Det är nåt visst med Paris, ändå
Det var ett tag sedan nu, men jag har varit i Paris flera gånger tidigare, inkluderat årets mellandagsvistelse. Inga längre vistelser, en knapp vecka här, ett förlängt veckoslut där, några dagar däremellan. Frågan är hur mycket av Paris man hinner ta in då, eller om man verkligen lär känna stan. Egentligen inte, det man till nöds hinner med är väl de uppenbara turistmålen; Eiffeltornet, Triumfbågen(arna), Louvren och Champs Elysée. Och det är väl där jag har varit förstås. Men ändå har jag en i det stora hela väldigt positiv bild av Paris.
Och Paris är ju mer än turistfällorna. Jag har mer och mer hittat nån slags Pariskänsla bland gatorna bortom allfartsstråken, och givet att mycket av ett lands känsla, tradition och kultur finns i dess mat och matställen; att ta en kopp kaffe och kanske en croissant (eller nåt) på något trottoarkafé bland andra Parisbor, att hitta de här genuina restaurangerna som det finns så många av – jag har till exempel haft något av mitt livs upplevelse med Moule au Vin eller Moule marinières, där det genuina och rustika bara var förnamnet – ger mig egentligen mer. Eller att flanera i någon park. Louvren och Eiffeltornet är mer saker att bocka av.
Sen är det nånting med arkitekturen, jag har svårt att sätta ord på det, men jag tänker till exempel på hur husen ibland är byggda, de här tårtbitsformade husen, balkongerna med räcken i smidesjärn, gatorna och alléerna med de stora träden. Kulturen naturligtvis, det finns till exempel så oändligt mycket mer än Louvren.
Och så folklivet förstås, vimlet. I centrala stan långt in på småtimmarna med de små ställena där man kan smita in för en sen pilsner och en liten matbit, kiosken med crepes eller våfflor, eller stället där man kan köpa ostron Take Away…
Egentligen har Paris inte förändrats så mycket över tid för mig, utom kanske en sak - språket. Tidigare har det bara varit franska som gällt. Väldigt få personer har kunnat ens rudimentär engelska, och min franska har alltid i sin tur varit rudimentär, viket försvårat kommunikation. Men tiderna förändras, de som är unga vuxna nu har levt i en annan och kanske mer global värld, och det går nu mycket bättre att göra sig förstådd med engelskan som bas. Det underlättar!
Här följer en något spretig kavalkad av bilder från Paris.
Svårt att komma undan Eiffeltornet. Det syns från ganska många håll.
Tunnelbanan, Metron, är ett suveränt sätt att ta sig fram med i Paris. Men rullstolsburna och andra som ar svårt att röra sig får det svårt. Det finns nästan bara trappor, inga rulltrappor, inga hissar.
På återseende//Göran
Alla bilderna tagna med Olympus OMD EM5 III, med objektivet M.Zuiko Digial 20mm/1,4.Det var spännande och något av en utmaning att begränsa sig i detta så här.
//GöranR
/Gunnar S
Att använda en genomgående brännvidd danar fotografen :-)
Och det här med ett, fast objektiv: Hälften lathet, hälften utmaning, men hela tiden spännande. Och det ställer krav på ett helt annat sätt, helt rätt.
//GöranR
/MA
//GöranR