Amfi och akustik - ett besök på Dalhalla
Det grekiska ordet amfi betyder dubbel, från båda sidor. En amfiteater är egentligen alltså en teater där publiken kan se scenen från flera olika håll, en rundteater. Det har också kommit att beteckna de halvcirkulära teatrar, där publiken sitter i trappstegsformade platser upp från scenen, som var vanliga i antikens Grekland, och där byggnadssättet medgav en god akustik. Det finns några berömda amfiteatrar runt om i Europa, de flesta från antiken, men nu har också sällat sig till dessa en modern svensk amfiteater, en grop efter ett kalkbrott i Dalarna - Dalhalla.
Strax utanför Rättvik bröt man kalk i ett dagbrott, från 1040-talet fram till 1990. Det lämnade efter sig en grop ungefär 60 meter djup med längden respektive bredden 400m och 175 m med grönskimrande, närmast smaragdfärgat vatten i botten. Tanken på en utomhusscen för främst opera hade funnits sedan länge, och nu fann man att den här gropen kunde passa bra för ändamålet. Den innebar en naturlig amfiteater, och akustiken visade sig vara fantastisk, inte minst beroende på de skrovliga bergsväggarna som minimerade ekoeffekterna.
Man kom igång med de första föreställningarna 1994 och Dalhalla har sedan dess varit en uppskattad scen för såväl operaföreställningar som för annan musik. Sommarens stora program var Bizets Carmen. Makan och jag har länge pratat om att besöka Dalhalla, och nu blev det alltså av.
Vädret var klart tveksamt, med stor risk för regn (svensk sommar!). Men publiken var professionell och beväpnade sig med allehanda regnkläder och varma tröjor och filtar redan på parkeringsplatsen.
En osannolik vy, en grop mitt ute in the middle of nowhere, med en scen i mitten av gropen och runt om sittplatser för drygt 5000 personer, förutom restauranger, kiosker och toaletter.
Akustiken är också närmast osannolik. Överallt hör man perfekt, och det krävs inga elektroniska förstärkningar, alla sjöng utan mikrofon och balansen mellan orkestern och sångarna var delikat. Möjligen blev det, på grund av arenans storlek en smula långt till scenen...
Även logistiken fungerade bra, inte minst när alla i pausen skulle ta sig ifrån sina platser för att skaffa förfriskningar. Likadant när föreställningen var slut och alla skulle hem.
Det tveksamma vädret var ändå på vår sida. Först mot de sista minuterna kom det några regnstänk.
Sammantaget en näst intill oförglömlig upplevelse, både ur konstnärlig synpunkt och detta med hur man använder naturen och människans inverkan på den för att skapa nya förutsättningar.
På återseende//Göran
//GöranR
Mvh. Erik.
//GöranR