Fotografiska en vanlig onsdagseftermiddag

Jag är väldigt glad för Fotografiska Museet. Förutom att jag uppskattar utställningarna där tycker jag om att ha möjligheten att bara slinka in där, ibland, bara så där, njuta av alla bilder och ta en fika i kaféet med de goda smörgåsarna och bakverken och en av de vackraste utsikterna jag har sett hos ett kafé. 

Intressant att se att det är så pass många besökare som det är en vanlig onsdagseftermiddag. Och intressant att det förfaller alltid vara väldigt många besökare. 

Aktuella utställningar välkända; Martin Parrs dokumentära bilder från livet omkring oss å ena sidan som kontrasterar mot Serranos konstbilder, med en väldigt driven tanke bakom. Men, det jag faktiskt tittade längst på var utställningen med Årets Bild i olika kategorier. 

Och så förstås den vanliga bilden i kaféet med de stora fönstren som är som tavlor i sig. Hade ingen kamera med mig, så jag fick använda mobiltelefonen. Faktiskt en smula överraskad över resultatet, jag väntar mig egentligen ingenting av bilder från telefonen. Så ur kamerasynpunkt... Men den är bökig att hålla i och hantera när man ska fotografera.

På återseende//Göran

Att fånga känslan i musiken

Soulmusic är en musikgenre som kan ses som en sammansmältning av två av den svarta musiktraditionens mest bärande grenar –gospel och rhytm&blues. Detta skapar svänget och gunget, ett taktfast driv och beat som också gör det lätt att dansa till, men också den djupa musikaliska känslan, inte lika blått som bluesen, utan snarare med en förhoppningsfull glädje i grunden. Bland kända soulartister märks Aretha Franklin, Marvin Gaye, Ray Charles, James Brown, kallad "The Godfather of Soul",  Stevie Wonder och många fler.  Filmen The Commitments för flera år sedan handlade om just soulmusic.

I lördags fick jag vara med och fotografera The Soul Providers, ett renodlat soulband. Det är en grupp som, även om de är amatörer, ändå annars har en anknytning till musik; bland annat i körsång och dirigering och fritidmusik i övrigt. De är fantastiska musiker, med en underbar känsla och stort engagemang för musiken de spelar. Resultatet blir mycket sväng, mycket glädje och en värme som är direkt smittande. Publiken, konferensdeltagare i blandade åldrar, var i extas, och dansade från första takten orkestern tog till sista låten flera timmar senare.

Jag hade fria händer att röra mig som jag ville, men som vanligt i sådana här situationer var det ändå svårt. Ljuset var konstigt, det var mörkt i lokalen (förstås), och jag fick dra upp ISO oroväckande högt, men kom ändå inte undan rörelseoskärpa – musikanterna rörde sig ju hela tiden. Dessutom stördes bilden av mikrofoner, mikrofonstativ och sladdar, och lokalen var egentligen en konferenslokal, ur fotosynpunkt direkt olämplig för sådana här framträdanden. Men, musiken var mäktig, jag njöt och försökte mest fånga känslan hos bandet, känslan i musiken.

Och ikväll såg jag i Alla är Fotografer just hur Rheborg och Schyffert försökte fånga essensen i det de skulle fota, dans respektive sport, och hur svårt det var. Det gav lite perspektiv – det var ju i allt väsentligt samma som mitt uppdrag -  och spädde på den här osäkerheten; kanske jag skulle haft en annan kamera, en mer proffsvariant, eller andra objektiv…ja ni vet.

Suzanne och Amelia, sångerskorna i bandet - feeling och timing är bara förnamnet...

En total närvaro, även när hon inte sjunger.

Mo, basisten och grundaren av bandet - in action

A close up på Suzanne

Och på Amelia

Samspel

och inlevelse.

Och så några groupies, eller gruppbilder. Sånt här är jag dålig på, har svårt att se hur bilden kan bli, svårt att regissera, men lite nöjd ändå - gruppen var ur den synpunkten lättfotad...

Jag har alltid varit direkt svag för just den här musiken och var väldigt glad för att få möjlighet och tillfälle att fotografera mina vänner in action. 

På återseende//Göran

Ur led är tiden

Grisarna kanske inte flyger, hönorna får möjligen inga tänder (franskt ordspråk) och det är ännu inte 7 torsdagar i samma vecka, men jag vet att man fotograferar med telefoner och ungdomar köar i regn och snålblåst timme efter timme för att köpa använda kläder....

Tittade in på Crimson på Brännkyrkagatan i Stockholm som hastigast lite sent på eftermiddagen, tänkte att lite inspiration kring hur man kan framkalla och visa bilder inte skulle skada - de har ett jättefint show room där, som man kan gå omkring och dregla i. Utanför var det världens kö, säkert ett par hundra meter lång, bara ungdomar. Jag funderade i mitt stilla sinne vad väl Crimson kunde ha hittat på som var så intressant, eller om alla köade till den food truck som stod parkerad utanför porten, med tanke på all diskussion kring de här nya snabbmatsrestaurangbilarna, men det visade sig inte vara någotdera. Kön gick till en port bredvid Crimson, med ett plakat som förkunnade Garage Sale och Beyond Retro. 

Det är tydligen en känd grej, det här Beyond Retro, vilket några tjejer i kön berättade, alltså begagnade kläder till bra priser. Tjejerna berättade vidare att de hade stått i kön i närmare två timmar, och räknade med att få stå ytterligare minst någon timme, och de var ändå inte helt säkra på att hinna komma in innan kl 18, då etablissemanget stängde.

Eller kanske inte tiden är så ur led - det är ju inte fel tänkt att reagera mot konsumtionshysterin och ta till vara på det som faktiskt finns tillgängligt, att inte slita och slänga. Och kanske också reagera mot modets växlingar, även om det kan ligga ett mode bara i detta att använda begagnade grejor?

Matbilen hade ändå placerat sig strategiskt, det var många som i kön hade blivit hungriga av all väntan i regnet. 

Och de här bilderna är faktiskt tagna med min mobilkamera, jag hade ingen annan med med mig. Så kan det vara. Ni vet det här med bästa kameran etc. 

På återseende//Göran

Lite bilder från gårdagens fotofika på Knivsöder

Intressanta träffar, de här fotofikatillfällena. Diskussionernas vågor går höga, de tar alltid avstamp i fotografins värld, men kan sedan blomma ut och handla om allting, inte minst eller kanske särskilt dagsaktuella händelser. 

Och så fotograferas det, förstås. Lite oavsiktligt, sådär, men också med direkt avsikt; det är snap shot portraits' förlovade land.

Fotofika, eller?

Också nödvändigt tillbehör.

Och så några droppar till....

På återseende//Göran

Ytterligare rapport: Med både Dagny och Ellen på fotofika

Tevliga samtal med trevliga människor som delar en trevlig hobby. Och värdigt inramad av Fotografiska. Kan det bli bättre?

Och så roligt att kunna ta så mycket kort så ogenerat - vi är ju bland fotografer, bland vänner ju.

På återseende//Göran