Majväder och gatufoto

Nånstans drömmer i alla fall jag om att månaden maj ska vara solig, kanske inte jättevarm men ändå så att man kan stoppa undan vinterjackan, fåglarna kvittrar och alla blommor och blad slår ut i en skir vårgrönska.

Sen vet jag ju att det vi upplever nu, och har gjort i perioder i år inte är ovanligt, det är väl snarare så här det är.

Och det är då man kan drömma sig tillbaka till sydligare nejder – det kan se ut så här också i maj, om än kanske inte alltid i Sverige.

Har funderat över det här fotot. Det diskuteras återkommande om gatufoto här och överallt annars på fotosajter. Väldigt mycket av diskussionen går ut på att fotografering i det offentliga rummet är, med kända undantag, lagligt. Då det är lagligt är det alltså tillåtet, och är det tillåtet är det en rättighet att få fotografera vad och vem man vill, fortfarande givet undantagen. Den som inte vill bli fotograferad i det offentliga rummet ska hålla sig undan (och nej, jag överdriver inte, snarare citerar).

Jag har svårt för det där, den bristande respekten för eventuella motiv, det där med att hävda rättigheter snarare än respekt och grad av skyldigheter.

Samtidigt kan jag ju förstås inte låta bli att fotografera världen runt om mig, som exempelvis den här damen på stranden. Och då frågar jag mig om jag är en hycklare, som å ena sidan fördömer, å andra sidan ”utnyttjar mina rättigheter”.

Som försvar för just den här bilden kan anföras att jag dels är väldigt tydlig med vad jag gör, jag är tydlig med att jag fotar, jag ställer in kameran och håller den i en tydlig fotoposition och här var det flera människor med i sällskapet som alla såg vad jag gjorde utan att reagera, men också dels att jag försöker att hålla identiteten gömd när det är så här lite utlämnande bilder.

Mobilkameran….

På återseende//Göran