Varför jag inte kommer att köra Dogma eller Det finns inga regler som man inte kan (ska?) bryta mot

Nu är ju jag en sån där som tycker att de flesta regler kan (ska?) tolkas som rekommendationer, som nånting att förhålla sig till liksom. OK – det finns absoluta regler; inte köra mot rött, köra på höger sida i trafiken, inte slå barn eller hundar (eller nån annan med för den delen, men i det sista hamnar vi i rekommendationsträsket igen kanske) och några andra, men många övriga regler, påhittade i olika sammanhang är jag direkt kritisk mot och försöker ta dem med en nypa salt. Som Dogma till exempel.

Det har pratats en del om Dogma här, nyligen. En fotograf som bestämde sig för att bara använda en kamera och ett objektiv under ett år, vilket påminner om dels Lars von Trier, dels om den dogmarörelse som florerade här på Fotosidan för flera år sedan, som i stort gick ut på samma sak (om jag fattat rätt).    

Jag tycker att det är bra med nytänkande, att man leker med sin fritidssysselsättning eller hobby, att man försöker hitta nya vägar till inspiration och förnyelse och jag köper också konceptet att begränsning kan leda till ökad kreativitet.  Jag tillbringade exempelvis en julhelg i södra Spanien – vi åkte runt och upptäckte – med en Olympus EM 5 och ett 17 mm’s objektiv (motsvarande ungefär 35 mm FF). Det ställde faktiskt ganska hårda krav, men det var roligt och givande att försöka hitta ingångar till olika motiv givet den begränsning som den aktuella uppställningen utgjorde.

Men, det var ingen absolut regel. Jag hade andra objektiv med mig, och jag hade utan att blinka kunnat använda något annat om jag velat.  Jag gillar inte att känna mig bunden, jag gillar inte tagelskjorta, jag vill inte känna mig låst. Särskilt inte i mitt fotograferande.  Fotografering, eller något annat för den delen, får inte bli så allvarligt att glädjen eller lusten att experimentera försvinner.  Och jag minns kommentarer, ganska hårda sådana, runt det dogmatiska fotograferandet, där bilder förkastades för att de inte följde dogmakonceptet fullt ut, att det var någon lite detalj som fallerade. Och då faller hela grejen för mig. Det är ju ändå bilden som är viktigast. Inte regelverket, inte hur den blev till. Att det sedan kan vara kul att försöka hitta andra vägar är bara positivt, om det inte blir nåt religiöst av det.

När det gäller de här bilderna, liksom tidigare bilder i de senaste blogginläggen, är de uteslutande tagna med min Olympus OMD EM5 med mitt nya 20 mm's objektiv med f/1,4. Men det är främst för att jag vill kolla mitt nya objektiv (och det heter INTE "lins") i olika situationer, inte för att jag vill binda mig till någon regel som för att öka mitt kreativa tänkande  bakbinder mig och snävrar in mitt fotograferande. 

Och snart kan vi leka på Gröna Lund!

På återseende//Göran

2022-03-21 11:19   Erik Madsen

Hej Göran - min "gamla" vän.
Jag hade annars bestämt att jag inte skulle skriva eller kommentera mer på div. dogmregler, men då kunde jag ändå inte låta bli :-) :-) he he.
Du skriver: "Det finns inga regler som man inte kan (ska?) bryta mot".
Det var dock vad de danska uppfinnarna av Dogme95 gjorde , da de försökte att gå emot de "strikta regler" som de ansåg att filmbranschen präglades av på den tid ? Flera av deras "regler" kännetecknar vel (är accepterade) än i dag den internationella filmindustrin - handhållen kamera (som då nu blivit lättare med bildstabilisering och gyroupphängning) användning av det tillgängliga ljuset och så vidare.
Jag har varit en slags "dogmfotograf" - redan från tiden i min dias-priod. Med en Topcon RE super och ett 50 mm objektiv. Jag känner mig därför inte alls bunden av min egen lilla dogmgrupp (1 medlem) :-) som jag kan bryta och fotografera med några av mina andra kameror.Ta det inte så allvarligt. Nu höll jag på att glömma att berömma dig för några väldigt vackra vårbilder - mycket gillade.
Med många vänliga fotohälsningar från Erik.
PS: Mina inlägg och svar är också skrivna med glimten i ögat.
https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/em-bloggen-2406-dogmeem.htm#comments

Besvara

Erik Madsen 2022-03-21 12:44

Hej igen.
Kan du ikke radere min kommentar - sorry.
Mvh. Erik.

