Ännu mer från Lissabon
Världsutställningen 1998 i Lissabon - Expo 98 - hade de stora oceanerna som symbol och ideologisk plattform - Oceanerna, ett arv till framtiden - där Portugal som sjöfararnation celebrerades, med Vasco da Gama som förgrundsfigur. Den gav upphov till en park, Nationernas Park, och en helt ny stadsdel, med bland annat en 30 meter hög linbana genom området och futuristiskt arkitektoniska hus som nu är bostadshus (några sådana finns i föregående blogginlägg). I parken finns också det stora oceanariet, ett gigantiskt akvarium, som symboliserar de stora världshaven.
Vi tillbringade större delen av en dag där (flera timmar gick i och för sig åt till en lång lunch på ett alldeles utmärkt café i parken), åkte linbanan och beundrade Europas längsta bro, 18 km, över floden Tejo, och gick igenom hela oceanariet med alla fiskar och allehanda vatten- och andra djur från alla jordens (havens?) hörn(?).
Snittdjupet i oceanerna är obegripliga 4000 m! 4 km, alltså. 90% av allt liv i oceanerna lever i det översta 100 metersskiktet. De stora vattendjupen har en alldeles säregen mystik och charm, vilket faktiskt till viss del blev tydligt i akvariet.
Portugal som sjöfartsnation går igen i övrigt i stan också. Monumentet nedan med Henrik Sjöfararen och hans män är en klassisk symbol och finns med överallt där man skriver och berättar om Portugal och Lissabon.
Egentligen inte så lite ofattbart, att man från den lilla remsan på iberiska halvön som är Portugal kunde vara så dominerande på världshaven, att man kunde erövra (ta i besittning, plundra, döda och förslava) så mycket land så långt borta. Tänk stora delar av Afrika, Sydamerika och ända bort i Asien; Indien (Goa var till exempel portugisiskt), etc etc. Portugisiska är fortfarande ett av de större språken i världen. Tanken svindlar.
Emellertid, sett i det lilla, idag, så finns det fortfarande mycket att se, och mycket att visa. Men nog om Lissabon för nu. Får återkomma om och med något annat.
På återseende//Göran