Isaktiviteter

Jag har varit lat den här julhelgen. Jag har knappt kommit utanför dörren, trots det fina vädret med solsken och vitt på marken - lite av en drömsituation för oss fotografer, ju. Å andra sidan har det blivit en del gjort på andra områden, det har sorterats och slängts och plockats i ordning, vilket också behövs. 

Men idag kom jag mig iväg i alla fall, om än lite sent. Jag tog min vanliga promenad i skogen hemmavid, runt den lilla sjön. Det var en del aktiviteter ute på isen, och rätt så mycket folk ute. Det såg ut som om man skottade undan snön och gjorde en bana - för att åka skridskor? Jag vick svar när jag hade gått runt och kom tillbaka. 

Det var alltså en del folk ute på isen, till och med en vinterfiskare som pimplade. Aldrig sett förut här - undrar om han fick nån fisk. 

Men det var en startbana, för modellflygplan. Visade sig vara rätt så mycket pyssel innan planet kom iväg.

Under tiden lite titt i omgivningen. Den typiska vinterutflyktsfrukten, som kontrasterar fint mot det vita. Men den hör ju egentligen hemma i tunnan bredvid.

Klart för start. Förväntansfulla åskådare samlades - spänningen steg.

Flygturen blev emellertid inte så lång. Missade den - för dåligt ljus för att få fokus, men den stannade så här efter några meter både i distans och höjd.  Man försäkrade mig ändå att planet hade flugit flera kilometer, tidigare. 

På återseende//Göran

Lukten av nyuppackad hemelektronik

Julen en fotohelg!

De glada ansiktena runt julbordet, allt det som är på julbordet, granen med alla prydnader, alla förväntansfulla miner inför julklapparna - allt ska fotograferas och dokumenteras in i mappen "Jul 2014". Och som extra service ska man  skriva ut 10x15-kopior för folk att ta med sig som minne - och det är då som skrivaren lägger av. Textutskrifter fungerar hjälpligt, men bilderna blir bleka och randiga, och det hjälper inte hur jag än skruvar på inställningarna i datorn (fastän jag egentligen inte vet vad jag gör...), det blir inte bättre.

Nå, skrivaren, på sin tid i framkant, har några år på nacken, och i den här branschen är den närmast att betrakta som obsolet, och därmed förbrukad, även om det lite grämer mig att jag nyligen skaffade ett gäng extra bläckpatroner.

Emellertid är det alltså jul, och således mellandagsrea. Och alltså är en ny skrivare införskaffad, en ännu finare, med ännu mer finesser, som ska kunna skriva ut ännu finare bilder, och till närmast halva priset, vilket innebär att den är betydligt billigare än den gamla skrivaren.

Intressant med prisutvecklingen förresten. Min första skrivare, i mitten av 90-talet var stor och långsam, klarade bara sv/v (inte utan möda) och kostade närmare 3000 kr. För alltså en tredjedel av det priset får man en monstermaskin som klarar färgbilder i fotolabbskvalitet, förutom sv/v, och text med laserkvalitet, den är betydligt snabbare, och tystare, och har så mycket finesser, att jag sannolikt inte kommer att använda mer än en bråkdel.

Men en egen om än lite senkommen julklapp. Och nu, när den nya skrivaren är uppackad och installerad så är jag nästan glad över att den gamla lade av. Glädjen över den nya prylen , lukten av fräsch hemelektronik när man öppnar kartongen - obetalbart. (Det sägs att det finns en ny parfym med lukt av nyöppnad hemelektronik - på riktigt! - som borde vara helt oemotståndlig för oss prylnördar.)

Blank och fin är den! Nu hoppas vi på fantastiska bilder. 

På återseende//Göran

Man ska ha julgran

Man ska ha julgran - för då är julen nästan här
Man ska ha julgran - en prydnad alla grenar bär
Man ska ha julgran - och dansa runt familjen med
Man ska ha julgran - för vår julefred

(Hemskt dåligt, jag vet, men fritt efter After Shave & Galenskaparna)

Fortsatt God Jul i alla fall

På återseende//Göran

Jultraditioner och julstök

Jag inte varit så noga med traditioner när det gäller jul. Uppvuxen i en revolutionär tid, ett barn av 68-rörelsen, brytande av tidigare ”borgerliga” ramar och under en tid omgiven av litteratur som ”Skit i Traditionerna (Leif Panduro)”, ”Död Åt Familjen (D Cooper, R D Laing”) etc. så var det viktigt att inte underordna sig, inte fastna i förljugenhet, inte låtsas.

Naturligtvis var det en chimär, självklart nonsensdrömmar som aldrig höll. Det blev ju förstås med tiden viktigt med både gran, vört, skinka och klappar för familjen, och varför inte? Det är gott med skinka och sill, det är kul med julklappar, eller hur?

Men jag kan ändå försvara mig med att det alltid varit måttligt, vi har inte ryckts med i den allmänna julhetsen, vi har hållit nere på klappar och så, vilket kanske också underlättades av livsomständigheterna i övrigt. Under flera år firades någon slags vartannatårsjul, vilket i sin tur förde med sig att det vi gjorde på jularna, dvs vartannat år, blev väldigt fast. Sålunda har den i min familj heliga treenigheten skinkan, vörtbrödet och granen varit fasta och grundläggande inslag. Varje år. Annat har kommit och gått, som egen glögg, hemgjord sill etc, men i övrigt samma.

Mer och mer har också julstöket blivit mindre laddat; det handlar ju om något så enkelt som att ha tid (vilket jag har mer och mer, i kraft av att tiden gått)! Har man tid är det roligt med förberedelserna, man hamnar i flow, man gör de välbekanta handgreppen, ser brödet höja sig i jäsningen, märker hur bröd- och skinklukten sprider sig i köket, och i högtalarna det gamla julbandet, inspelat från radion på 70-talet (Eldorado med Kjell Alinge – någon som minns?). Men man får inte vara stressad. Och koncentrerar man sig på de här viktiga detaljerna, så funkar det. 

Och ju mer tid man har desto mer kan man göra. Det är första gången nånsin som jag gör köttbullar. 

Men roligt var det. Och gott blev det.

Och så kan man till slut avnjuta julens bästa måltid. Det blir inte bättre än så här!

God Jul och Gott nytt År på er alla. På återseende//Göran

Piff? Eller Puff?

Eller egentligen ingen av dem. Piff och Puff (Chip and Dale) är ju inga vanliga ekorrar utan mer som små murmeldjur - groundhogs, eller woodchucks. 

Det här är en "riktig" ekorre, och det var rätt så gott om dem i Boston Commons, Bostons stadspark. Och de var, om inte direkt tama, så väldigt orädda. Tyvärr innebar det inte att just den här lille gynnaren också var stilla och poserade. Nej, han sprang runt hela tiden, och satt han stilla så stack han iväg ett litet stycke, just när man skulle fokusera. Det är hårt att vara naturfotograf.

När jag var liten såg jag många ekorrar, även om de var betydligt mindre än sina nordamerikanska släktingar. Sen försvann de nästan, och om man såg någon, var de magra och skabbiga. Undrar om de drabbades av någon kollektiv sjukdom. Nu har jag börjat se dem igen, men egentligen bara enstaka.

Alla verkade må bra, stora och tjocka och välfödda, med glans i pälsen och otroligt borstig svans

Han sprang omkring oss som om han ville ha mat. Och det kanske han är van vid, vad vet jag?

Och sedan funderade han lite, innan han stack iväg till ett annat träd. Möjligen tröttnade han.

Men väldigt söta. Gulliga kanske till och med. 

På återseende//Göran