Svara

Svar från gorred 2022-03-21 17:11

Kära Erik.
Dina kommentarer i min blogg är alltid uppskattade! Och det var trevligt att du gillade mina vårbilder.
Jag är av den uppfattningen att fotografi (och det mesta vad man i övrigt gör i livet) ska vara kul. Jag är också av den uppfattningen att du i grunden delar denna min enkla livsåskådning, dogme eller ej. Så jag tar det inte så allvarligt.
Jag har läst på lite om Dogme95, de fyra regissörernas programförklaring, och jag tänkte återkomma till det i någon kommande blogg. Det är intressant som fenomen, och i någon mån förståeligt sett till tidsandan.
Och det var inte dina synpunkter som jag vände/vänder mig mot när det gäller dogmatism inom fotografi, utan andra, tidigare inlägg, tyckanden och kommentarer.
Att leka med fotografin är för mig självklart. Att i det ålägga mig själv att idag till exempel bara köra med ett objektiv, eller bara svartvitt eller liknande hör till den leken. Den leken blev emellertid - som jag uppfattade det - i några kretsar så allvarsam att den (nästan) blev sekteristisk. Och det vänder jag mig mot. Inget annat.
Jag tycker det verkar som din egen enmans dogmegrupp är en kul sak, med glimten i ögat!
Ha det//GöranR

Svara

2022-03-21 11:46   Wolfgang

Jag håller helt med Dig, Göran! Fotografering ska betyda frihet att skapa och inte att begränsa med regler! Därför tycker jag att Dogma är trams! Att 4 danska regissörer skapade Dogma-spelfilmer är en helt annan sak. Det hade nog i första hand att göra med att man ville begränsa sina kostnader. Det lät fint med Dogma, tyckte många, fast Dogma har ju en negativ betydelse i religion och politik. Men sedan hände det konstiga att amatörfotografer plötsligt skrev ihop 10 regler för att begränsa den fotografiska friheten och många nappade på det. På 80- och 90-talet fotograferade jag med en Leica och hade bara råd att köpa ett enda objektiv till den, en 50 mm Elmar. Och så fotograferade jag diabilder som inte gick att manipulera efteråt, i alla fall kunde inte jag göra det. På grund av det fick jag en teknisk begränsning, men så har det ju varit för många fotografer under alla tider, och ingen kallade det för Dogma och skrev ihop 10 regler. Konsten ska inte ha några regler, så är det bara! Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från gorred 2022-03-21 17:21

Du har alldeles rätt - konsten ska inte ha några regler.
Samtidigt så statuerades (för de fyra regissörerna) - "kyskhetslöfte" - att man inom ramen för dogma just skulle undanta sig konstnärskapet, man skulle avstå från personlig smak, inte längre vara konstnär, inte skapa något "verk", man skulle tvinga fram "sanningen" ur sina karaktärer och miljöer på bekostnad av god smak och estetiska överväganden...
Bara det är väl så "konstnärligt " som det kan bli...
Som sagt - man ska kunna leka med sina konstnärliga ambitioner, oavsett. Men regelverk som antar sekteristiska former leder aldrig till något bra.
//GöranR

Svara

2022-03-21 21:03   mombasa

Hej. Det här är en intressant diskussion, och intet är nytt under solen kan man säga. Bildhistorien är mer eller mindre tryfferad med olika manifest oftast skapade under entusiasm. Gärna stor sådan.
Och det gäller alltså inte bara den fotografiska delen av bildhistorien utan än mer måleriet. Är det inte Dada eller symbolism är det impressionism eller expressionsm, Prerafaelitism, kubism, allt inte resulterande i nedskrivna budord utan oftare ett slags konsensus avfattad under, förmodad våta aftnar, på olika näringsställen.
Det fotografiska dogma, så som det dök upp här är ganska kul tycker jag. Anar jag inte en räv bakom det dogmatiska örat? Det är nog svårt att vara dogmatisk i ett yrkesmässigt förhållande till fotografi, men som dedikerad fritidsfotograf är allt möjligt. En bra sak med Dogma är ändå, i mitt tycke, att det premierar ett enkelt fotografi där de värsta avarterna av digital pictorialism får minuspoäng.
Ha det gott
/Gunnar S

