En herdestund

Costa Blancas inland - Spanien - uppe bland bergen och i vindistriktet: Vi har åkt omkring där nu i ett par dagar och bekantat oss med området, letat efter bodegor och vingårdar, besökt små byar, tittat på kyrkor och ätit på de mest pittoreska och genuina restauranger på den spanska landsbygden.

Bergsområdet där allt detta ägt rum är bördigt, med vin- och olivodlingar som dominerar. Det är inte "grönt" i nordisk naturmening, undervegetationen är torrare och saknas inte sällan, jorden är brunare och gräset och buskarna har inte samma gröna saftighet som vi är vana vid. Det är ett torrare landskap, det regnar mer sällan - floderna är till exempel torra nu under sommaren - och det är ett allmänt varmare klimat. Men allt växer ändå så det knakar, och dalgångarna och bergssidorna grönskar.

Vägarna är små, smala och kurviga, det går ibland ganska brant både uppför och nedför, men alla vägar, oavsett, är i synnerligen gott skick och det är en ren fröjd att åka omkring här. Och man vet aldrig vad som dyker upp bakom nästa hörn, så man kör långsamt. 

Och tur är väl det, för rätt som det var befann vi oss bland en liten grupp får och getter, på vägen och precis vid vägkanten, omsorgsfullt övervakade av en herde med två hundar som jagade omkring och höll ihop flocken. Som jag förstår var väl meningen att djuren skulle  beta där, det verkade inte som de var på väg nån särskild stans. 

Det här är ju något som man aldrig ser i Sverige, och det blev därför i någon mån exotiskt och naturligtvis stannade jag och fotograferade. Det var helt OK för herden, och vi hade faktiskt en liten pratstund där, med min fragmentariska spanska; han förhörde sig om vilka vi var och var vi bodde, han berättade om djuren och vi kom överens om att lagrad fårost, sådan man kan få i Spanien var väldigt gott. 

Nyfiken!

Mn så blev herden upptagen, och det var dags att fara vidare. Ett äventyr i det lilla!

På återseende//Göran

Bland vinrankor och tapas

Costa Blancas inland, Valencia och Murciaregionerna är ett minst sagt bördigt område. Närmare kusten dominerar citrusodlingarna med stora skogar av apelsin- och citronträd. Längre in i landet, uppe bland bergen och i dalgångarna är det vinet och olivodlingarna som gäller. Här i området har det producerats vin sedan romartiden. Det går lätt att ta sig hit, det är lätt att hitta och det är tillgängligt, vingårdarna, de små gulliga städerna och bodegorna ligger tätt. 

Vi gjorde en liten utflykt dit idag, närmast av rekognoseringskaraktär, åkte runt i området och kollade, beundrade det vackra landskapet, tittade närmare på staden Yecla och hittade en ny favoritrestaurnag där, La Zalanda - närmast löjligt genuin utan att bli just löjlig, fantastisk mat, suverän service och hög stämning. Och väldigt gott vin - lokalt förstås!

I morgon är det söndag och Spanien stänger. Undrar om vingårdarna och bodegorna också gör det, annars värt mer utflykter. Eller, utflykter till det här området är värt att göra ändå. 

Det blev en härlig dag. Så det kommer sannolikt mer härifrån. 

På återseende//Göran

En annan stans

Alltså, jag är svag för klimat och väder där man inte behöver mer än kortärmat och shorts, och där man inte behöver ha strumpor i sandalerna. Sommaren hemma i Sverige i år var föredömlig ur det avseendet i många stycken. Icke desto mindre är det skönt att kunna förlänga den här perioden med sol och värme, och det är då vi utnyttjar vår resort på Costa Blanca i Spanien. Vi åker regelmässigt ner i maj och oktober, förutom ibland några gånger under den allra mörkaste årstiden, och man märker då hur livgivande solen och värmen är. Och hösten i Sverige med svampplockning och de vackra färgerna på träden etc finns ju kvar när man kommer hem. 

Här i Spanien är det ett enkelt liv man lever. Det händer inte så mycket, men dagarna går ändå, och här är det så skönt att bara kunna vara. Och vill man ha mer spänning och dramatik är utflyktsmöjligheterna i det närmaste oändliga, med kultur och natur att hälsa på och uppleva.

Här lite bilder från vår vanliga kvällspromenad på strandpromenaden. Stranden ligger om inte öde så i alla fall (nästan) tom, ljuset från stan med alla restaurangerna längs stranden lyser upp, det är fortfarande varmt och det är många som är ute och bara strosar, eller sätter sig nånstans för en drink, en pilsner eller en bit mat. Och tittar man in på de mindre gatorna lite bakom hittar man små mysiga, om än lite enklare matställen, bortom turiststråken, med en annan stämning. Tittar man noga ser man att man har kommit till Stockholm, igen...

Klockan är ungefär halv nio, det är fortfarande runt 23°C och det är alltså många ute fortfarande. 

På återseende//Göran

Det här med att fotografera - vad håller vi på med egentligen?

En liten och ofullständig diskussion om det här med att ta bilder, grejor och känsla med utgångspunkt i blommor i trädgården som inte har vett att inse att det är höst och hur man tar makrobilder med ett vidvinkelobjektiv.  

Utgångspunkten här är att sedan jag flyttade till det spegellösa landet har jag ingen tanke på att återvända. Jag har begärt permanent uppehållstillstånd! Och här bor jag i regionen Olympus. Här finns allt jag behöver; stora och tunga objektiv med synnerlig kvalitet (även om de ändå är nättare än motsvarande hos DSLR), men också underbart behändiga mindre gluggar, också med synnerligen hög kvalitet.

Vidvinkelfotografi är en annan aspekt. För mig har framförallt gällt sk normalobjektiv och tele. Frågan är om jag anpassat mitt fotograferande efter det, eller om mina objektiv där styr vad jag fotograferar. När det gäller vidvinkel är jag fortfarande lite osäker. Men det är ett spännande fält att utforska, särskilt som den här vidvinkeln jag har verkar vara så mångsidig. Inte minst imponerande närgräns gör att det ju kan användas till närbilder av närmast makrokaraktär.

Skärpa har diskuterats livligt här på sistone. Här återfinns också objektivdiskussionen, märkessnacket. Gamla objektiv mäts mot nya, skärpan ställs mot bakgrundsteckningen, och det flyger runt begrepp som pixelnivå, 100% crop och betraktningsavstånd.

Och sedan handlar det förstås, och kanske framförallt, om känsla. Dels känslan när man hanterar sina grejor, hur de känns i handen, hur avtrycket låter (sic!), skitsaker som hur knapparna sitter relativt tummen (som ju ändå kan vara viktigt) men också känslan av hur det känns att bära med sig grejorna långa dagar och använda dem.

Viktigast är ändå känslan av att faktiskt fotografera, att dokumentera, hitta nya vinklar, passa på i olika ljusförhållanden, leka med skuggor – ja ni vet. Och kanske nån gång hitta BILDEN, där det sammanlagda resultatet av ljus, komposition, färg och skärpa, objektiv och kamera förutom egen sinnesstämning och vad man ser bortom motivet etc etc ger en bild som sticker ut och som man kommer ihåg, och som man alltid kommer tillbaka till. Och som är anledningen till att man fotograferar.

Här kommer lite variationer på "höstblommor". Igen - men kunde inte låta bli. Lite förundrad över att de inte ger sig, men glad förstås att de inte gör det. Bilderna tagna med Olympus mZuiko 7-14mm 1:2,8 Pro, ett spännande vidvinkelobjektiv som jag börjar använda mer och mer. 

På återseende//Göran