Det fotografiska samtalet – i verkligheten
Häromdagen hälsade jag på hos Tore Marklund, fotograf och (framförallt) filmfotograf, hemma i hans studio i Vaxholm. Det blev en lång och intressant eftermiddag. Samtalet böljade fram och tillbaka om kameror, fotograferande och filmande och Tore delade med av sig långa yrkesliv som framförallt filmande fotograf; kanske främst dokumentärer men också produktfilmande och fotograferande, med stora kunder som uppdragsgivare. Sen hade vi synpunkter på lite olika projekt vi har respektive, med bra påfyllning av idéer inte minst.
Till exempel: En väldigt stark dokumentär handlar om Ronnie Gardiner, den amerikanske jazztrummisen som spelat med de största inom jazzen men nu är bosatt i Sverige sedan många år och här främst har spelat med Charlie Norman, förutom egna band. Ronnie har utvecklat en metod, RGM-metoden, som bygger på musiken och koordinationen för trumspelet för att hjälpa strokepatienter och personer med neurologiska sjukdomar. För detta har han erhållit Mensapriset, och metoden som sådan är i bruk på flera av våra stora sjukhus.
Vi har förutom fotograferandet beröringspunkter inom musiken– våra döttrar sjunger i samma kör (det är så vi lärde känna varandra) och vi fotograferar och filmar framträdanden körens liv och dokumenterar på olika sätt alltså musikens värld.
Det är ju nu detta med att verkligen träffas, att sitta i verkligheten och prata och fika som är så trevligt och så berikande. Man har ögonkontakt, man är medveten om nyanser och de små tecknena i samtalssituationen, samtalsämnen föder samtalsämnen och samtalet är fyllt av intresse, respekt och hänsyn. Det är någonting att ta fasta på, och ta vara på så att vi inte bara hemfaller till diskussioner via nätet som lätt blir så flacka och meningslösa, utöver rent informationsutbyte alltså.
Vi måste slå vakt om det fotografiska samtalet IRL.
På återseende//Göran
/B
Ps .Men man kan beststämma fikaträffpunkt via nätet! :)
//GöranR
//GöranR
När man träffas live hör man ju inte bara orden som sägs, utan även HUR de sägs, med pauser, gester och miner. En massa info mellan raderna. Precis som med film.
//GöranR