var där. Men, när jag sa att bilderna "gör jobbet" var vi överens, dvs att bilderna förmedlade den rädsla, ångest och förtvivlan som fanns i situationen, men också hopp och förtröstan till slut. Och precis det uppfattade de som att projektet ville visa, och då hade nått fram, vilket var precis det som jag upplevde. 

Den här bilden ur boken och från utställningen, dvs min bild, är inte bra. Frågan är om den ens "gör jobbet", men jag tar med den för att visa exempel på hur man löste situationer ur ett fotografiskt perspektiv. 

Och det här är alltså Carina Persberg vars kamp det handlar om,  med en av fotograferna. En ytterligare aspekt var att generationsskillnaderna mellan fotografen här och Carina, som i sin tur är jämngammal med den andre fotografen (som alltså inte är med på bilden här), alstrade spännande aspekter på hur situationerna skulle gestaltas. 

Det här är verkligen bra, och gripande - gå och se detta!

Så det här med bra bilder är inte lätt! Ibland finns det så mycket mer i bilden som förmedlas; känslor, miljöer, tidens gång...

Och avslut med en räksmörgås och en vegetarisk dito i kaféet, med ett lite annorlunda stuk - smörgåsen serverades med det som skulle vara ovanpå liksom bredvid, med brödet för sig. Fräscht och gott. 

På återseende//Göran