Besvara

Svar från gorred 2022-03-21 23:53

Ja är det inte märkligt hur man inte kan bara låta något vara för det som det är utan att försöka tränga in vad man gör inom ramen för regelverk... Ängslan? Kontrollbehov? Vad det än är förminskar det, smalnar av och plattar till. Kakan blir inte hög och luftig hur den än gräddas, liksom.
Och även om jag är väldigt lyhörd och ödmjuk (för övrigt mina förnämsta egenskaper!) inför saker som görs med glimten i ögat och rävar bakom öronen - som det skrevs i manifestet här på Fotosidan, och, framförallt, hur diskussionen blev fortsättningsvis så undgick både glimten och räven mig. Tyvärr. Eller så är det bara jag som är känslig och allergisk för allt som luktar sekterism - vad vet jag.
Jag tror jag förstår tanken bakom, för den vanlige fotografen; att inte göra det för lätt för sig kan vara utvecklande, man måste ibland och i någon mån försöka känna sig bekväm med att vara obekväm. Och bra nog att sikta mot det enkla fotograferandet - men borde det inte få finnas plats även för grad av digital pictorialism också? 😎
///GöranR

Svara

2022-03-22 08:32   Benganbus

Jag kan ju bara tala för mig själv ;) och berätta litet historia! :) När Johan Ericson (och jag) startade upp Dogma, så tyckte Johan tyckte jag symboliserade hela tanken! Då i alla fall! ;) En kamera, ett objektiv osv!
Men vi va fullkommit medvetna om att det här skulle skapa dskussioner såklart! Avvikande saker oroar människor! ;) Och det blev kommentarer som "varför får inte jag vara med trots att jag har zoom!! Till "vilken löjlig grej det här med Dogma, begränsa sig i sitt fotograferande!"

Intet är nytt under solen avvikare oroar! :)
och jag tror även det handlar om att försvara sitt eget fotograferande! ;)

Så jag tror att man bör tro på sitt eget fotograferande, och även då bygga upp sin egen fotosjälvkänsla, och inte lägga ned tid på att andra och hur dom fotar! ;) :)

Mao, varför oroa sig om en liten fotosekt? ;)
Dogma kommer inte att förändra fotovärlden på det minsta!
Så va inte rädda! Som han Schyffert sa! :)

/B

Ps. Å glöm nu inte fotofikat IRL! IRL e bra av olika själ! :)

Besvara

Erik Madsen 2022-03-22 13:22

Hej Bengt B.
Du skriver: "varför får inte jag vara med trots att jag har zoom!!
Det måtte man da godt - Bud 5: Bara en optik, alternativt en brännvid på ZOOMOBJEKTIVET.
Du skriver også: "Dogma kommer inte att förändra fotovärlden på det minsta! "- Nej men jeg vil påstå, at det danske Dogme95, om ikke ændrede filmverden så, fik det en indflydelse på mange senere instruktørers måde at arbejde på ?
Mvh. Erik.

Svara

Benganbus 2022-03-22 15:47

Erik! Det va därför vi tog med zoom för ingen skull behöva stå utanför! :)
Dogma blev tyvärr litet urvattnat, tyckte vi nog, vi hade mer "tagelskjortetanke" om Dogma från början! ;)
B)

Svara

Svar från gorred 2022-03-24 10:44

Klart att det handlar om att försvara sitt eget fotograferande. Det är väl vad Dogma också gör, med sitt manifest, eller hur? 😎
Och Dogma eller Dogma07’s programförklaring är ju ett ”angrepp” på oss vanliga fotografer, vi som liksom jag har det och genom åren har haft fotograferandet som en fritidssysselsättning, en hobby, vi som varken är utbildade eller professionella utan tar bilder för att få utlopp för vår eventuella konstnärliga ådra eller kanske bara elt enkelt dokumentera våra liv.
Vi som ibland hänför oss åt pictorialistiska bilder; stämningsbilder med dis och dimma, korta skärpedjup och starka solnedgångsfärger.
Så, nu när frågan kommer upp igen, det här med en kamera – ett objektiv etc, som skulle kunna vara och sannolikt är ett kul sätt att leka med sitt fotograferande, så tycker jag att det känns självklart att kunna lufta sina (mina) åsikter om det här med hur man kan se på fotografering.
Sen håller jag med om att man ska tro på sitt eget fotograferande. Och kanske man inte behöver oroa sig för en liten fotosekt heller, förstås.
Men den fotografiska diskussionen är viktig i sig, om den nu handlar om teknisk utrustning eller hur man tar sina bilder eller vilka motiv man håller på med eller hur mycket man efterarbetar i datorn eller mörkrummet eller…
Fotofika IRL rules, instämmer!//GöranR

Svara