I motljus blir vi alla profiler. Och lite om bänkar och ljus.

Förr såg jag knappt bänkarna längs promenadstråken. Nu inte bara ser jag dem, utan använder dem också. Finns det något trevligare och mer rogivande att sitta på en bänk i solen och kolla på  människor som passerar, titta ut över vattnet som blänker i solen, iaktta träden och blommorna och då och då ta upp kameran och ta en bild.

Och i motljus blir alla profiler. På något sätt. 

Ljuset behöver vi för att fotografera. Men skuggorna behövs också, för att lugna ner ljuset om det blir för mycket, och kanske att gömma sig i för att fotografera?

Och så kan man gå ut i ljuset och titta ut över Mälardrottningens pärla, Riddarfjärden - nästan lika bra som att sitta på en bänk och kolla. 

På återseende//Göran

2017-06-25 08:49   TheInvisibleJackal

Bra och tankeväckade skrivet. Parkbänken är ett slags öppet gömsle för gatufotografen.
Mvh Jörgen

Besvara

2017-06-25 10:25   gorred

Tack Jörgen. När man sitter på parkbänken syns man inte, frågan är om man ens finns (dvs för folk som går förbi), och man får plötsligt väldigt mycket utrymme att fotografera utan att det märks om man skulle vilja. En variant är också trottoarserveringen. "Öppet gömsle" är en väldigt bra beskrivning.
Hälsningar//GöranR

Besvara

2017-06-25 18:05   Stican

Norrmälarstrand väcker många minnen till liv. Min hustru och jag brukade ofta promenera här och kanske stanna till vid någon uteservering och ta ett glas vin och studera folklivet. Det var ganska trevligt, och nere vid vattnet fanns det en del som badade i Riddarfjärden. Fina bilder och bra beskrivet.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från gorred 2017-06-25 20:03

Tack Stig. Det var en trevlig promenad och det är ett trevligt ställe.
Ha det bra du också//GöranR

Svara