Är det annorlunda att fotografera digitalt jämfört med analogt?
Det hävdas ibland att det är svårare att fotografera analogt jämfört med digitalt, och att det analoga fotograferandet kräver mer än det digitala. Detta är ju en fråga som egentligen är närmast retorisk, och som man med uppenbar självklarhet kan svara både ja och nej på.
Ja, det är annorlunda, på sitt sätt omständligare, speciellt i efterhanteringen, med framkallning, kopiering etc. förstås.
Nej, det är i grunden inte annorlunda att fotografera digitalt. Det är precis samma förutsättningar, samma hanterande av exponeringsvariablerna och ofta, i stort sett, samma knapptryck och rullande på inställningshjulen. Och kamerorna ser i stort sett likadana ut.
Det är inte ”lättare” att fotografera digitalt. Det krävs samma kunskaper om fotografering oavsett vilka verktyg man använder; kunskaper om exponering, om ljusets inverkan, kunskaper om bild och komposition etc etc.
Men, med det digitala fotograferingsverktyget kan det gå snabbare, man kan ta flera bilder i följd, och varje knapptryck kostar inte längre skjortan – lagringsmöjligheterna är ju ljusår annorlunda på ett minneskort via en elektronisk sensor jämfört med en preparerad celluloidremsa eller glasskiva. Och man får omedelbar respons på sina knapptryck, man ser bilden direkt.
Och då hamnar vi i en närmast filosofisk fråga; det är lite omständligare att vara analog fotograf, vilket skulle kunna vara grunden för mer eftertänksamhet, mer noggrannhet i förberedelserna, ett långsammare flöde och en mer genomtänkt fotograferingsprocess? Vilket skulle resultera i en mer genomtänkt bild med högre kvalitet…?!?
Fast jag tror inte det. Inte egentligen. Seriösa fotografer fotograferar med eftertanke och begrundan oavsett verktyg de använder.
Det är så många fler som fotograferar idag, så många fler som har en kamera jämfört med tidigare. Och har man ingen kamera så har man sin mobil. Så det blir många fler bilder än någonsin, vilket förstås tunnar ur. Men det är en helt annan fråga.
På återseende//Göran
I huvudsak kanske man kan säga att för den seriöse fotografen som vill hålla koll på alla variabler för att få fram ett maximalt resultat, blir det inte så väldigt stor skillnad mellan det sentida analoga och det digitala – så långt har du alldeles rätt. Ändå haltar din jämförelse på ett inte helt obetydligt sätt. Det finns nämligen något som den numera utvecklade digitala fotografin kan, som den analoga fotografin inte kunde. Digitalfotografin av i dag ger en i det närmaste helt (tekniskt) okunnig fotograf möjligheten att ”knäppa av” bilder som blir om inte fulländade, så tekniskt mycket bra. Det erbjöd inte den tidigare analoga fotografin – den krävde åtminstone vissa tillämpade kunskaper hos fotografen.
Detta får långtgående implikationer – men det får vi återkomma till... :-)
Men, de automatiska och/eller semiautomatiska kamerorna, där man inte behöver ställa in en massa saker fanns (finns?)ju också i den analoga världen. Och de gav ju inte sällan ett åtminstone i stunden tillfredsställande resultat.
Vad jag vill komma åt är den lite slappa inställningen att det skulle vara så besvärligt och krävande att fotografera analogt jämfört med det digitala, att på den (gamla, goda) tiden minsann krävdes kunskap för att ta en bild och att det inte skulle vara fallet nu (ett sånt där värderingstänkande som inte är fruktbart). Dvs, jag hävdar att vilka verktyg vi än använder är fotografisk kunskap lika viktigt idag som då. Jag fotograferar inte särskilt annorlunda med min Olympus OM D E-M1 idag jämfört med min Ricoh Singlex från 1968.
Och visst, jag pratar om seriös fotografi, förstås.
Redan de gamla holländska mästarna (även om det inte var fotografi var det ju i alla fall bildframställning) fick ju också brottas ned detta! Så det är nog för väl (eller kanske inte - med AI kanske det kommer?) att kamerorna ännu inte tar över detta åt oss också...
Så min åsikt är, att i princip var det lika svårt/lätt nu som på den analoga tiden
att fotografera, men att få tekniskt sett bra bilder idag är mycket lättare - att få fotografiskt bra bilder är lika svårt, då som nu.
