Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

En sån där kattbild, fast med hund

Det har inte blivit mycket fotograferat i jul. Jag har av skilda anledningar inte varit ute så mycket, och det är lätt att det inte blir taget så många bilder om man bara har innemiljö till hands. Dessutom kan jag ibland känna mig mätt på att fotografera, jag har annars i princip alltid kameran med mig, och jag har en tanke om att det ibland kan vara gott för motivation och intresse att göra uppehåll, att ha fotoabstinenta stunder liksom. 

Men ibland blir ändå abstinensen för svår, och man riktar kameran lite hit och dit, på närliggande motiv i som omedelbara närhet. Och hunden M är ju väldigt närliggande av en mängd anledningar, inte minst att hon alltid är just i närheten. 

Hon är en sällskapshund. Hon håller en alltid sällskap. Sitter jag och ser på TV kommer hon och lägger sig i soffan bredvid eller på golvet nedanför. Sitter jag vid datorn kommer hon och lägger sig antingen i den lilla bäddsoffan precis bakom mig, eller nere på golvet, vid mina fötter och mitt i dörröppningen, så man liksom får kliva över henne. Hon gillar beröring och kan sitta länge och bli kliad under hakan,  men just närheten verkar vara viktigast, att ha koll. 

Och det är nåt visst med det. Hennes närvaro är påtaglig, och hon är en god lyssnare när man får idéer och vill pröva dem... ett riktigt, och viktigt, sällskap.

Den här bilden faller ju direkt in under kategorin gulliga husdjur, dvs "kattbilder", och räknas väl egentligen inte, åtminstone om man har ambitioner att visa bilder som är "unusual" eller "different". Den kvalificerar sig definitivt inte för sidor för mer konstfoto eller fräcka, annorlunda bilder som är banbrytande och utvecklande (ALT?). Samtidigt gillar jag såna här "kattbilder", oaktat det handlar om hundar. Det handlar väl också lite om att gräva/fotografera där man står, dvs dokumentera det enkla och vardagliga i ens tillvaro, sånt vi har i vår närhet och betyder mycket för oss men ofta är så nära att vi inte längre ser det. Och det finns inspiration att hämta i den här genren också, inte minst här på FS.

På återseende - men tills dess en god fortsättning, önskar//Göran

Inlagt 2019-12-30 16:40 | Läst 1897 ggr. | Permalink

"Känns bekant det där..en vovve på ett lammskinn i dörröppningen eller i lilla barnfåtöljen bredvid mig här vid datorn. Och ibland hörs dom små snarkningarna också :) Men det går inte att smyga sig på, då sover hon räv och kollar med ena ögat .. Med vänlig hälsning/Gunte.."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Hej Göran.
Jag tror att det finns flera som känner på samma sätt - mig själv inkluderande. Omvänt är jag säker på att fotolysten kommer igen - vi är smittade av bacillerna är jag övertygad om.
Som hobbyfotograf är vi lyckligtvis fria til att välja motiv.
Med vänlig hälsninger och gott nytt år från Erik i Roskilde / DK.
Svar från gorred 2019-12-31 14:19
Jo, fotolusten kommer tillbaka. Den blir man nog aldrig av med. Men bland kan det vara bra med en lite paus, att ta nya tag ifrån. Bara man inte gör det för märkvärdigt.
Tack för kommentaren och Gott Nytt År.
//GöranR
Den är fin din vovve! Inget tvivel om det! Känns ibland som fotolusten avtar med ljuset.. ISO-skalan kunde lika gärna vara en 'lust att fota skala'.. och nu går vi mot högre 'lust att fota' nivåer på den skalan!
Hälsn!
Svar från gorred 2019-12-31 14:21
Tack för kommentaren Jan. M blir mer och mer del av ens liv, i helg och vardag. Och lusten att fotografera varierar, men den kommer tillbaka.
Gott Nytt År!
//GöranR
Nja, nu är det lite skillnad mellan bild på gullig hund och bild med gullig hund som har husses berättelse med. Väldigt stor skillnad till och med. Det här är ju en bild på en relation och berättelse om en relation. Stor skillnad. Klappa hunden från mig och önska ett gott nytt (hund-)år.
Svar från gorred 2019-12-31 14:23
Det är sant. Och det är ju det som gör bloggen så intressant och trevlig som företeelse, en liten historia i såväl text som bild.
M uppskattade klappen - Gott Nytt År till dig också!
//GöranR
Känns bekant det där..en vovve på ett lammskinn i dörröppningen eller i lilla barnfåtöljen bredvid mig här vid datorn. Och ibland hörs dom små snarkningarna också :)
Men det går inte att smyga sig på, då sover hon räv och kollar med ena ögat ..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Svar från gorred 2019-12-31 14:24
Precis så är det! Och M blir mer och mer del av familjen, i alla avseenden.
Tack för en trevlig kommentar och Gott Nytt År.
//GöranR