Varför jag inte fotograferar analogt
Det finns en levande diskussion i fotokretsar, inte minst här på bloggsidan på Fs, om det här med att fotografera analogt eller digitalt. Frågan är ställd om varför man fotograferar analogt, inte minst i dessa digitala tider.
Man skulle kunna tro att det är det digitala som gäller i grunden; alla nya kameror är digitala och allt är så mycket lättare med det digitala ur flera avseenden. Emellertid är det alltså många som fotograferar med film, och möjligen växer den skaran, inte minst hos den yngre generationen. Det är intressant, särskilt om man tänker sig att det digitala skulle utgöra nån slags utveckling inom fotografin, ett steg framåt.
Min personliga åsikt är att det både är en utveckling och inte – visst har det hänt väldigt mycket tekniskt i och med den digitala fotograferingen, men samtidigt är det ju ingen skillnad. Det är fortfarande ljus som fångas med glaslinser och projiceras på ett ljuskänsligt medium i en ljustät kammare. Skillnaden mellan en Camera Obscura och en Contax eller en Canon R5 eller en gammal lådkamera är principiellt inte särskilt stor.
Fotografering är fortfarande exponering, slutartid, känslighet och motiv, oavsett vilket verktyg man använder.
Sen kan man diskutera hantverk förstås, slow photo, känslan att se bilden växa fram i mörkrummet där den simmar i sitt framkallningsbad, det här med att vara delaktig i hela processen från avtryck till uppspikning av färdig bild på väggen… Men det finns också i den digitala världen, processerna parallelliserar egentligen varandra, även om det är andra handgrepp – den färdiga bilden, slutresultatet är ju det som räknas i sista änden. Och den är det ju ingen skillnad på. Bilden berättar ju inte om den är framställd analogt eller digitalt.
Och då faller ju nästan diskussionen, eller rättare, den kokar ner till vad man har för egna preferenser, hur man själv vill jobba.
För min del är valet enkelt. Med den digitala ordningen har jag betydligt bättre koll på mitt arkiv. Jag har mina ”negativ” (motsvarande) bra sorterat, jag kan hantera mina bilder på ett, för mig, lättare sätt och jag trivs med datorn.
Jag har tillbringat mina beskärda timmar i mörkrum, och jag saknar det inte. I övrigt upplever jag egentligen ingen skillnad i själva fotograferandet. Jag fotograferar inte på något annorlunda sätt med mina digitala kameror än vad jag gjorde på den analoga tiden.
Till syvende og sisdt handlar det om hur man själv vill jobba med fotograferingen. Och det är roligt att de gamla teknikerna lever. Överhuvudtaget är det bra att det finns olika alternativ hur man vill fotografera, där inget är ”bättre” eller ”finare” än något annat, utan bara just annorlunda.
På återseende//Göran
/B
Ha det//GöranR
Jag håller med fullständigt. Ett mycket välskrivet inlägg som kan anvendes i framtida debatter - för de kommer säkert att komma.
Är det inte fallet för många av de nuvarande "gamla" fotoamatörerna att de var blivit mer och mer inaktiva genom åren? Och att de fick nytt "liv" - det vill säga "fotoliv", med tillkomsten av det digitala? Jag var själv en av dem.
Det finns bra utrymme för både det analoga och det digitala i vår gemensamma hobby.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar//GöranR
Det är ju bilden som är viktig inte vad som användes för att ta den
Tack för kommentaren//GöranR
Ha det//GöranR
Enligt mig så har INGENTING förändrats - förutom själva "transporten" av bilden från exponeringsögonblicket till fotopappret som bilden levereras på. Före exponeringen och efter leverans är allt detsamma. Tycker åtminstone jag.
/Stefan
Hälsningar//GöranR
Känslan av att det går för snabbt kommer ofta över mig numera.
Men bilden, den fotografiska bilden, och dess uttryck är därför det jag håller fast vid mer än någonsin. Det är, när allt kommer kring, det enda som är av betydelse.
Hörs/per-erik
Men fortfarande är bilden viktigast, inte hur man kommer dit.
Ha det//GöranR
Det handlar också om att publiceringsytorna har förändrats. Snabbheten, webben, kvaliteten i printvärlden med mera. /Gunnar S
Hälsningar//GöranR
När det gäller fotografi vill jag återigen hävda att bilden, resultatet, är det viktiga, inte hur man kommer dit. Jag vill också hävda att "framkallningen", skapande av bilden i en digital miljö, också är ett hantverk i sig.
Visst kan man göra det enkelt för sig och fotografera i jpeg, med kamerans inställningar och inte behöva efterbehandla (framkalla), men det gäller ju analog fotografering också. Alla slabbade/slabbar inte inte i mörkrum. Många lämnade (lämnar) in sina bilder för framkallning och fick dem (får dem) på så sätt.
Och det går inte att generalisera och säga att digitala bilder är annorlunda än analoga bilder. Bildresultatet handlar om just efterarbetningen, vilken form man än väljer.
Det finns ingen kvalitetsskillnad när det gäller analog eller digital fotografi. Det ena är inte finare eller bättre än det andra. Börjar vi tänka i de banorna går vi vilse.
//GöranR
Hälsn!
Hälsningar//GöranR
Ha det gott//GöranR
Och jag vet de som fördrar äpplen, medan åter andra hellre äter päron.
Tack för kommentaren som egentligen visar på problematiken//GöranR
Lika viktigt kan det vara att omfamna nyheterna vad gäller fotograferingskonsten. //GöranR
Men, det är slutresultatet som räknas och det kan bli minst lika bra med digital som med analog teknik. Så länge man tycker den teknik man själv använder är rolig och ger bra resultat spelar det ju ingen roll vilken teknik det är, men det är fånigt när folk påstår att det är "finare" med film ...
Ha det//GöranR