Och när vi gick hem så kom solen

Man snävrar in sig. Man går samma rundor varje dag, och till slut blir det allt svårare att ta sig utanför de upptrampade stigarna. Och då ser man mindre, och mindre. Och har man då tusentals (nåja) bilder sedan tidigare av där man gått och fotograferat, så finns det liksom ingenting mer att ta bild på.

Så på länge har jag inte ens haft med mig kameran på mina dagliga promenader med M.

Jag har fel förstås, egentligen. Det finns alltid något nytt att se, något nytt perspektiv, andra detaljer och ur andra aspekter. Men jag har liksom inte haft energin att sitta med samma bilder igen.

Men vi har ju en fin vinter, med snö och lagom kyla och allt, till och med sol ibland, med egentligen mycket att fotografera och när jag såg bilder i Facebook av en fotograf jag känner blev jag inspirerad. Även om jag varit på platsen ifråga tidigare, har jag inte haft med mig M, så allt för att söka bryta rutinerna.

Vi åkte alltså till Nyfors, hunden och jag, en port till Tyrestareservatet, med intrikata isbildningar i vattenfallet, och möjligen chans att se strömstaren.

Någon strömstare visade sig inte, men det var väldigt trevligt att se ut på världen genom sökaren, och M trivdes väldigt bra där hon kunde springan omkring på de intrikata stigarna runt det strömmande vattnet och hitta nya dofter och nya platser att upptäcka.

Det blev en trevlig utflykt, med hund och kamera tills det blev för kallt för fingrarna och det började skymma.

Vädret var lite gråmulet, men när vi skulle sätta oss in bilen för att åka hem så kom solen.

På återseende//Göran

2021-02-13 13:44   Erik Madsen

Hej Göran.
Jag tycker att det ser ut som en riktigt trevlig tur för både dig och M. Du har också fått några mycket vackra vinterbilder att ta hem - gillor.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från gorred 2021-02-13 21:38

Tack Erik. Jo det kändes lite ovant men väldigt trevligt att ta med sig kameran och hunden på en liten minifotosafari.
Hälsningar//GöranR

Svara