Det är helt individuellt menar jag - jag själv tycker att ”slow photography” med analog utrustning hjälper till att förbättra mitt bildseende och min kreativitet - andra vill hellre ta många bilder av ett motiv med ambitionen att någon eller några bilder blir bra. Men kravet på bildseende/komposition/kreativitet är lika i båda fallen.
Att det sedan är intressant och spännande att gamla kameror ofta är mekaniskt och optiskt sett små ”underverk” - det är en helt annan femma!
mvh
/B
Det finns nog en del som tror att vi ”analoginördar” håller analogfotografin för att vara ”finare”...men den är ju bara annorlunda!
Bra skriven blogg om ett intressant ämne, Göran!
mvh
/B
Det är ju ingen slump att jag inte vill se analog fotografi i en klumpsumma. Om vi tar den gamla analoga fotografin så börjar fotograferingen med frågan om rätt exponering, Till sitt förfogande har man en exponeringsmätare som mäter allmänljuset i normalobjektivets vinkel. Du skall inte bara veta vilken lagom motivreflexionsblandning du skall rikta din metare mot, du skall även i huvudet kunna översätta detta allmänljusvärde till ditt motivs specifika (och sannolikt från allmänljuset avvikande) ljusreflexion. Faktum är att man genom mångårig övning nästan måste utveckla ett sjätte sinne för att i kniviga situationer hamna rätt. För att få användbara färgdia var det nödvändigt att behärska detta.
I motsats till ditt något svepande sätt att beskriva saken, blir skillnaden här enorm mellan den gamla analoga fotografin och den höggradigt automatiserade digitala av i dag. Skillnaden i kunskapskrav är uppenbar.
Bara nu ett exempel...
Det samma gällde när jag plåtade analogt för tidningen Musikern. Men oftast betydligt fler bilder.
För det andra, det här med datorn.
På den tiden var Krimson, eller Holly foto på Södermalm, min dator. Det var inga problem att få bilden som man ville ha den. Bara att snacka med dom hur man ville ha bilden, efter att ha kollat neg eller kontaktkarta. Men visst tog det längre tid. Men ofta med bättre resultat eftersom,, exempelvis Nikon F3 exponerade väldigt bra, och filmens förmåga att teckna ut gråskalan mer riktig,( Hela skalan) men ändå med stuns, kontrast, och svärta i bilderna. Det är väl det vi med alla datorprogram i dag försöker efterlikna, ,men har svårt att nå??
För det tredje. Nu ska jag snart ut på stan. Ha det bra Bengt H.
Om vi gör några antaganden:
De som fotograferar analogt är intresserade och kunniga fotografer som behärskar det här med exponeringsparametrarna, har utvecklat bildseende och har en seriös inställning till fotografin. Den gruppen är relativt lättdefinierad.
Gruppen som fotograferar digitalt är däremot betydligt större och består av flera grupper. Tillgänglighet till avancerad teknologi finns nu för ”alla”. Det innebär att det finns en stor grupp fotografer som inte har samma gedigna fotobakgrund som kan krävas, men som med sina automatiserade fotoverktyg ändå kan spotta ur sig en väldig massa bilder, som ibland kan vara lyckade, givet bra grejor – ”alla är fotografer”. Hit hör också de som mer eller mindre uteslutande använder mobilkamerorna. Det är inte dem jag pratar om här.
Men, i gruppen som använder digitala kameror finns också de som är seriösa, fotokunniga och kan hantera exponeringsparametrarna. Det är de jag pratar om här, för att vi inte ska jämföra allt för olika frukter.
Det finns också andra möjligheter att vara tydligare. En ”enkel”, dvs mekanisk systemkamera av förkrigsmodell är ju helt manuell, alla inställningar måste göras ”för hand” liksom. En senare analog systemkamera har ju med tiden fått flera hjälpmedel som avståndsmätare, exponeringsmätare etc. Skillnaden mellan den moderna digitala systemkameran och sena tiders analoga kamera är mindre. Men är det nån skillnad på en exponeringsmätare man håller i handen och sen stoppar ner i fickan jämfört med den som är inbyggd i kameran?
Det går att hantera den moderna digitala kameran helt manuellt, vilket det faktiskt är många som gör. Det är få, om ens några, seriösa fotografer som kör på automatläget.
