Fotofällor och strandliv

Det finns fotofällor överallt. Strandliv kan ju i någon mån betraktas som gatufoto – gatans (strandens) teater, människor som rör sig, situationer som uppkommer etc. Ligger stranden dessutom i anslutning av en stad (som här), blir det urbana närmast självklart.

Nå, fotofällorna då. Jo, tittar man på mycket gatufoto, finns det en del situationer och scener som återkommer hela tiden; människor som går fram och tillbaka, situationer där människor står och pratar, lustiga människor och lustiga situationer. En del fällor är också konstruerade så att bilderna försöker likna sådana bilder som är tagna av erkända gatufotoikoner, som Cartier-Bresson et al, svartvita bilder  med mörka skuggor och mycket vemod, eller färgglada strandbilder a la Parr. De bilderna må likna sina förebilder, men blir sällan lika bra.

Och är man sen på stranden återkommer alla de här gatufotofällorna; människor som går fram och tillbaka, situationer som uppkommer men sällan säger något- med alla färgglada parasoll, och handdukar och denna stora variation av människor i alla åldrar, alla storlekar och utseende och utrustning, så är exempelvis tanken på Martin P aldrig långt borta. Men det vill liksom aldrig bli samma. Det är lika lätt på stranden att det bara blir dokumentation, precis som i gatufoto annars.

Men, det får aldrig avhålla oss från att fotografera. Om inte annat är det viktigt att dokumentera vad vi håller på med, skapa minnen för oss och våra efterlevande, tidsdokumentera.

Och sen om det är gatufoto eller inte, eller om våra bilder aldrig når samma verkshöjd som exempelvis hos Vivian Myer, spelar ingen roll i det långa loppet.

På återseende//Göran

2016-05-22 22:04   ehrsa

He he, fina 'turist och badbilder'.. Det är ju så där det ser ut! :-)
Häsn!

Besvara

Svar från gorred 2016-05-22 22:09

Tack Jan - jo det kommer man inte undan...
//GöranR

Svara