Digitalt men med analoga rötter
Det verkar finnas en onödig klyfta mellan de som fotograferar analogt och de som fotograferar med digitala verktyg. Man diskuterar bland annat känslan i bilden, som då är annorlunda med film än med en elektronisk sensor. Och sen också om efterbehandling kontra ”göra färdigt bilden i kameran innan man skjuter”, så att det blir den berömda ”rätt ut ur kameranbilden”, som då, utan att det behöver sägas, är mer värd än en aldrig så bra bild tagen med en digital kamera och efterbehandlad i låt oss säga Photoshop eller Lightroom. Moderna fotografer, med digitala kameror bryr sig heller inte så mycket om exponering och eftertanke innan man trycker på knappen, eller?
Och så har vi de fotografer som fotograferar digitalt nu, men som tidigare plåtat analogt. Jag kan förstå ur ett historiskt perspektiv att man gärna relaterar till hur man gjorde förr, men ibland verkar det som man skäms över att man plåtar digitalt, när man hela tiden jämför och pratar om hur man nästan kan få en bild att verka ”analog”. Fast den är digital.
Alltså: man efterbehandlade på den gamla goda filmtiden också. Vidare: Modern efterbehandling, liksom tidigare, är inte för att rädda en slarvigt exponerad bild eller för att göra en ny bild av filen i datorn. Efterbehandling var snarare tidigare mer ett effektsökeri – idag mer ett sätt att greja med bilden så den bättre motsvarar vad man faktiskt såg och minns av fotograferingstillfället.
Sedan är det en myt att dagens fotografer är slarvigare när de tar bilder jämfört med den analoga tiden. Det är lika viktigt att exponera, fokusera och komponera bilden i kameran idag som det var förr. En seriös fotograf fotograferar med lika mycket eftertanke digitalt idag som man gjorde analogt förr.
Det finns många fler fotografer nu än tidigare. Många fler som fotograferar, som har en bra kamera. Och mobilkamerorna blir allt bättre, och ”alla” har ju en sådan. Och ”alla” fotograferar digitalt. Och då undrar jag om detta att fotografering är mer allmängiltigt nu, är mer av var mans möjlighet har tagit udden av fotograferandet, slipat av det exklusiva i att vara fotograf och. Och att då håller de gamla (bildligt talat) analoga fotograferna fast vid sin grej i ett försök att upprätthålla exklusiviteten och göra det märkvärdigare än vad det är.
Jag började min fotografering analogt. Nu fotograferar jag uteslutande digitalt. För mig är det samma fotografering, jag fotograferar på samma sätt, men upplever dagens verktyg som mer lättjobbade än tidigare, och med möjlighet till efterbehandling för att få bilden som jag minns fototillfället och inte minst sorteringen som är mycket lättare.
Till sist; man kan helt säkert fotografera med lika mycket känsla digitalt som analogt. Det är till slut bilden som gäller. Men som vanligt är det upp till var och en hur man vill uttrycka sig, var och en får bli salig på sin tro. Och ingen metod är bättre än någon annan. Annorlunda, men inte bättre.
På återseende//GöranR
Visst var det fantastiskt att labba bilder i mörkrum, men det är också kul att fixa med dem i Fotoshop.
Snyggt kaxigt porträtt du lagt in!
Sen finns det alltid mycket att diskutera.
//GöranR
/B
//GöranR
Å inte ser Jag någon skillnad på några känslor hit och dit i digitalt vs analog bild.
Det är mer irriterande med dom som anser att en t.ex Nikon D300s är omodern om man skulle
föreslå modellen för någon som söker en billig start. Vadå omodern? är det ett modeplagg eller?
Jag fotograferar både i jpg och RAW, jpg i lilla kameran för street och varia, RAW i "stora" kameran. Det fungerar det också.
Och det där med "moderna" eller "omoderna" kameror - visst händer det mycket för varje ny version, men det betyder ju inte att den gamla kameran slutar att ta bra bilder...
Tack för ditt inlägg//GöranR
Meget velskrevet indlæg og jeg er enig med dig.
Mvh. Erik.
//GöranR
//GöranR
Vad jag arbetat med bilderna men jag måste nu känna mig nöjd.
Började i januari. Hemskt när velighet kommer in i bilden.
Ha det härligt
Gun-Inger i vår nya digitala värld.
//GöranR
Ha det gott
Absolut ett fotografiskt samtal!
//GöranR