Vilka bilder är det vi vill ta? Och vilka bilder vi egentligen vill se?

Tänkte på vilka bilder jag tittar på  när jag nån gång sätter mig vid datorn och kollar bilder, nu när jag senast var ute i skogen med M, vilket jag är mest varje dag. Jag har inte alltid kameran med mig, mina minneskort är ändå fyllda av hundbilder, men nu hade jag det, trots det lite tråkiga, halvmulna vädret. 

Och visst drömmer jag om att ta de här läckra bilderna, med de flashiga färgerna, med det läckra linjespelet, med de dramatiska skuggorna, men sen blir det bilder på hunden när den springer, när den nosar - möjligen kan jag få till nån bild i ett något mer intressant motljus, men annars  blir bilderna lätt  ganska platta, lite intetsägande, så där. Och samma gäller med trädgården och blommorna där, trots att jag ibland får till det med motljuset och det korta skärpedjupet...

Fast, sen när jag kollar bilder är det ändå de bilderna jag stannar upp vid; hur hon sprang, hur hon nosade, hur hon försvann bakom trädet och klättrade upp på stenen.

Och så tänkte jag på intressanta bilder från förr, hur till exempel torparfamiljen klädde upp sig och lät sig avkonterfejas framför sin stuga som ju är väldigt intressanta i sig, som tidsdokument inte minst, och jag går igång på på bilder från resor där jag känner igen var vi var, vilka som var med, om det regnade eller om solen sken och vem som fick den största abborren. Såna bilder kan ibland vara mer värda känslomässigt  fastän de inte har så hög verkshöjd som bilder betraktat.

Och mycket, eller kanske det mesta av det jag fotograferar är egentligen bilder från min vardag, strövarbilder (tack för det uttrycket Göran T!), och  äger sitt värde just i det, som minnen.

Vi var ute vid Nyfors, Mystique och jag -  ett litet vattenfall mellan två sjöar i Tyrestaområdet. Det var ett tag sedan, men det är svårt att bli mätt där, det finns alltid något att fotografera, Och för M var det paradiset att springa och hoppa på stenarna, att balansera på spängerna och och nästan bada.

Och det fanns ju annat att fotografera också.

På återseende//Göran

2023-04-25 10:59   mombasa

Intressant reflektion. Strövarbilder är ett fint uttryck med lite annan klang än promenadfoto. Och visst är det så, det mesta som hamnar bakom linsen är just hågkomsten, minnet behöver ibland det där stödet.
/Gunnar S

Besvara

Svar från gorred 2023-04-25 22:15

Jag tycker också att begreppet strövarbilder är väldigt bra. Upphovsman Göran Tonström, i samtal över bilder på den just nu aktuella utställningen som Fyra Fotografer har på Hornsgatspuckeln- ordet täcker ju precis det jag tänker är bra bilder med kanske lite tveksam verkshöjd bildmässigt (eller inte, ibland kan man ju ha tur med ljuset också) men med stor minnes- och igenkänningsfaktor, en sån där bild man stannar upp inför efteråt och tänker: -Ja just så var det...
Tack för kommentaren Gunnar!//GöranR

Svara