Vildmarksmässan

Galet mycket folk på Vildmarksmässan, men så är det ju samtidig båtmässa också. Fast intresset för uteliv, för ekologi, för ett naturligt liv står sig tydligen.

Många kommuner passar på att visa sina smultronställen och vad som finns att erbjuda; fiske, vandring, klättring, cykling, paddla kanot, ridning i naturen - allt som man kan tänka sig. Sverige är stort i det här avseendet, det finns så många olika möjligheter i olika delar av landet, mycket bara runbt hörnet där man bor.

Och det var mycket som handlade om fotografi. Det var flera större utställningar av natur- och vildmarksfoto, av många duktiga fotografer. Och det gjordes reklam för många möjligheter att åka på fotoresor, till snart sagt överallt i hela världen. Det ska direkt erkännas att det fanns mycket som fick det att vattnas i munnen. Alla föredrag med rapporter och fantastiska bilder jordens hörn gjorde inte den saken bättre heller.

Utrustning är viktigt, och självklart fanns det med i år också, dvs mycket kläder. Men de stora fabrikanterna lyste med sin frånvaro. Det fanns inte heller så mycket annan friluftsutrustning som det gjort tidigare.

Trots intresset och de påkostade arrangemangen verkar ändå glansen falna en smula på här stora mässorna. Jag fick lite samma känsla också för Fotomässan i höstas, inte samma folkfest, inte samma kalas som det har varit. Och jag saknade nu den samtidiga fiske- och flugfiskemässan, som brukat vara ihop med Vildmarksmässan. Det förefaller som det blir mer och mer vanlig marknad över det hela, samtidigt som mässorna krymper. Frågan är om vi blir trötta på allt utbud, om vi börjar nå någon slags gräns för vad vi orkar ta in?

Till slut blev behållningen möjligen att kunna köpa olika typer av viltkorv, fyra olika i samma påse för mässpris (ren, älg, vildsvin och hjort), två par strumpor med bambufiber med mässrabatt och getost från Jämtland. Plus lädersmörjning.

Hur man styckar vilt drog en del publik. (Mörkt i lokalen, svårt att få fokus och skärpa rätt ibland, trots högt ISO)

Klätterväggen populär, men igen, inte samma rusning som jag sett tidigare. Kanske blir mer under helgen.

Hur lagar man mat i vildmarken? Enkelt - man tar och värmer upp vatten, häller det i en påse och efter några minuter har man en måltid.

Drömmar om äventyr.

Samling kring lägerelden (nåja), här i ett fiktivt Lappland. Det var mycket rutiga flanellskjortor!

Serkan Günes med rätta populär.

Sammanfattningsvis tycker jag alltså att det inte längre är samma schwung över mässorna nuförtiden, dvs som det har varit. Eller så är minnena mer guldkantade bara för att det var svunna tider. Vem vet?

På återseende//Göran

Vi är alla fotografer, fast olika

Alla är fotografer är igång igen. Och lyckas, precis som förra omgången, att röra upp känslor, uppenbarligen särskilt hos oss som fotograferar. Intressant, faktiskt. Jag fick se det första avsnittet i kväll.

Det är inte mycket, snarare väldig lite fototeknik i programmet. Vill man lära sig fotografera är det nog inte rätt program. Eller, kanske det är just det ändå. För visserligen inte ett ord om bländare och slutare, inga diskussioner om brus och högt ISO, inte ens begreppet skärpedjup var med. Och det stör alldeles klart.

Men, det handlade om något som egentligen är mycket viktigare, dvs bilden, själva idén med vad vi fotograferar; hur vi ser bilden beroende på vilka vi är, vad vi tycker, vad vi har med oss i bagaget i form av erfarenheter och kunskap etc. Och det är intressant.

Första avsnittet med Genusfotografen och Emilia Bergmark Jiménez handlade om hur vi har så lätt att falla i de vanliga fällorna med fördomar som vi kanske inte ens är medvetna om. Det blir emellertid viktigt när vi fotograferar, hur vi ser och hur vi framställer. Frågan blir också större när det kommer till diskussionen varför vi fotograferar, och varför vi tar de bilder vi tar. Man ser det klarare kanske i reklamvärlden, där stereotyperna frodas, men det finns också sannolikt i vårt vardagsfotograferande hur vi väljer att ta bilden och vilken bild vi tar. 

En sån här bild till exempel, från Saigon; kulturkrock, som speglar min förundran över sättet att leva, på ett vis som är helt otänkbart i min kultur, och hur kameran åker fram för att dokumentera och minnas (kanske finns det nåt gendertänkande här också i hur personerna framställs, men det undgår mig just nu). Men vad säger bilden mer, om mig till exempel?

Jag kommer att försöka se kommande avsnitt av serien, jag gillar konceptet.

På återseende//Göran

En vanlig kväll med årsmöte i den lokala fotoklubben

... att utveckla och främja den fotografiska konsten i dess olika tekniska former och genom fotografisk bild eller film söka bevara kulturen i kommunen samtidigt som medlemmarna stimuleras till en meningsfull fritid. 

Och precis så är det. Meningsfyllda aktiviteter tillsammans med en massa trevliga människor som delar intresse - kan det bli bättre? Man byter erfarenheter och prylar, man gör saker tillsammans, man lär sig och utvecklas, samtidigt som tusen blommor får blomma fritt, eftersom vi alla är fotografer men olika fotografer. 

Som exempel; i kväll diskuterade vi bland annat begreppet komplexa bilder, en uppföljning av tidigare genomgång, nu med egna exempel. Vi bjöds också på bilder och berättelse från örnfotografering i gömsle. Livliga diskussioner, med högt i tak. 

Fotoklubbarna fyller ett stort behov och är en rik källa till både samvaro och utveckling. 

På återseende//Göran

Alla är (vill vara) fotografer

Och det är inte bara den digitala revolutionen som gäller. Hur kan man annars förklara att de var så stort intresse för och så mycket folk på fotoloppis på Söder idag. Man kunde ju knappt röra sig. Och det var inte bara vi äldre som sökte nostalgi, det var blandat i alla åldrar.

Och det fanns många direkta trevligheter, rena samlarobjekt för samlare såväl som prylar för aktiva fotografer. Ett stycke fotohistoria!

Testade ett väldigt läckert objektiv på min kamera, ett koreanskt (tror jag) 42,5mm/1,2 dock med bara manuell fokus, men ändå. Perfekt för porträtt. Tur att jag inte hade stora plånboken med mig. 

Försäljningen tydligen lyckad.

Det verkar som om fotoloppisen b lev en succé. Hoppas den återkommer. Finns väl inget bättre än att alla grejor som annars antagligen ligger och samlar damm får en ny chans.

På återseende//Göran

Är fotografer filosofer?

Livliga diskussioner på Tårtan idag, som vanligt, filosofiska både över- och undertoner, åtminstone i min hörna. Och hur får man ihop Gyllene Regeln med historian om förkrigsobjektiv som sitter på ett elektroniskt underverk av idag och reflektioner över eventuellt regelsystem vad gäller kamerainnehav med tankar om slow food, långsamhetens lov och flow, blandat med funderingar om hur det är att vara hundägare...

Egentligen tänker jag att det är det som är den fotografiska själen, kvintessensen av bildskapande med ljus, dokumentation och konst. 

Alla bilderna tagna med objektivlocksobjektivet, eller rättare The Body Cap Lens. Nja, inte helt övertygad. Kanske den ändå passar bättre utomhus, med bättre ljus. Jag kör på ett tag till så får vi se.

På återseende//Göran