Och bara för att det går att köra helt automatiserat, och enkelt, med en digitalkamera innebär det ju inte att man tvunget gör det. Jag köper eftertänksamheten och långsamheten i det analoga, men hävdar att det är inte bara möjligt utan också rimligt och vanligt även när det gäller den digitala fotograferingen. Både med en bil med maxhastighet 300 km/tim och en bil som inte går fortare än 120 km/tim kan man köra i 30 när så krävs…
Men jag inser att frågan är mer komplex än vad jag förutsatte med min text. Intressanta synpunkter har tillförts. Emellertid håller jag fast vid min grundtes: Det är annorlunda att fotografera analogt jämfört med digitalt. Men det är inte svårare, inte i grunden. (Och färgdia sysslar vi inte med längre 😉)
Och med en seriös inställning till fotografin har det egentligen inte någon betydelse vilken utrustning man använder, det är slutresultatet som räknas, bilden, och den blir densamma i sista änden, dvs en bild som vi ser den och vill ha den.
En sista fråga, som det säkert finns skäl att återkomma till, om än av mer filosofisk karaktär: Om det nu är besvärligare och ”svårare” att fotografera analogt, varför gör vi det då?
Det är en enorm skillnad på en gammal handhållen exponeringsmätare och en inbyggd av i dag. Mätaren i kameran (mobilen) av i dag inte bara mäter ljuset, den är kopplad till ett motivbedömningsprogram som avpassar resultatet efter den antagna motivsammansättningens ljusreflexion. Alltså precis det som man med stor möda fick lära sig göra själv i huvudet i gamla tider.
"Och färgdia sysslar vi inte med längre". Vilka "vi"? Efter att sedan länge ha lagt ner alla diafilmer, har Kodak nyligen lanserat en ny Ektachrome diafilm! Det måste alltså finnas rätt mycket diafotografer, om Kodak beräknar att något sådant skall vara lönsamt.
Det är väl lockelsen; att få göra saker själv.
Men min ursprungliga tes håller jag fast vid; vill du göra bra fotografiska bilder måste du , oaktat all automatik eller frånvaro av automatik och oavsett om du använder en gammal kamera eller en modern digital kunna fotograferingens grunder, vet hur de olika exponeringsparametrarna fungerar var för sig och tillsammans. Och vi pratar inte om massfotograferingen, "alla är fotografer"situationen.
Sen är jag medveten om, och köper rakt av, det roliga att syssla med hantverk, att använda gamla metoder, att försjunka i långsamma processer, som man gjorde förr. Och jag förstår att det kan vara roligt!
Hälsningar//Vi, Göran Redmo😉
Ha det gott / Gunnar S
Men visst skiljer sig sättet att fotografera, jag fotograferade väldigt mycket tidigare med diafilm och konsten att hålla kameran rak är ju viktigare, jag fick ibland fuska och skära bilden lite snett för att få den rak i ramen. Jag hade på den tiden max 200mm och det var det man kunde utnyttja och man använde hela bilden, idag så har jag motsvarande 750mm och beskär ofta en hel del, kravet på brus och exponering blir på något sätt högre på slutprodukten.
På den analoga tiden så tog man kanske max 50 bilder på en dag, mitt rekord idag är 1000 bilder på en timme. Kravet på den perfekta skärpan har blivit större med den digitala tekniken, på den gamla tiden så kunde man nöja sig med komposition och ett fint ljus tycker jag
Se där typiska ord som kommit fram i diskussionen - något att fundera och reflektera över. Sista ordet är långt ifrån sagt. Under tiden får vi väl ägna oss åt det som det egentligen handlar om, att fotografera, med de verktyg vi har till hands och gillar att använda.
//GöranR
//GöranR
Hur många mäter exponeringen manuellt, när det gäller digital fotografering?
Automatiken fixar ju en dator i digitala kameror. Både exponering och omvandling till jpeg om man så önskar. Och en eventuell justering gör man lätt i ett bildbehandlingsprogram. Dessutom finns möjlighet att med ett klick få 3 bilder med olika inställningar.
Fotograferar man däremot analogt så måste man utan automatik få exponeringen rätt från början samt välja rätt film och kemi och framkallningstid som passar filmen.
Arbetet fortsätter i mörkrummet, när man kopiera bilden, där slutresultatet påverkas ytterligare.
Ett bra resultat kräver kunskap i hela kedjan:
filmval, exponering, framkallning och kopiering.
Allt hänger ihop - utan automatik.
//GöranR
Mitt bästa sätt att plåta är numera med gammal Ais-optik på digital Nikon. Människor med 50 mm, platser med shift-28:an. Då får man vara noga, men jag jobbar nästan alltid på frihand, om jag inte stitchar panoraman med PC28. Ljusmätare tycker jag ofta mäter fel, också med moderna kameror och optik.
Och egentligen oavsett om man fotograferar analogt eller digitalt.
//GöranR