Vevlira och annan musik. Ordensväsende, palats och stipendier.
Först: Alla bilderna tagna med mobilkameran, Samsung S4 (I hate that f….r!). Svår att hålla still, ingen distinkt avtryckning, bilder som håller dåligt för normal redigering, ingen kontroll. Men, det var den kamera jag hade med mig, vilket per definition gör den till den bästa kameran, då och där, ändå.
Jag var idag på stipendieutdelning, en frimurarloge i Stockholm som delar ut stipendier till lovande unga musiker. Konsert i samband med utdelningsceremonin, där de unga lovande musikerna fick möjlighet att visa varför de fått sina stipendier. Och det blev en härlig upplevelse. Så många duktiga ungdomar det finns, och vilken härlig konsert det blev.
Bååthska palatset i Stockholm räknar anor från 1600-talet, med rötterna i medeltiden, eller till och med strax innan. Det är till- och ombyggt sedan dess, men anorna lever kvar. Fantastiska lokaler, stora salar fulla med stora målningar av stora män och kungar, andra väggar fulla med heraldik och Riddarsalen, där konserten hölls, byggd som en basilika, med gotiska pelare och rosettfönster, inte så lite påminnande om en kyrka. Det var frack som gällde, och förstås lång klänning. Mörk kostym fick duga också, vilket var tur för mig.
Min roll i det hela var att agera ombud för min dotter, som fått stipendium, men inte kunde vara med, då hon bor och studerar i Boston, och hade ett för tajt schema.
Jag har ingen erfarenhet annars av ordensväsen, har aldrig varit intresserad, och har väl sett på det som Kolingen på tandborsten. Men, hela tillställningen var imponerande, och det finns en stor sak i all filantropisk verksamhet som härrör från bland annat ordensväsendet. Och att sponsra dessa duktiga unga musiker är en stor och bra sak. Är inte förvånad om vi får höra av och om flera av dem inom en inte alltför lång framtid.
En ung jazzmusiker laddar upp.
Den nästan kompletta gruppen av unga duktiga musiker.
Mörk kostym, med slips och allt, hela kitet. Lite kul att vara fin, så här ibland, även om det inte blir så ofta..
Det var mest klassisk musik som gällde, men en kille som spelade vevlira bröt av på ett härligt sätt, och så förstås jazzgitarristen.
På återseende//Göran
Sen den prydlige herrn; att se mig så där - och jag tvekade lite att lägga ut bilden - känns lite märklig, men det är roligt, om än inte egentligen så märkvärdigt.
Hälsningar//GöranR
//GöranR
Ha det så bra!
//GöranR
//GöranR
Pampig tillställning verkar det ha varit.
-affe
Vevliran är intressant. Ett medeltida instrument, klassat som tiggarinstrument, där det ligger en grundton genom hela musiken som alstras av en hartsad vev, påminner annars till sin konstruktion om nyckelharpan. Väldigt speciell ton. Jag tror att vi får se och höra mer om den framöver, det finns en djupt seriös inställning till den typen av folkmusik.
Ha det//GöranR