Hund – eller kattmänniska?
Vi älskar ju att kategorisera, dela in i grupper, hänföra till olika kategorier, vilket också gäller detta med husdjur. Speglar valet av husdjur ägarens kynne eller personlighet?
Som alltid finns naturligtvis forskning på det här, mer eller mindre seriös, och resultaten tycks sammanfalla med de tankar och fördomar vi har om djuren, i vår strävan att ge mänskliga drag åt djurens personligheter och uppförande.
Katten betraktas ju som självständig och fri, nån som inte låter sig underordnas eller kuvas, man styr inte en katt. Hunden däremot ses som den som vill vara till lags, sällskapsbenägen, mån om att vara med och göra som den blir tillsagd – den ensamme rebellen (katten) mot tjänaren (hunden). Följaktligen ger man samma epitet till katt respektive hundägaren; kattägaren som oberoende och sarkastisk, mer introvert medan hundägaren betecknas som öppenhjärtig och glad, mer för sällskap.
Men stämmer detta verkligen? I min värld blir det lite av horoskoptänk; man vill gärna att omdöme ska passa in, man tolkar som man vill och som man tycker passar?
Som jag ser det finns det framförallt djurmänniskor, dvs folk som gillar djur, som uppskattar sällskapet, oavsett om det är katt eller hund eller marsvin eller akvariefiskar.
För den positiva effekten av att ha sällskapsdjur (överhuvudtaget) går över alla gränser, såväl medicinska positiva effekter (exempelvis på blodtrycket) som i övrigt, psykiskt välbefinnande, motion etc.
För stunden är jag hundägare. Jag har varit det förut också, och ser alla fördelar med det. Men jag har också varit kattägare, i många år, vilket också fungerade och kändes rätt. Och det är väl så det är, vi är sällan så förfärligt utmejslade utan det finns alltid lite av varje hos oss; typ vi är ofta gladlynta och positiva, dvs. utom i stunder av nedstämdhet och sorg (eller tvärtom), vi vet precis vad vi vill förutom då vi känner oss tveksamma och tvivlande… etc.
Men ett är säkert; det är väldigt positivt och givande med sällskapsdjur. Utom när det är jobbigt och besvärligt, förstås.
På återseende//Göran
//GöranR
Lika härligt! Men ofta sorgligt i slutändan...
Men nu är nu, och allt är väl med Roffe!
/B
Ps. Jag va nere och klippte mig nyss, och Roffe märker direkt att det är något Pg och att han inte får följa med! Då lägger han sig i hallen med huvudet ned på mattan och vill inte titta på mig! Jag e tvungen att försiktigt lyfta upp hans nos litet när jag går för att få litet kontakt och säga, "Du klarar det här, det gäller bara fyrtiofem minuter"
"Det känns inte så", svarar Roffe!
Kul å gå å klippa sig efter det svaret! ;)
/B
//GöranR
Kan ju säga att den dagen i Juni förra året då jag och min flickvän bröt upp var en av de hårdaste i mitt liv. Och vem fanns där som tröst? Jo min lilla Maja (hund) så japp husdjur Katt eller Hund är bara positivt i min mening. Särskilt Hund då :)
Så, klapp till Maja!
//GöranR
Dejlig blogtekst og meget fint hundefoto.
Vi har haft kat i mange år. En race kat (Color Point), som absolut var sin egen. Vi må ikke have hverken kat eller hund her hvor vi bor. Så hun var "undercover" indtil sin død. Vi har efterfølgende haft en lille hund i dagpleje i et årstid - hende savner vi stadig.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Fast det är nåt särskilt med katter! Det går inte att komma ifrån.
Ha det bra//GöranR
//GöranR