När zoomen inte riktigt räcker till - en fågelfotografs dilemma

Efter att ha lyssnat på Jan Gustafsson från Tibro när han berättade om hur man tar fågelbilder, och bland annat illustrerade med bilder från Hornborgasjön blev jag väldigt frestad att försöka själv. Och tillfälle bjöds förrän jag anat! 

Den årliga påskresan till Skövde och familjehögtider innebär ju också ett besök på Trandansen. Jag kommer ihåg från förr om åren hur långt det är till fåglarna, fastän man tycker sig stå nära, och hur svårt det är att fokusera, särskilt om man vill försöka fånga flygande fåglar, vilket man vill eftersom tranorna är så graciösa och vackra när de flyger. 

Jag försökte med lite olika objektiv, dels 40-150/2,8 vilket blev 300 mm alternativt 420 mm med extender - ett i sig underbart objektiv, snabbfokuserande och jätteskarpt - men också med mitt gamla 70-300 mm till det "gamla" 43-formatet, som i sig är ett habilt objektiv, fokuserar rimligt snabbt på min Olympus EM-1 och som alltså motsvarar 600 mm.

Men det var svårt ändå. Det var svårt att hänga med, det var svårt att få bra fokus och avståndet innebar en del disighet som blurrade till i bakgrunden. Och när det gällde flygande fåglar hjälpte det inte riktigt att jag prövade olika fokusinställningar och körde maximal snabbhet - det blev mycket spray'n pray - behållningsprocenten var ändå ledsamt låg.

Några bilder blev det i alla fall, ett urval av de 15000 tranorna som dittills (påskafton) gästade sjön tillsammans med alla andra fåglar.

En svängom i det gröna

BIF, dvs Birds In Flight

Det var gott om andra fåglar också, och de flög de med.

Och det var inte bara tranorna som dansade: - Kan de så kan väl jag, eller?

Nu dansade inte alla tranorna heller, men några gjorde lite försök ändå.

Och det här med fågelfotografi; det är svårt. Fast ändå roligt om man nån gång skulle få till det.

På återseende//Göran

Påsk i Skövde - utflykt och familjeporträtt

Vi brukar åka ner till Skövde över påsken. Jag är ju född och uppvuxen där, så det är kanske inte så underligt i sig, men samtidigt brukar mamma fylla år i de tiderna, och så brukar vi göra en utflykt för att se trandansen vid Hornborgasjön, och ibland fylla på med en utflykt i Skaraborg. Bygden är rik på utflyktsmål som den gamla kulturbygd den är, så det är aldrig någon brist på ställen att se och besöka.  I år åkte vi till Läckö Slott.

Jag hade med min lite större kamera med de längre objektiven för fåglarna, där den "lilla"kamera mest blev använd för lite snapshots i övrigt. 

Den lilla kameran här är Olympus OM-D EM-10 mk II, med panasonics pannkaka 20 mm/1,7, en underbar kombination just för lite dokumenterande bilder "i farten". Det blev en del snapshot portraits på familjen, och då de är vana med att jag alltid har kameran med mig var det ingen som noterade  vad jag höll på med egentligen. Den "stora" kameran är inte så stor, en Olympus OM-D M-1 som också till dels fick vara med och dokumentera, förutom fågelbilderna då.

Min mor i kretsen av familjen, ivrigt diskuterande i fågelskådningen. 

Läckö Slott, utanför Lidköping, vid Vänern, räknar sina anor från medeltiden. Slottet genomgick sedan en ganska turbulent historia, tills det i mitten av 1600-talet övertogs av greve Magnus Gabriel de la Gardie som företog omfattande till- och ombyggnader. Tyvärr inte öppet ännu, men kan rekommenderas som utflyktsmål.

I år fyller min mor 85. Hon är fortfarande pigg och sköter sig själv, men man märker att tiden går. 

Läckökringlan serveras på ett fik inne i Lidköping, vid torget i Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott. Det blev ingen sån i år, men ser så läcker ut att det sannolikt inte dröjer mer än till nästa gång....

På återseende//Göran

Bois de Boulogne eller mina dagar i Skövde

Bois de Boulogne (Boulogneskogen) är en park i Paris. Boulogneskogen var från 1400-talet kunglig djurgård men öppnades från 1600-talet upp för allmänheten. Den skänktes av Napoleon III år 1852 till staden Paris. 

