Förklädd och kamouflerad
Just nu har jag alla möjligheter att göra det jag under stora delar av året ser fram emot - nämligen att sitta på altanen i trädgården utan att frysa, kunna dricka kaffe och läsa morgontidningen i solsken och till och med ibland behöva blända ner med parasollet. Jag har fortfarande semester, och det här är en sådan där sommar som kommer att pratas om länge och relateras till, som exempelvis getingsommaren 1959. Solen skiner alltså, och det är varmt. Och skönt.
Trädgården lever. Det strävsamma talgoxeparet far runt som vanligt och letar mat i buskarna, och jag sitter och tittar på dem och njuter. Men, hallå - vänta nu - är det fler? Och jovisst, det är ett helt gäng talgoxar som flyger omkring i buskarna - ungarna har alltså blivit flygga; det funkade med familjen i år igen. Det väcker varma känslor, minsann.
Så in efter kameran. Men ett mer eller mindre dödfött projekt. De flyger fort! Och sitter inte länge stilla. Och är långt borta, eller små - räcker inte med 600 mm ens. Men, huvudsaken är att de finns, och har kul och trivs.
Inte bara små och avlägsna, utan också perfekta färger - smälter in i lövverket. Fortfarande lite rufsiga...
Och som här. Och trots det långa objektivet, ett gammalt Zuiko 70-300, som med adapter sitter på EM-1:an, ganska häftig beskärning.
Solen ger ljus också, med en härlig lyster i bladen.
Roligt att experimentera lite med olika gluggar i solskenet.
Risk för en kall vinter? Det är mycket rönnbär på gång på mitt lilla träd (Bondepraktikan?). I vilket fall kan det igen bli god rönnbärssnaps, och kanske till och med likör och marmelad. Delikatesser! Men, det är till hösten, och den är långt borta, i alla fall just nu.
Lite bilder och tankar alltså från min vardag. På återseende//Göran
Fina bilder Göran!