Grubblar fast ej det lär båta, över en evig gåta

Fast egentligen ska det vara underlig gåta, och det kanske det är. Nämligen det här med en "bra bild". Igen. 

När man läser bloggarna här på fotosidan, eller tittar på andras bilder, särskilt om man följer fotografer, märker man hur ibland det blir liknande bilder, inte samma, men motiven tenderar att hamna inom ungefär samma kategori och återkomma. Några är väldigt intresserade av fåglar, andra har sina ställen vi får se i olika situationer, olika ljus och olika säsonger, för några är en driven  stil uppenbar - svartvitt, porträtt, nattvandringar och mycket mer. 

Och det blir väldigt ofta väldigt bra bilder! Bra i bemärkelsen att de ger något till betraktaren, att de är intressanta att titta på, inte minst i sin kontext. 

Den eviga diskussionen vad som är en bra bild har innehållit, bland annat, motiv, komposition, skärpa, men också känsla och budskap, förutom målgrupp och att bilden "gör jobbet", för en själv, för andra etc. 

Det som verkar vara gemensamt för alla bra bilder, där motiven eller motivtyperna återkommer (som jag ser i bloggarna och annorstädes) - och då menar jag inte att det är samma motiv, utan mera "stilen", sättet att fotografera - är att vederbörande fotograf förefaller ha en mer eller mindre stark känsla för vad hän fotograferar, det tycks som om fotografen känner för sina motiv, tycker om att fotografera just så här och har en egen relation med vad man fotograferar. 

Och en utrustning som man själv tycker om och känner sig bekväm med, förstås.

Typ; en som älskar fotboll och kan sporten tar också bra fotbollsbilder, allrahelst om vederbörande har en utrustning som den gillar. Den som gillar Kent (och är ackrediterad) tar bra Kentbilder. Och så vidare.

De av mina bilder som jag oftast är mest nöjd med är just sådana bilder. Snapshotporträtt av familjen, särskilt i musiksammanhang och andra bilder från mina musikupplevelser och mitt eget musikliv, bilder från mina fiskeresor (riktade natur och porträttbilder) eller blommorna och humlorna i min trädgård. Det är ju förstås inte de enda bilder jag tar, men "gilla"faktorn är nog högst här (också för min  bildpublik). 

Exempel: 

En nära anhörig, en av mina favoritkörer i ett sammanhang jag känner mig synnerligen bekväm, nämligen barbershop music.

Hon är fullständigt omedveten om mitt fotograferande, minen hör till situationen (mobbning och ignorans av olikheter, nämligen sin kamrat renen som har en röd näsa, ända tills denne får en favoritroll hos tomten, ni vet). I övrigt finns det säkert mycket att säga, förstås.

Och här är alltså samma situation, dvs Rudolf med Röda Mulen.

Många som gillar de här bilderna, många förstås inom målgruppen (bilderna som gör jobbet för sin publik), men ändå.

Eller vad säger ni?

På återseende//GöranR

2016-12-16 07:32   Benganbus

Det intressanta fotografiska samtalet,
tycker jag e en bra sammanfattning av din blogg!
/B

Besvara

Svar från gorred 2016-12-16 13:46

Tackar Bengt! Uppskattas.
//GöranR

Svara

2016-12-16 15:43   aasaboe

Du har absolut rätt i att det är lättare att få till bilderna när man kan "ämnet". Vill man också att bilderna ska kunna hjälpa till att få ut ett budskap blir det ju säkert inte sämre resultat.

Och jag tycker om dina bilder!

Besvara

Svar från gorred 2016-12-16 23:17

Tack Christer. Tycker man om och kan sina motiv, så blir det bättre bilder. Sen ligger det också något i det du skriver om budskap - vilket också ökar engagemanget. Och engagemanget är viktigt för att bilden ska bli bra, inte minst ur personliga och känslomässiga aspekter, vilket i sin tur ökar värdet på bilden, hellre än teknisk perfektion utan känsla och engagemang. (lit e rörigt kanske, mne hoppas du förstår)
//GöranR

Svara