Nu finns Boulognerskogen i såväl Gävle som Skövde. I Skövde finns dessutom Boulognersjön, en sjö i parken som fungerat som badsjö i många år. Jag lärde mig simma där. En sådan sjö känns inte alls underlig i en stad som Skövde, utan eget vatten i övrigt, inga floder eller åar, bara enstak badsjöar långt från centrum.  Emellertid var vattenkvaliteten redan tidigt högst tveksam, allrahelst som den låg bredvid en fågelsjö full med bland annat änder och gäss, som inte hade någon respekt för vilken av sjöarna som de egentligen skulle vara i. Så badsjön förföll allt mer, hopptornet vittrade sönder och till slut var det bara en stinkande göl. Det enda raka hade varit att fylla igen eländet, men Skövde har förändrats de senaste åren, en ny inställning vad som behövs för Skövdeborna, så när man renoverade parken så renoverade man också sjön.

Detta slutade med att man förra året kunde öppna upp en ny version av den gamla badsjön, med sandstrand och gräsmattor, grillplatser och terrasserade sluttningar ner mot sjön, för bad, sol och lek, precis som det en gång varit och som det var tänkt.  

Så nu promenerar man där, man fikar och solar, spelar boll och till och med alltså badar. Och det är jättefint. Nu är det lite lite vatten, men man fyller på till säsongen börjar. 

På återseende//Göran

Kanske man skulle bli fågelfotograf ändå

Det är alltid roligt med lite extra, lite injektion när det gäller ens hobby. Och det räcker inte alltid att gå på Fotografiska.

Igår fick jag och flera med mig en sådan inspirationsinjektion. Vi fick nämligen lyssna på fågel- och naturfotografen Jan Gustafsson när han berättade om hur man tar bättre fågelbilder. Det hela var i regi av Scandinavian Photo, vi höll till i deras lokaler på Kungsholmen i Stockholm, och Jan G hade kuskat runt i alla ScandinavianPhotoanläggningar i Sverige och hållit sitt föredrag och visat sina bilder innan han landade i Stockholm. 

Jan Gustafsson är en synnerligen duktig fågelfotograf, och hade en mängd tips och förslag till att få bättre bilder på framförallt fåglar, vilket han gick igenom ganska metodiskt och illustrerade med sina egna bilder. 

Han är dessutom en väldigt trevlig föredragshållare, med en lite stillsam men underfundig humor, som ramar in hans framförande och sätter sin prägel på det.

Vi var faktiskt ganska många som var där. Flera av oss hade varit med i workshops nere i Tiveden eller Hornborgasjön och kände Janne sedan tidigare. 

Det var inte bara de spektakulära fåglarna som gällde, där finns det ju som Jan så riktigt anmärkte så många fantastiska bilder redan. Och vem kommer då på att göra ett projekt om nattskärran, en intressant fågel som bara är aktiv nattetid. Och så höra om alla vedermödor för att få en bra bild, och sedan se det lyckade resultatet...

Eftersom vi höll till i Scandinavian Photos lokaler fanns det givetvis möjlighet att handla, vilket också gjordes. Här ett snapshotporträtt på en glad och nöjd försäljare. 

Och även i pausen fortsatte diskussionen.

En helhetsmässigt trevlig och inspirerande kväll. Och kanske jag inte blir fågelfotograf ändå, men förhoppningsvis kan jag på sikt ta lite bättre fågelbilder, när det ger sig, jag vet mer nu om det gebitet än jag gjorde förut. Och det verkar roligt.

På återseende//Göran

Vårsalongen 2016

Det finns ju andra bilder än just de fotografiska som kan vara värda att titta på och som man kan inspireras och  lära sig av. 

Vårsalongen på Liljevalchs är en utställning som jag försöker låta bli att missa.  Liljevalchs ute på Djurgården är under renovering och reparation, så i år hade man ett provisoriskt Liljevalchs mitt i stan, vid Malmtorget, högst upp i någon byggnad. Man fick åka industrihiss upp, sådan där hissar som man man ser utanpå byggnadsställningar, vilket var minst sagt spännande. Väl uppe hade man emellertid en formidabel utsikt över Stockholm, åt nästan alla väderstreck.

Salongen som sådan var i vanlig ordning synnerligen spretig - det ligger ju i sakens natur - med en salig blandning av högt och lågt, riktiga mästerverk blandades med rent skräp, med priser därefter. Inte så mycket fotografiska tavlor i år, men flera akvareller som var så naturtrogna att de lika gärna kunde varit fotografier.

Jag hade tänkt att göra bilderna i svartvitt, men, jag ser i färg, och inte minst färgerna i solen över hustaken var så fantastiska att jag inte nändes, de förtjänar att ses i all sin prakt. 

Det har inte varit ovanligt att jag kommit hem med något i kassen efter vårsalongen. I år var det jag ville ha antingen redan sålt eller alldeles för dyrt. Så utställningen i år blev billig!

Och efteråt en god middag i goda vänners lag. En god tgradition.

På återseende//Göran